ELKRISEN

Haveriet bakom elkrisen: Så förstördes världens bästa system – ”Skrämmande”

Till skillnad mot vad många tror hade Sverige aldrig behövt införa elområden. Och när de väl var införda hade de inte behövt resultera i de extrema prisskillnader vi sett de senaste åren, menar flera experter. ”Man visste inte vad man gjorde”, säger energispecialisten och författaren Svenolof Karlsson till TN.

En stabil elförsörjning var fram till för ett par år sedan något som de flesta svenskar tog för givet. Så när elpriserna plötsligt började skifta kraftigt från en dag till en annan och det uppstod prisskillnader på ibland flera tusen procent mellan norra och södra Sverige, innebar det ett bryskt uppvaknande.

Hur hamnade vi egentligen i den här situationen? Och kanske viktigare, går den att rätta till? Tidningen Näringslivet har backat bandet för att ta reda på varför elområdena mer än ett decennium efter att de infördes verkar dras med större problem för varje år som går.

– Sverige hade ett väldigt välbalanserat elsystem med stora marginaler. Sen släckte man ner Barsebäck i två repriser och det var då problemen började, säger Svenolof Karlsson, energispecialist och författare till boken Elsystemkrisen.

Efter att Barsebäcks två reaktorer hade stängts, den ena 1999 och den andra 2005, uppstod en situation där Sverige förvisso klarade elöverföringen inom landet, men där möjligheterna att exportera el utomlands hade begränsats. Det fick Danmark, som till stor del förlitade sig på att kunna importera el, att vända sig till EU-kommissionen.

Fanns olika möjligheter

EU-kommissionen konstaterade att hinder av den aktuella typen inte var förenliga med EU:s inre marknad, varpå Sverige helt enkelt fick lov att plocka fram en lösning som inte exkluderade Danmark från att få handla el på samma villkor som rådde inom Sverige. Så småningom tog Svenska kraftnät beslutet att dela in Sverige i fyra elområden. Indelningen ägde rum den 1 november 2011.

– Idén med elområden är att det ska bli olika elpriser i olika områden. För då ska det fungera som ett incitament för att man ska bygga ny kapacitet där priserna är höga. Och genom att det ska gå att tjäna pengar på att bygga ny kraftproduktion så ska elpriserna så småningom jämna ut sig mellan områdena, säger Svenolof Karlsson.

Tanken är alltså att elområden bara ska vara tillfälliga arrangemang, vilket vi återkommer till lite senare i den här artikeln.

”Det där är rent önsketänkande för att slippa en besvärlig debatt om Sveriges ansvar för den nuvarande situationen.”

Men att införa elområden var inget måste, utan det fanns också andra vägar som man kunde ha valt. Det menar både Svenolof Karlsson och Per Tryding, vice vd för Sydsvenska handelskammaren. Exempelvis kunde Sverige ha infört ett avtal med Danmark om hur bristsituationen skulle hanteras eller gjort så kallade mothandelsaffärer över landsgränsen, förklarar Per Tryding. Han påpekar att EU föreslog flera möjligheter.

I debatten låter det ibland som att EU ”tvingade” oss att införa elområden men det är alltså inte korrekt?

– Nej, det där är rent önsketänkande för att slippa en besvärlig debatt om Sveriges ansvar för den nuvarande situationen. Det är väldigt tydligt i EU:s regler att varje land bestämmer detta själv. Nästan inga länder i EU har elområden och det beror så klart på att man får göra så. Hade EU tvingat länderna att ha elområden skulle ju alla haft dem, säger Per Tryding.

– Det var för mycket ekonomisk teori som man trodde på och det fanns för lite ingenjörsförnuft i hur man resonerade. Man tänkte att det kanske blir problem i början men sen kommer det att reda ut sig. Men det gjorde det inte och det finns ju massvis med skäl till det, tillägger Svenolof Karlsson.

Och faktum är att det redan på 00-talet varnades för vilka konsekvenser en indelning i elområden kunde få. I rapporten Prisområden på elmarknaden (POMPE) som Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät, Svensk Energi och Svenskt Näringsliv tog fram år 2007, konstaterades det att eftersom elproduktionen huvudsakligen fanns i norra Sverige och industrin till största delen i de södra delarna av landet var risken att obalansen skulle bli för stor – speciellt eftersom det redan fanns planer på att lägga ner kärnkraft.

”Bör inte komma i fråga”

Rapportens slutsats var att Sverige borde sikta på så få och så stora elområden som möjligt och det varnades specifikt för att skapa en gräns vid ”snitt 4”, det vill säga där gränsen mellan område 3 och 4 går i dag.

”Vi finner sammantaget att en prisområdesindelning i snitt 4 inte bör komma i fråga med hänsyn till att för kunderna i sydligaste Sverige resulterar en sådan förändring i markant sämre konkurrensförutsättningar på såväl kraftmarknaden som elhandelsmarknaden”, heter det bland annat i rapporten.

Genom att dra gränsen mellan område 3 och 4 så att både Ringhals och Oskarshamn precis hamnade i elområde 3, anser Per Tryding att Svenska kraftnät med vilje gjorde elområde 4 till ett ”kroniskt bristområde” med ständigt höga elpriser i förhållande till resten av landet.

För Sydsvenska handelskammaren, vars medlemsföretag är starkt beroende av tillgång till energi, innebar indelningen en stor oro.

– Eftersom vi har så pass lite produktion i syd har vi ingen fallhöjd. Så vi såg en tydlig risk för att priserna skulle dra i väg om något mer kraftverk skulle läggas ner. Det var det ena som vi var oroliga för. Det andra var att även en skillnad på tio öre kan spela roll för en del företag och det ska man inte förringa. Så vi hade båda de argumenten, säger Per Tryding.

”Det var ju helt absurt, det hade man aldrig sett förr.”

Men de första åren med elområden kom faktiskt inte att innebära några större skillnader i elpriserna mellan norr och söder. Vid den tiden fanns det så pass stora marginaler i elsystemet att nedläggningen av Barsebäck egentligen inte hade så stor betydelse.

Det var först i slutet av tiotalet, efter att även två kärnkraftsreaktorer i Ringhals och två vid Oskarshamn också hade lagts ner, som dagens situation med ibland extrema prisskillnader blev verklighet.

– Då räckte marginalerna inte till längre och det uppstod jättestora prisskillnader. Jag minns en dag i juni 2020 då jag körde bil från Stockholm till Blekinge. Precis varenda vindmölla jag såg stod still. Elpriset den dagen rörde sig om två öre i norr och två kronor i söder. Och det var ju helt absurt, det hade man aldrig sett förr. Nu fick man verkligen börja fundera på vad man skulle hitta på då, för det fanns ju ingen quickfix för att lösa det, säger Svenolof Karlsson.

Förstod inte politiken vad som skulle hända när reaktorerna lades ner?

– Man visste helt klart inte vad man gjorde och man trodde nog inte att det hade så stor betydelse. Elområdena gav inga stora prisskillnader i början. Men när man hade lagt ner de fyra senaste reaktorerna hade alla marginaler ätits upp och då insåg man att ingenting räckte till. Då blev det en chockeffekt som de hade de aldrig förutsett.

Men borde de inte ha gjort det?

– Om politikerna hade lyssnat på sina sakkunniga – och då pratar jag inte om dem i Regeringskansliet utan om ingenjörerna som skötte systemen – då hade de kanske inte gjort så här. Svenska kraftnät varnade faktiskt flera gånger för att det kommer att bli stora problem om de här kärnkraftverken släcks ner men man brydde sig inte om dem, säger Svenolof Karlsson, och fortsätter:

– De på Svenska kraftnät som hade det faktiska ansvaret för driften var helt säkert medvetna om att man var på väg in på farligt vatten. Men att frondera mot de politiker som bestämmer är ju inte särskilt bekvämt. Och ingenjörer är vana vid att lösa problem så de tänkte ju säkert att vi löser det på något sätt.

Per Tryding minns det som att debatten tystnade lite när elområdena väl hade införts. Men även om det alltså fungerade relativt bra i början så stod det redan då klart att prisskillnader mellan elområdena hade uppstått och att skillnaderna var så pass stora att de sågs som ett problem. År 2012 gav den dåvarande regeringen med energiminister Anna-Karin Hatt (C) i spetsen utredaren Björn Hagman i uppdrag att analysera åtgärder för att minska prisskillnader mellan elområde 3 och 4.

I början av 2013 lämnades rapporten, som fick namnet ”Analys av möjliga åtgärder för att minska prisområdesproblematiken i Sydsverige” in till näringsdepartementet. I rapporten beskrev Björn Hagman bland annat hur flödena i östvästlig riktning påverkade elpriserna i den sydligaste delen av landet. Han varnade också för att prisskillnaderna i framtiden kunde bli betydligt större än vad man dittills hade sett.

”Om politikerna hade lyssnat på sina sakkunniga – och då pratar jag inte om dem i Regeringskansliet utan om ingenjörerna som skötte systemen – då hade de kanske inte gjort så här.”

Och det skulle mycket riktigt bli värre. När nedläggningen av reaktorer fortsatte blev läget snabbt ett helt annat. Plötsligt kunde företag i södra Sverige höra av sig till Sydsvenska handelskammaren för att meddela att de fått stoppa planerade investeringar efter att ha fått besked om att effekten inte räckte till.

– Sverige hade inte marginalerna för att genomföra de här nedläggningarna. Det är skrämmande att man kunde släppa fram ett sådant beslut. Att myndighetspersoner som kan frågorna, de kanske i och för sig försökte och inte lyckades, men att man inte gjorde klart för politiken att här får ni hålla fingrarna borta. Man borde ha varit tydligare med att här kan ni inte leka politik för då går det åt helsicke, säger Per Tryding.

Men det var väl marknaden som ansåg att kärnkraftverken inte var tillräckligt lönsamma för att driva vidare, invänder någon kanske nu. Det är en uppfattning som Per Tryding delvis delar, men han menar att det beror på de allt högre skatter som kraftproducenterna var tvungna att betala.

– Det är klart att man kan driva den politiken om man vill det. Men vad politiken inte gjorde var den helt avgörande analysen av vad som händer om skatten höjs till en nivå som gör att viktiga kraftverk lägger ner.

”Man borde ha varit tydligare med att här kan ni inte leka politik för då går det åt helsicke.”

Reaktorerna i Ringhals ägdes för övrigt av statliga Vattenfall, så i det fallet var ”marknaden” och politiken inte så långt ifrån varandra. När vindkraften dessutom började byggas ut fick Sverige enligt Svenolof Karlsson under perioder ”en massa el som egentligen inte behövdes”, varpå priserna pressades ner ytterligare.

– Det bidrog till nedläggningen att det blev så väldigt låga priser samtidigt som det var så hög effektskatt på kärnkraft att den helt enkelt inte lönade sig. Branschen gick med på att offra en del kärnkraft för att få upp elpriset, men det var politiken som låg bakom det, säger Svenolof Karlsson.

Sydvästlänken sju år försenad

När elområdena infördes var planen att den kommande Sydvästlänken skulle se till att tillräckligt mycket el kunde överföras från norr till söder, vilket skulle lösa problemen med prisskillnader. Av olika anledningar skulle Sydvästlänken dock komma att bli kraftigt försenad. När den väl togs i drift år 2021, sju år efter utsatt tid, hade lanseringen flyttats fram inte mindre än 22 gånger.

Vid det laget hade en ny verklighet tagit vid. För att nämna några exempel så hade det svenska elsystemet då integrerats mer med våra grannländer, flödena hade förändrats av att mer vindkraft byggts i norra Sverige och i Finland och elkonsumtionen hade ökat i elområde 3, vilket ledde till att flödena fortsatt söderut inte blev så stora som man hade tänkt sig från början.

”Sverige hade världens bästa system och så ändrade man på det.”

Dessutom kunde Sydvästlänken enligt Svenolof Karlsson i början inte användas fullt ut. Anledningen till det var att det behöver finnas marginaler i systemet. Enkelt förklarat måste man producera el på de platser där man tar emot el och den elproduktionen behöver ske med tunga roterande maskiner och inte exempelvis i form av vindkraft eller solkraft, som inte fungerar på samma sätt.

– Hälften vattenkraft och hälften kärnkraft var fullkomligt idealiskt. Det går inte att föreställa sig något bättre så länge vattenkraften är reglerbar. Sverige hade världens bästa system och så ändrade man på det, säger han.

Det är ju inte helt lätt att förstå varför man måste producera något för att kunna ta emot samma sak?

– Nej, många tror att el är en väldigt enkel produkt, som vilken vara eller tjänst som helst. Men det är totalt missvisande. El är ett väldigt komplicerat fysikaliskt fenomen som förutsätter en hel rad fysikaliska egenskaper som tillgång till rotationsenergi och kortslutningseffekt. Men sådant tog politikerna inte till sig. Det är klart att det här är sådant som de egentligen inte ska behöva vara experter på. Problemet är att de inte har lyssnat till dem som faktiskt visste vad det handlade om, framför allt inte på dem som de facto ansvarade för driften.

– Det är kanske en nidbild från min sida, men är det inte så att politikerna tror att bara man vill saker tillräckligt mycket, så blir det så? Men så funkar det inte när det gäller fysikaliska frågor. Elen beter sig som naturlagarna säger, inte som politikerna vill.

”Många tror att el är en väldigt enkel produkt, som vilken vara eller tjänst som helst. Men det är totalt missvisande.”

Per Tryding delar bilden av att det finns en stor kunskapsbrist i samhället kring elsystemet och hur elområdena är tänkta att fungera, det vill säga att elpriset sätts i varje elområde och att möjligheten att överföra el mellan områdena är det som avgör hur stora prisskillnaderna blir.

– Jag tror inte att folk fick förklarat för sig vad det här skulle få för konsekvenser för priserna eller för effekttillgången för den delen. Jag har träffat politiker och personer som man borde kunna förvänta sig ska kunna det här men som inte heller har förstått hur det går till. Så är det, säger han.

”Elen beter sig som naturlagarna säger, inte som politikerna vill.”

Och nu är vi alltså där vi är, med fortsatta prisskillnader mellan elområdena. Men tanken är alltså att just de skillnaderna ska bidra till att lösa situationen på sikt.

Förenklat innebär prisskillnaderna mellan områdena att Svenska kraftnät får in så kallade flaskhalsintäkter och enligt EU:s regler ska de användas till att åtgärda de problem som orsakar prisskillnaderna från första början. Ju större prisskillnader desto större intäkter till Svenska kraftnät. Efter de senaste årens vintrar med ibland enorma prisskillnader mellan norr och söder ska myndigheten ha byggt upp en kassa på runt 100 miljarder kronor.

”Jag har träffat politiker och personer som man borde kunna förvänta sig ska kunna det här men som inte heller har förstått hur det går till. Så är det.”

Elområden är – som Svenolof Karlsson påpekar – inte tänkta att fungera som en permanent lösning utan snarare som en metod för att jämna ut prisskillnaderna. Fungerar det som det är tänkt ska områdena alltså på sikt bygga bort sig själva.

Så hur ser framtiden ut? Vare sig Svenolof Karlsson eller Per Tryding ser att situationen kan förbättras med mindre än att det byggs mer planerbar kraft i södra Sverige samt att överföringskapaciteten inom landet förbättras. Men i debatten om den svenska elkrisen har det på senare tid snarare handlat om Tysklands avsaknad av elområden, något som har kritiserats av bland andra energiminister Ebba Bush (KD).

Svagt intresse från Tyskland

Om Tyskland skulle införa elområden hade det bidragit till lägre priser i södra Sverige, är de flesta bedömare överens om. Men det finns mycket som tyder på att intresset från tyskarna är ganska begränsat. Det menar bland andra Mårten Bergman, enhetschef för Transmission och elmarknad på Svenska kraftnät.

– Tyvärr har det blivit väldigt mycket av en politisk fråga snarare än en teknisk fråga om vad elsystemet behöver. Så det är väldigt svårt att förutspå vad som kommer att hända. Men det man har hört hittills är att det inte finns någon politisk vilja att införa elområden i Tyskland och då är det väl ganska osannolikt att det kommer att ske, säger han till TN.

Han får medhåll av Svenolof Karlsson.

– Jag tror inte att Tyskland kommer att införa elområden till något pris, de kommer att vägra. För det blir ett så stort problem inom landet, de klarar inte av det, säger Svenolof Karlsson och förklarar att Bayern i södra Tyskland har väldigt lite elproduktion vilket följaktligen skulle leda till högre elpriser för dem ifall landet delades in i elområden.

De skulle bli Tysklands motsvarighet till elområde 4, helt enkelt?

– Ja, exakt så.

”Det är inte så att Tyskland bryter mot någon regel, utan de har rätt att välja den lösning som de har valt.”

Från EU:s håll finns det en ambition om att få till ett starkt flöde av el mellan länderna, vilket förstås också kräver starka flöden inom länderna. Men medan Sverige som ett av få länder alltså har valt att införa elområden i syfte att uppnå EU:s mål, har Tyskland valt en inom EU betydligt mer populär modell, nämligen att ta fram en handlingsplan och arbeta efter den.

– Varje land kan bestämma vilket alternativ de vill köra på så det är inte så att Tyskland bryter mot någon regel, utan de har rätt att välja den lösning som de har valt, säger Per Tryding, och tillägger:

– Det är oroande att den svenska politiken lägger så mycket fokus på Tyskland i frågan om elsystemet. Svenska problem kan bara lösas av Sverige, där måste fokus ligga.

Översyn av elområdena

Parallellt med att de svenska politikerna försöker få till förändringar i andra EU-länder arbetar Svenska kraftnät med att se över de befintliga elområdena. Myndighetens slutsatser skulle ha presenterats nu i januari, men har på grund av diskussioner i EU flyttats fram till senare i vår.

Planen är enligt Mårten Bergman att komma med en rekommendation angående om elområdena bör ändras eller ifall det är bättre att behålla den nuvarande indelningen. Det är totalt fyra förslag som just nu ligger på bordet. Inget av dem innebär att elområdena tas bort.

– Två av förslagen innebär att Sverige har tre elområden och två innebär att vi har fyra elområden. Och man kan väl säga att i alla förslagen som vi arbetar med så tas den nuvarande gränsen mellan SE3 och SE4 bort. Dessutom bildas det ett elområde i östra Svealand eller i vissa fall ännu mindre kring Stockholm. Om det blir tre eller fyra elområden beror på om vi behåller nuvarande uppdelning mellan SE1 och SE2 i norra Sverige eller inte. I två av förslagen slås de ihop och blir ett stort elområde för hela norra delen av landet, säger Mårten Bergman, och tillägger:

– Men vi kan fortsätta med det nuvarande upplägget också. Vår studie går ut på att jämföra med dagens läge och om vi inte lyckas räkna fram någon samhällsnytta så kommer vi landa i att vi får bibehålla dagens indelning.

”Det finns inget land i världen som har en sådan enorm obalans i system och villkor som Sverige har, det här är helt unikt.”

Och även om det skulle bli en förändring av elområdena så kommer det enligt Mårten Bergman av olika anledningar att ta tid – troligtvis flera år – innan de kan börja gälla.

Att elpriserna har blivit ojämna och stundtals väldigt höga i södra Sverige är i slutändan ett problem för svensk konkurrenskraft, menar Per Tryding. Det gröper ur hushållens köpkraft och det leder till att företagsinvesteringar uteblir, konstaterar han.

– Det finns mer än ett sätt att lösa detta på men det kräver ju att någon går in och gör det och att man har en styrning. Den har vi ju tyvärr tappat i Sverige. Man har gjort reformer utan att någon har haft i uppdrag att tänka på helheten. Det finns inget land i världen som har en sådan enorm obalans i system och villkor som Sverige har, det här är helt unikt. Vi har satt oss i en enorm spagat och nu måste vi komma upp på fötterna.

Vad säger Svenska kraftnät om elområdena och de beslut som lett fram till dagens situation? Missa inte uppföljningen: