AVTALSRÖRELSE

Industrifacken kräver 4,2 procent – ”Bekymmersamt”

Löneökningar på 4,2 procent. Det är vad facken inom industrin kräver i den kommande avtalsrörelsen. Men det är siffror som skapar oro hos arbetsgivarna. ”Industrin har drabbats hårt av stigande priser och höga räntor”, säger Per Widolf på Industriarbetsgivarna.

När parterna inom industrin tecknade avtal för snart två år sedan, i Avtal 23, var det ett historiskt högt avtal. Orsaken var den då skenande inflationen, som fick parterna att lägga nivån långt över de genomsnittliga drygt två procenten som har varit det vanligaste sedan Industriavtalet kom till i slutet av 1990-talet.

Löneökningarna då var inte lika höga som inflationen. Experter menade att Sverige fick ett lönenormerande märke som inte är inflationsdrivande.

– Parterna har verkligen levt upp till högt ställda förväntningar med den här avtalsrörelsen som vi har bakom oss. Lönebildningen kommer inte att bidra till att inflationen biter sig kvar, sa Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo till TN hösten 2023.

”Att dra på sig för höga kostnadsökningar gynnar inte konkurrenskraften, utan tvärtom. Och det slår direkt mot sysselsättning och jobb.”

Att inflationen nu inte längre är skenande, utan ligger på ungefär 1,1 procent enligt KPIF samtidigt som löneökningstakten för i år ligger på 3,3 procent i de flesta kollektivavtal innebär att reallöneökningen nu är historiskt hög.

Förväntningarna inför Avtal 25 har med andra ord snarare legat på en återgång till ett så kallat normalläge i löneökningstakten än på ett fortsatt högt märke, alltså den lönenormering som Industriavtalet är för resten av arbetsmarknaden. I stället väljer nu Facken inom industrin att lägga ett lönekrav 4,2 procent, som, om det skulle realiseras över två år, skulle överstiga de historiska nivåerna från 2023.

– Facket kommer med ett lönekrav som – om det skulle bli verklighet – skulle innebära den högsta löneökningsnivån sedan Industriavtalet kom till för snart 30 år sedan. Det skvallrar om en bild av ekonomin som inte delas av någon annan seriös bedömare, säger Teknikföretagen förhandlingschef Tomas Undin.

– Det grundar sig på noga övervägningar av de ekonomiska förutsättningarna, sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson på en pressträff.

Drabbats hårt av stigande priser

Beskedet från facken inom industrin möts därför med stor oro från arbetsgivarna.

– Det är ett bekymmersamt krav, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.

Enligt Facken inom industrin har den svenska industrin stärkt sin konkurrenskraft internationellt. De menar inte minst att produktiviteten har ökat. Det är en bild som Per Widolf inte instämmer i.

– När vi har kontakt med våra medlemsföretag så framhåller de en helt annan bild. Industrin har drabbats hårt av stigande priser och höga räntor, säger han och fortsätter.

– Industrin och hela näringslivet varslar och arbetslösheten ökar.

Tomas Undin håller med.

– Verkligheten är att även nästa år spås bli svagt med lågkonjunktur i Sverige och motsvarande svag utveckling i våra viktigaste exportländer, säger han.

Henrik Stävberg, förhandlingschef på Innovations- och Kemiindustrierna, IKEM, är upprörd över fackens krav.

– Kravet om 4,2 procent är fullkomligt orealistiskt. Vi förväntar oss ett större ansvarstagande än så av motparterna, säger han i ett pressmeddelande.

– Jag är uppriktigt förvånad. Fackförbunden måste lyfta blicken och ta in den verklighet som företagen står inför. En löneökning på 4,2 procent vore ett dråpslag, inte minst för de små och medelstora företagen. Vi måste ju hitta en nivå som fungerar för hela arbetsmarknaden, då kan man inte sikta på en nivå som skulle driva vissa företag ur landet, fortsätter Henrik Stävberg.

Inte heller Anna Freij, förhandlingschef på Grafiska Företagen, instämmer i fackens bild.

– Industrifackens lönekrav avspeglar inte den verklighet den grafiska branschen verkar i. Grafiska Företagens senaste konjunkturindikator visar på dystrare framtidsutsikter, där särskilt industrin har det tuffare nu, säger hon i en kommentar.

Inte heller inom träindustrin är läget så ljust som facken inom industrin menar.

– De senaste åren har satt djupa spår i träindustrin och vi ser fortfarande resultatet av det med varsel i både trähusföretagen och närliggande branscher som möbel- och inredningsföretag. Förhoppningarna är att botten nåtts nu under 2024, men det kommer krävas tid innan återhämtningen är fullbordad. Vi är inte i närheten av en återhämtning ännu, säger Trä- och Möbelföretagens vd Erik Haara.

”Fackförbunden måste lyfta blicken och ta in den verklighet som företagen står inför.”

Anna Freij är förhandlingschef även på TMF. Hon konstaterar att medlemsföretagen är inne i en kris. Den halvårsrapport som TMF nyligen släppte visar, enligt ett pressmeddelande, att de senaste årens lågkonjunktur som till en början främst påverkade husindustrin, nu drabbar även bygginredningsföretag med kraftiga nedgångar i försäljningssiffror över hela branschen.

– Majoriteten av våra medlemsföretag lever i en annan verklighet än den facken ger uttryck för idag. Sett över hela branschen har 15 procent varslats de senaste åren och det är verkligen ingen underdrift att säga att vi fortfarande är mitt uppe i en byggkris. Att utgå från den bild som facken tecknar idag står inte i paritet med den verklighet våra medlemsföretag vittnar om, säger Anna Freij.

Arbetsgivarna och facken är dock överens på en punkt: Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. För att komma ur den behövs en produktivitetsutveckling, menar Per Widolf.

– Det är det som skapar den egentliga grunden för en löneutveckling, säger han.

Ska kunna konkurrera internationellt

En viktig orsak till Industriavtalets hela existens är att industrin ska kunna konkurrera internationellt. Den internationella konkurrenskraften är alltså basen i hela den svenska lönebildningen. Per Widolf understryker att när lönerna ökar i för snabb takt drabbar det konkurrenskraften – och därmed de svenska företag som skapar jobben.

– Att dra på sig för höga kostnadsökningar gynnar inte konkurrenskraften, utan tvärtom. Och det slår direkt mot sysselsättning och jobb, säger han.

Att konkurrenskraften drabbas av för höga löneökningar håller Anna Vargö, förhandlingschef på Gröna arbetsgivare, med om.

– Även om läget i Sverige ser ljusare ut än vid föregående års avtalsförhandlingar behöver Sveriges konkurrenskraft vara vägledande i den kommande avtalsrörelsen. Omvärldsbilden framåt är svag och för företagen inom skogen, som agerar på en internationell marknad, är det av stor vikt att konkurrensvillkoren jämfört med omvärlden inte försämras, säger hon i en kommentar.

Det är först i slutet av december som arbetsgivarna och facken inom industrin växlar krav inför avtalsrörelsen. Men Per Widolf vet redan nu vad som kommer att vara arbetsgivarnas ingång.

– Vi vill ha ett avtal som bidrar till en ökad konkurrenskraft, till en ökad stabilitet och förutsägbarhet och som framför allt skapar utrymme och möjligheter för att främja vår produktivitetsutveckling.