DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

”Vi behöver inte fler så kallade klassresor, vi behöver i grunden förändra synen på arbete”

Varför har kommunikatören högre status än elektrikern, frågar sig Susanna Birgersson i en ledare i GP. Bild: Johan Nilsson/TT

Sverige borde följa Danmarks exempel och sudda ut skillnaden i status mellan akademiska kunskaper och praktiska yrkeskunskaper, skriver Susanna Birgersson i en ledare i GP.

Det pågår en dansk revolution, skriver Susanna Birgersson i en ledare i GP. Det hon syftar på är att den danska regeringen har bestämt sig för att sudda ut den upplevda skillnaden i status mellan akademiska kunskaper och praktiska yrkeskunskaper. Mer konkret väntar reformer på utbildningsområdet. Ett steg som Sverige borde följa mycket noggrant, menar Birgersson.

För arbetsmarknaden i Sverige styrs både av hur behoven ser ut och av vad människor kan tänka sig att arbeta med, påminner hon och varnar för konsekvenserna av att vissa yrken och branscher anses vara mindre attraktiva.

”På det sättet skapas ett arbetsliv som är baktungt av stundtals onödig byråkrati, medan kärnverksamheterna får gå på svältdiet och de offentliga kostnaderna aldrig slutar svälla. Vi får ett samhälle där allt färre vet hur man reparerar trasiga skor, trasiga tv-apparater, trasiga diskmaskiner och trasiga cyklar; där det är omöjligt att få köpa en tågbiljett av en verklig människa eller betala en räkning på ett fysiskt postkontor – medan hela arméer av kommunikatörer arbetar på avdelningarna som mäter och utvärderar svaren i de oräkneliga digitala nöjdhetsundersökningarna, skriver Susanna Birgersson.

GP: Varför har kommunikatören högre status än elektrikern?