DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Den finländska PISA-succén på väg att blekna”

Finland är och har länge varit en förebild för Sverige på skolområdet. Det kan dock vara på väg att förändras.

De svenska PISA-resultaten är åter under lupp då Riksrevisionen nyligen uppmärksammade att Sverige felaktigt sorterat ut ett stort antal elever ur mätningen. PISA är ett viktigt verktyg för att mäta och jämföra utbildningens kvalitet länder emellan. Sverige har inte haft positioner att skryta om i mätningarna men det har ändå sett bättre ut på senare år, och därför är det viktigt att veta om resultaten är giltiga.

Några som däremot haft anledning att vara stolta är vårt grannland. Finland blev världssensation runt år 2000 när de allra första PISA-resultaten offentliggjordes. Finland låg som ensamt västland i topp tillsammans med ett antal östasiatiska länder. De finländska myndigheterna ”togs på sängen” och sade uppriktigt att de inte visste att de hade ett så gott resultat jämfört med andra länder. Att beskriva Finlands utbildningssystem blev snart en egen genre bland utbildningsforskare. Nu har det gått tjugo år, och de finländska resultaten har sakta sjunkit sedan 2006 men de är fortfarande bättre än Sveriges. Vi ska ställa två frågor: Vad hände egentligen? Och finns det, trots nedgången, något som Sverige kan lära sig av Finland?

Utbildning sågs som en väg för unga att få ett bättre liv.

Bakom de goda PISA-resultaten kring år 2000 fanns historiska omständigheter. Andra världskriget och efterkrigstiden innebar en enorm påfrestning på Finland i alla avseenden, och för att överleva som nation var det viktigt med sammanhållning och accepterande av auktoritet. När det gällde skolan hade lärare och föräldrar samma uppfattning, nämligen att barn skulle göra sitt bästa och uppföra sig väl. Detta var det som de vuxna ville föra vidare till den unga generationen. Som i de östasiatiska länderna sågs utbildning som en väg för unga att få ett bättre liv.

De vuxna stödde elevernas ansträngning i skolan, och skolan förblev i stort sett traditionell under andra delen av 1900-talet. De finländska politikerna hade så många problem att ta itu med att de inte hade någon energi över för att ändra skolan. Finländsk skola var centralstyrd och relativt hierarkisk fram till 1994, då en decentraliserad och friare struktur infördes.

De finländska resultaten har sakta sjunkit sedan 2006 men är fortfarande bättre än Sveriges.

Detta är viktigt att förstå eftersom när de goda resultaten publicerades 2000 framställdes Finland som de progressiva pedagogernas idealland. I början av 2000-talet hade Finland små klasser, korta dagar, få läxor, inget examenstvång i grundskolan, specialundervisning för att hjälpa svaga elever och frihet för lärarna. Finland verkade med mjuka medel nå samma goda resultat som de östasiatiska länderna med disciplin och ansträngning. De progressiva pedagogerna ville också tro att en del av hemligheten var en lärarutbildning med en mastersuppsats. De blivande lärarna skulle se sig som miniforskare i pedagogik.

En annan förklaring till resultatet i PISA 2000 var att de lärare som undervisat eleverna i fråga var exceptionellt duktiga liksom att Finlands styrka har varit läsförståelsen. Man ser till att elever lär sig läsa ordentligt de första skolåren. I PISA bygger också proven i naturvetenskap och matematik på läsförståelse i stor utsträckning.

Men det var då. Hur går det idag för den finländska skolan? Från PISA 2006 har de finländska resultaten sjunkit lite vid varje mätning. Detta kan förknippas med att det i hemmen nuförtiden talas mer sällan om hårda tider. Finländska ungdomar spelar dataspel och ägnar tid åt sociala medier. I finländsk skola, som i andra länder, finns det skillnader i resultat mellan stad och land, mellan flickor och pojkar, mellan infödda och invandrade. Också i Finland oroar man sig över att elever och speciellt pojkar läser mindre och att matematikresultaten lämnar en del övrigt att önska.

Dessutom har Finland till svenskars oförställda förvåning infört en ny läroplan som liknar den svenska som vi kritiserar. Vilka kan skälen vara? Kanske ser politikerna att Sveriges ekonomi går bra. De finländska fackpedagogerna verkar också se Sveriges och andra västländers pedagogik som det moderna. Allt fler drag från andra västländer förs in i finländsk skola. En gissning är att om tio-femton år kommer Finlands skolresultat att ha sjunkit till de övriga nordiska ländernas snarare än att de övriga länderna kommer att ha höjt sig till Finlands nivå.

Finland har dock ändå fortfarande bättre resultat än de flesta europeiska länder. Den viktigaste faktorn torde vara att man fortfarande kan rekrytera mycket bra lärare, därför att skolor uppfattas som attraktiva arbetsmiljöer och arbetet som meningsfullt. Lönen är god men inte exceptionell. Till lärarutbildning för klasserna 1-6 antas många gånger bara en sökande av tio.

Det finns också andra drag som gör att grundskolan fungerar bättre än i Sverige. Finland använder meritokrati för att rekrytera till offentliga tjänster, vilket gör det rationellt försöka göra sitt bästa i skolan. De elever som inte vill fortsätta med teoretiska studier går till en yrkesutbildning som attraherar en större del av unga än den svenska.

Den som fortfarande vill lära av Finland på utbildningsområdet bör således framförallt titta på rekryteringen till lärarutbildningen, liksom tillträdet till universiteten och utformningen av yrkesskolan.