REGELKRÅNGLET

Svenska företag vet inte hur de ska tillämpa nya lagen – snart hotar miljonböter

Trots att införandet av EU:s tillgänglighetsdirektiv närmar sig med stormsteg är det fortfarande inte klart vad de berörda företagen förväntas göra. ”Enda medlemsstaten där det finns problem är Sverige”, säger Johan Hetting på Svensk Handel till TN.

Den 28 juni är datumet som gäller. Då förväntas alla medlemsländer ha implementerat EU:s tillgänglighetsdirektiv, som i korthet går ut på att utvalda tjänster och produkter ska vara tillgängliga för alla. Därför ställs det krav på tillgängliga gränssnitt och funktionell utformning för en rad produkter.

Men trots att EU antog tillgänglighetsdirektivet redan i april 2019, och att förberedelserna alltså har pågått i snart sex år, är det fortfarande inte helt tydligt vad berörda företag konkret ska göra för att följa regelverket.

– I grunden så ser vi positivt på direktivet i sig. Det bidrar ju till en mer inkluderande handel och det öppnar även upp för nya marknader genom att tillgängliggöra produkter och tjänster för fler kunder. Sen stärker det även företagens konkurrenskraft och varumärkesförtroende på sikt. Men det finns lite implementeringsproblem i dagsläget och det ser vi som mer problematiskt. Dels är lagen oklar i vissa avseenden, dels är många medlemsföretag oroliga för betydande och initiala kostnader för att uppfylla de krav som kommer att komma, säger Johan Hetting, näringspolitisk expert på Svensk Handel, till Tidningen Näringslivet.

Både tjänster och produkter omfattas

För Sveriges del har tillgänglighetsdirektivet resulterat i lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet (2023:254). Den omfattar allt från elektroniska kommunikationstjänster som e-post och sms till biljettjänster, internetbanker, e-banker till e-handelstjänster. Med ”e-handelstjänster” avses enligt Post- och telestyrelsen ”nästan alla digitala tjänster som syftar till att sälja något på distans till konsumenter”.

Dessutom omfattas en rad produkter av de nya tillgänglighetskraven. Det handlar exempelvis om datorer, kontantautomater och automater för biljettförsäljning samt incheckning, kortterminaler och läsplattor.

”Dels är lagen oklar i vissa avseenden, dels är många medlemsföretag oroliga för betydande och initiala kostnader för att uppfylla de krav som kommer att komma.”

Johan Hetting menar att det finns en osäkerhet kring vad som omfattas av regelverket och att det har skapat ett stort behov av vägledning och stöd från Post-och telestyrelsen (PTS) och de ansvariga myndigheterna.

Vad är det framför allt som är oklart?

– Det är ganska mycket om man tittar på definitioner av olika bitar och vad som omfattas. Tittar man exempelvis i en dagligvarubutik eller en kassa i matbutiken så kan det ju vara så att kortterminalen innefattas av direktivet. Men vad definierar kortterminalen? Du har ju en kortläsare men sen har du ju också en skärm som är kopplad till den. Plus att du kan ha en scanner vid självutvecklingsterminalen också. Och då är frågan; är det de här tre komponenterna som omfattas eller inte? Som ett exempel.

– Eller så kan det handla om hur många sådana här tillgängliga kortterminaler som behövs? Ska det vara i samtliga kassor eller räcker det med att det finns några specifika som ändå möjliggör tillgänglighet för alla? Den typen av frågor har vi inte riktigt har fått ett konkret svar på.

”Det krävs att vi efterfrågar specifika saker för att få svar.”

När det gäller digital tillgänglighet finns det tidigare lagstiftning som man delvis kan utgå ifrån, menar Johan Hetting. Däremot tycker han att det är svårare när det kommer till anpassningar i fysiska miljöer. Och över lag är det lite oklart hur kraven kommer att se ut, anser han.

Det här direktivet antogs ju i EU för flera år sedan. Borde man inte vid det här laget ha fått på plats exakt vad som gäller och hur det ska fungera?

– Jo, absolut. Det tycker vi verkligen. I det här fallet så har vi haft en löpande dialog med PTS där vi också har starkt uttryckt att det finns ett stort behov av en vägledning och det var ett löfte som vi fick från början men som de sen drog tillbaka. Men vi har en pågående dialog med PTS. Jag har haft möten med både generaldirektören, avdelningschefer och tillgänglighetsspecialister. Vi har ju fått viss information av dem, men det krävs att vi efterfrågar specifika saker för att få svar.

För att hjälpa sina medlemsföretag med implementeringen har Svensk Handel etablerat en arbetsgrupp som i nuläget samlar uppemot 40 företag. De lyfter frågor som Johan Hetting sen tar vidare till PTS. PTS och Svensk Handel har också samverkat kring olika seminarier.

– Så viss hjälp får vi, men den räcker inte i dagsläget.

Kostar miljarder att införa

Enligt Svensk Handels beräkningar kommer införandet av lagen att kosta bara e-handeln och bankerna i Sverige totalt tio miljarder kronor. Därefter väntar löpande kostnader på runt en miljard kronor per år. Kostnaderna omfattar konsultstöd, ombyggnation av lokaler, upphandling av ny teknik, anpassning och utveckling av produkter och – framför allt – utbildning av personal.

Och då är inte andra berörda branscher som exempelvis besöksnäringen och transportsektorn inräknade.

Vad anser du att myndigheterna kunde ha gjort annorlunda?

– I det här fallet så är det väl i Sverige det brister. Vi har goda kontakter och sitter med i olika typer av nätverk i Bryssel tillsammans med medlemsorganisationer från andra länder som också representerar handeln. Och den enda medlemsstaten där det finns problem i det här fallet är Sverige. Så det är ju ganska unikt, får man ändå säga.

Vad har de andra länderna gjort som inte vi har lyckats med?

– Vi håller på att kolla på det och vår förhoppning är att kunna höra oss för och ta fram en egen vägledning här till våren. Men de andra länderna har utgått från EU:s tillgänglighetsdirektiv som det är och där det finns oklarheter i definitioner så har man utgått från DOS-lagen eller så har ländernas tillsynsmyndigheter tydligt kommunicerat ut vad som gäller. Så det är väl där det kan skilja sig åt, antar jag.

DOS står för lagen om digital offentlig service och innebär att webbplatser och appar inom offentlig sektor ska vara tillgänglighetsanpassade. Den lagen gäller sedan ett par år tillbaka.

Lisa Larsson Falk, samordnare på PTS enhet för tillgänglighetsregler, menar att lagkraven är specificerade men att PTS just nu inväntar standarder med mer detaljerad information om hur företagen ska agera. Myndighetens tillsynsprocess är inte heller beslutad i detalj.

– Den håller vi på att arbeta fram nu, säger hon till TN.

PTS: Dialog snarare än sanktioner

Men redan nu står det klart att företag som inte följer reglerna kan bli skyldiga att betala bötesbelopp på mellan 10 000 och 10 miljoner kronor beroende på allvaret och omfattningen av felen.

– Det är vad som står i lagen och sen är det upp till tillsynsmyndigheterna att tillämpa det på ett bra sätt. Men framför allt så är vi ute efter att ha dialog med dem som vi har tillsyn över så att vi kan se till att saker och ting blir rätt snarare än att utdöma sanktioner, säger Lisa Larsson Falk.

Hon förklarar att det både finns allmänna krav som gäller för alla tjänster och produkter och specifika krav som gäller för en specifik kategori av tjänster eller produkter.

– Så man ska uppfylla tillgänglighetskrav i lagen och de ser lite olika ut beroende på sektor eller kategori av område.

”Tre befintliga standarder ska revideras och tre nya ska tas fram och när det väl är gjort kommer det att bli mer konkret.”

Det som finns specificerat i EU-direktivet och i den nya svenska lagen är enligt Lisa Larsson Falk på en mer funktionell nivå. Regelverken anger förenklat vad som ska göras. Sen kan standarder ge förslag på hur det ska göras, och den delen är alltså inte klar än.

– Det finns ingen standard i dagsläget som vi kan säga att ”gå på den här så har ni uppfyllt kraven”. För rent juridiskt så är de under arbete. Tre befintliga standarder ska revideras och tre nya ska tas fram och när det väl är gjort kommer det att bli mer konkret. Men man kan använda befintliga standarder som ledning och komplettera med lite sunt förnuft. Många aktörer vet mycket sedan tidigare och det kan man komma ganska långt med, säger hon, och fortsätter:

– Jag tror många kanske känner att det här är komplext och stort, och det är det ju. Men om man tar det lite steg för steg och tittar på vilka kategorier som berörs, hur tillämpningsområdet ser ut och sedan trattar ner det till vad jag ska göra om jag till exempel är tillverkare av en produkt eller om jag är leverantör av en tjänst. Då får man bättre koll på det.

”Kraven i direktiv och lag anger vad som ska göras och det är fullt möjligt att uppfylla dem ändå.”

Att standarderna inte är klara än beror enligt Lisa Larsson Falk på processer på EU-nivå.

– EU-kommissionen har uppdragit åt standardiseringsorganen att ta fram standarder till olika datum och de ligger i praktiken efter lagens ikraftträdande så det är inget vi kan rå på. Det är dock möjligt att ta ledning av befintliga standarder och att läsa in sig på kraven så som de står i lagen, så det är inte omöjligt att börja arbeta. Standarder är frivilliga att använda och de specificerar hur något ska göras om man vill. Kraven i direktiv och lag anger vad som ska göras och det är fullt möjligt att uppfylla dem ändå.

Hon har ingen uppfattning om hur andra EU-länder upplever implementeringen, men konstaterar att olika länder har gjort på olika sätt. Vissa har integrerat den nya lagen i befintlig lag medan andra har tagit fram nya lagar.

– Jag tror inte att det har bidragit till att sinka processen men det är en fråga för Sveriges regering att svara på.

”Det blir vanligare och vanligare med olika typer av funktionsnedsättningar och därmed allt viktigare att tjänster och produkter är tillgängliga för alla.”

Hur stor del av befolkningen som har någon typ av funktionssättning är svårt att säga, men enligt PTS kan det röra sig om så mycket som 36 procent. Det kan röra sig om allt från att man är tillfälligt påverkad av stress till att man har en permanent synnedsättning eller en motorisk nedsättning som innebär att man måste kunna tala in saker.

– Det kan handla om många olika saker. Befolkningen blir ju äldre och äldre personer tenderar att få någon typ av funktionsnedsättning, till exempel synnedsättning eller hörselnedsättning. Så det blir vanligare och vanligare med olika typer av funktionsnedsättningar och därmed allt viktigare att tjänster och produkter är tillgängliga för alla. För företag finns det enorm potential i att kunna nå ut till en större målgrupp. Och nu är det alltså även ett lagkrav.

Framåt hoppas Johan Hetting på ett bra samarbete mellan handeln och myndigheterna där företagen informeras och utbildas snarare än att drabbas av sanktioner i efterhand.

– Det är avgörande för att minska osäkerheten. Våra företag vill ju göra sitt bästa och man vill förstås tillgängliggöra handeln för alla. Så i stället för att de ska straffas på grund av oklarheter eller tolkningar av lagstiftningen som kanske inte ens stämmer, så måste det bli tydligt för alla vad som gäller.

Undantag för små företag

De minsta företagen är undantagna från EU:s tillgänglighetsdirektiv och behöver alltså inte följa lagen. För att ett företag ska räknas in i den gruppen får det ha en omsättning på högst 2 miljoner euro eller max tio anställda. Det finns också vissa undantag i vilka delar av ett företags verksamhet som omfattas. Då kan det exempelvis handla om arkiverat material eller om tjänster som tillhandahålls av en extern part.

Sverige har flera tillsynsmyndigheter kopplat till tillgänglighetsdirektivet. Förutom PTS är även Transportstyrelsen, Konsumentverket, Mediemyndigheten och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) involverade i arbetet.