DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Här är 42 procent inte behöriga till gymnasiet – ”Måste vara baskrav”

Allt fler elever som går ut nian saknar gymnasiebehörighet, visar statistik från Skolverket. Värst i är det i glesbygdskommuner. Nu tvingas företagen ta saken i egna händer för att rädda kompetensen. ”Istället för att gnälla gör vi något åt det”, säger industriföretagaren Linda Fransson till TN.

42 procent. Så många elever i Gnosjö gick ut nian utan behörighet till gymnasiet, visar Skolverkets statistik över eleverna som gick ut grundskolan våren 2024. Det är sämst i landet, även om det finns flera orter i glesbygden som redovisar liknande resultat.

I landet som helhet var den siffran 16,3 procent, en ökning med 1,5 procentenhet från året innan, skriver Vi Lärare. Skillnaderna i landet är stora. I Vaxholm, Nacka och Vellinge var det under fem procent som saknade tillräckliga betyg för att gå vidare till gymnasieskolan. På andra orter har eleverna det som sagt mer kämpigt. I Herrljunga saknade 40,9 procent av eleverna gymnasiebehörighet, i Haparanda 33,9 procent, i Kramfors 33,7 procent, i Lycksele 33,3 procent – ja, listan fortsätter på det viset.

Framför allt är det baskunskaper i matematik och svenska som saknas. Högst andel elever med betyget F finns i svenska som andraspråk (cirka 28 procent) följt av matematik (cirka 13 procent), visar Skolverkets statistik över niornas slutbetyg våren 2024. (Ladda ned publikation – Skolverket).

Gnosjöföretagare: ”Bekymmersamt”

Per Falk är vd på Falks metall i Gnosjö och har precis som andra företagare i bygden tagit del av de oroande rapporterna om att så många ungdomar inte är behöriga till gymnasiet. Han söker folk med ljus och lykta för att klara av sin kompetensförsörjning. Det är inte högskolekompetens han söker i första hand, utan personer som kan använda datorer och förstår grunderna i matematik och programmering.

– Det är bekymmersamt om eleverna inte har behörighet i matte eller svenska. För mycket av det vi håller på med handlar om matematik, alltså programmering och att kunna läsa ritningar och förstå mått. Du behöver förstå basala saker som decimaler eller plus och minus, säger Per Falk.

– De som kommer till oss har ofta teknisk inriktning, till exempel teknikprogrammet eller någon typ av industriellt program som Industritekniska programmet.

Även bristande svenskkunskaper är ett problem.

– Har de inte kompetens i svenska så har vi ett jätteproblem. Alla instruktioner, alla processbeskrivningar är ju på svenska. Det måste vara ett baskrav att man kan tala och läsa svenska, säger Per Falk.

”Det stora problemet är avflyttningen från landsbygden.”

Gnosjöbygden är trots det livaktiga näringslivet en avfolkningsbygd. Det gör läget extra prekärt, menar Per Falk, och nödvändigt att de som stannar kvar åtminstone lär sig grunderna i matematik och svenska.

– Det är viktigt för mig att hitta medarbetare, och det är viktigt för mig att företaget frodas. Men det här är en fråga som är viktig för alla här. Det stora problemet är ju avflyttningen från landsbygden. Hur får vi folk att faktiskt vilja bo på landet? Eller är det så att alla ska bo på tre, fyra, fem orter i Sverige?

Företaget har engagerat sig i skolan som ett led i att stärka kompetensförsörjningen. Per Falk nämner till exempel Gnosjöandans kunskapscentrum (GKC) som både erbjuder gymnasieprogram och vuxenutbildning i Gnosjö, där företaget är representerat i ett programråd. I Värnamo är Falk metall också med i en förening som hjälper till att driva industritekniska linjer på gymnasiet i Värnamo.

– Enda sättet för oss att utvecklas är att köpa robotar och att automatisera så att vi har fler robotar än vad vi är människor. Nu har vi ungefär 30 anställda och mellan 35 och 40 robotar. Vi omsätter 100 miljoner ungefär, säger Per Falk.

Bara en liten del av problemet

Linda Fransson som är vd på familjeföretaget Gnosjö Automatsvarvning är medveten om att det finns problem i skolan, men blir ändå överraskad över att 42 procent av eleverna i kommunen inte har behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram.

– Det kanske inte bara är resultatet man ska titta på, utan varför det ser ut så? Jag tror att det beror på en mängd faktorer, säger hon.

Inte minst behövs trygghet för eleverna.

– Vi tänker mycket kring hur skolan ska ge en trygg miljö för ungdomar. Det allra viktigaste är att barn i skolan mår bra när de är där, det finns ett stort samhällsproblem när det gäller den typen av utmaningar.

Företagen tvingas lösa kompetensen själva

Det finns också en diskussion om det ens är lämpligt att ha en så skarp godkänt-gräns. Nyligen lämnade regeringens särskilda utredare Magnus Henrekson ett förslag som innebär att underkänt (det vill säga dagens F) slopas när en ny betygsskala (1-10) införs. I den får elever med mindre än godtagbara kunskaper ett betyg mellan 1 och 3.

Sannolikt ändras också förkunskapskraven så att eleven behöver ha ett genomsnittligt betyg på 4 för att få behörighet till ett nationellt gymnasieprogram. Samtidigt behöver elever som vill gå ett gymnasieprogram inte längre ha godkänt i ett visst antal ämnen, till exempel i matematik eller engelska.

Förhoppningen är att dessa reformer ger fler elever en möjlighet att påbörja ett nationellt gymnasieprogram i stället för att som idag i regel gå så kallade introduktionsprogram.

– Det ska bli en skala från ett till tio, så det finns egentligen ingen exakt gräns för underkänt längre, utan utgångspunkten är att alla kan något och får ett betyg utifrån de kunskaper man visar i förhållande till kursplanens innehåll, säger Gustav Blix, skolpolitisk expert på Svenskt Näringsliv.

Linda Fransson anser att problemet med få behöriga till gymnasiet bara är en liten del av företagens kompetenspussel. Det är en lång kedja som måste hänga ihop, där själva resultatet från nian kanske inte är det vi står och faller med, menar hon.

– Utmaningen med kompetens ligger på en helt annan nivå. Det handlar om hur man arbetar för att både de anställda och de potentiella medarbetarna i skolans värld är rutade och rustar för ett yrkesliv. När är man anställningsbar och vad ska vi som företag ”klä på” en ny anställd? Vad kan vi förvänta oss av samhället? Och hur ska vi jobba aktivt med dessa frågor så att det blir en långsiktighet i det? Där funderar vi jättemycket, säger hon.

– Poängen är att det finns så mycket att jobba med som gör att man höjer engagemang och lockar unga till vår näring.

”Språket är en utmaning”

Gnosjö Automatsvarvning jobbar hårt för att själva leta upp ungdomar, talanger och industriintresserade med driv, som ett slags headhunting över hela landet. Ja, även utomlands. Idag har 30 procent av de anställda personer sitt ursprung utanför Norden. Många kan inte svenska när de börjar, inte ens engelska.

– Språket är en utmaning, men det går att lära sig. Vi jobbar med att alla ska vara delaktiga i samtal på jobbet och trippar inte på tå, vilket har varit en bra modell. Och behörigheter går att läsa upp. För mig handlar det om att jag vill få mina medarbetare att stanna för livet, säger hon.

Anställt egen yrkeslärare

När skolan inte har levererat har de själva tagit tag i saken. Gnosjö Automatsvarvning har en yrkeslärare anställd på heltid i företaget som är högst delaktig i det vardagliga, men också det strategiska arbetet långsiktigt. På det sättet kan de utbilda baskunskaper som de nyanställda inte fått med sig och löpande driva på utvecklingskurvan.

Företaget har varit med på Industrinatten och tagit emot studiebesök från allt från sexåringar till pensionärer för att öka intresset för näringen. De byggde även ett VR-spel som de visade på Dreamhack, för att visa unga vad de egentligen gör i industrin.

I en ort som Gnosjö har det traditionellt funnits gott om jobb. Men industrierna har förändrats och blivit mer och mer avancerade och kräver bättre utbildade medarbetare. I den kontexten kan siffrorna om att allt färre klarar av att bli behöriga till gymnasiet verka oroande. Trenden är också – enligt Skolverkets statistik – än mer utmanande just i många glesbygdskommuner.

Lärare, elever, föräldrar, företagare, kommuner och politiker. Listan på aktörer som måste samarbeta för att vända utvecklingen är lång, menar Linda Fransson.

– Så är det, men vi är ute och engagerar oss för framtidens arbetskraft. Vi lämnar det inte bara åt andra att lösa problemet. I stället för att gnälla gör vi något åt det, och försöker få med oss andra i samhället. Det är nu vi behöver göra skillnad. Vad behöver en gymnasielärare eller skolledare ha i sitt uppdrag? Vet de om vad vi företag behöver? Det måste vi berätta. Jag menar, det hjälper ju inte mig om det kommer ut 100 procent samhällsvetare från gymnasiet. Vi behöver något helt annat, säger hon.

Ökar intresset för industrin

Linda Fransson brinner för frågan och försöker öka intresset för industriprogram och andra utbildningar där unga kan få riktiga jobb. Öka intresset i tidiga åldrar alltså.

– Vi måste alla jobba tillsammans, och prata om vilken kompetens som faktiskt efterfrågas. Som arbetsgivare är vi aktiva i hela kedjan, vi engagerar, informerar och utbildar, säger hon.

Men konkurrensen om talangerna är stor. Många av de stora företagen dammsuger kompetensen och lockar med egna utbildningar, berättar hon.

– Vi tävlar ju mot kända företag som har en jättearm som suger upp mycket av kompetensen. Det är en jätteutmaning, säger hon.

Engagerar sig i hela kompetenskedjan

Det är framför allt svårt att hitta svarvare med tillräcklig erfarenhet och kunskapsnivå, och de bästa operatörerna är ofta redan anställda.

Idag är grundutbildningen som ges av skolan ofta inte tillräcklig, vilket gör att Gnosjö Automatsvarvning har fått nytta av sin heltidsanställde yrkeslärare och sitt aktiva engagemang i hela kompetenskedjan, menar Linda Fransson.

– Spetskompetensen behöver kompletteras, och det räcker inte att utbildas vid ett enda tillfälle i dagens snabbutvecklade samhälle. Att vi har en egen yrkeslärare har fått en strategisk betydelse för oss, säger hon.

Så många elever var enligt Skolverket inte behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram när det gäller slutbetyg i årskurs nio läsåret 2023/2024. Källa Skolverket/Vi lärare.