DEN SVENSKA SÄKERHETEN

Trots larmen – ingen plan för livsmedelsberedskapen – ”Kommer att dröja några år”

Trots att behovet av en starkare livsmedelsberedskap har påtalats i flera år finns det fortfarande inga avtal på plats mellan staten och näringslivet. ”Det finns ingen plan som kan lösa ut det här i dagsläget”, säger Livsmedelsverkets enhetschef Mats Johansson till TN. Nu kräver branschen ordentliga besked.

Företagen har pekats ut som avgörande för totalförsvaret, men i många delar är det fortfarande oklart hur näringslivet konkret ska bidra. När TN nyligen intervjuade Teknikföretagens vd Pia Sandvik, räknade hon upp en rad frågor som deras medlemsföretag behöver få svar på, bland annat om hur företagare ska tänka kring krigsplaceringar och vilka avtal som ska gälla i händelse av krig.

Och det finns fler oklarheter kring beredskapen. En av dem är vad vi ska äta om Sverige skulle befinna sig i krig.

– Vi har i Sverige i många årtionden kunnat ta mat och dryck för givet. Det har bara funnits där i butikerna utan att vi har behövt fundera särskilt mycket på hur den kom dit eller för den delen varför den är så billig. Efter de senaste årens kriser skulle jag säga att företagen är bättre rustade för kris än tidigare, men med det sagt så finns det väldigt mycket kvar att göra, säger Jimmy Sandell, näringspolitisk chef för Livsmedelsföretagen, till TN.

I syfte att öka beredskapen och rikta strålkastarljuset mot sårbarheterna i systemet lanserade Livsmedelsföretagen nyligen rapporten Recept för resiliens. I den listar bransch- och arbetsgivarorganisationen tio förslag till politiken. De går bland annat ut på att se över infrastrukturen och energiförsörjningen, samt att möjliggöra för ökad export.

– Sverige är trots allt ett ganska litet land och en liten marknad. Men ju mer vi producerar desto mer kan vi snabbt styra om till en inhemsk konsumtion om det värsta skulle hända. Så det är därför som exporten är viktig. Det är den snabbaste vägen till ökad produktion och därmed stärkt livsmedelsberedskap.

”Olönsamma företag går till slut i konkurs och det vore ju det absolut sämsta för svensk livsmedelsberedskap.”

Dessutom pekar Livsmedelsföretagen på vikten av lönsamhet. Under de senaste turbulenta åren – med pandemin, kriget i Ukraina, inflationen och lågkonjunkturen – har livsmedelsindustrin sett sina vinstmarginaler minska kraftigt. SCB:s lönsamhetsanalys av livsmedelsbranschen från september 2024 visar att industrin till och med hade negativ lönsamhet både 2022 och 2023.

Enligt Jimmy Sandell har landets livsmedelsproducenter tagit ett stort ansvar för att upprätthålla leveranserna och hålla priserna nere, samtidigt som deras egna kostnader för till exempel drivmedel och råvaror har gått upp kraftigt i pris, bland annat på grund av den svaga kronan.

– Det innebär ju inte bara en risk för företagens överlevnad utan det är även en risk för hela livsmedelsberedskapen. Och inget görs för att vända det riskerar vi att förlora viktiga delar av vår inhemska produktion. Och det skulle ju göra oss väldigt mycket mer sårbara för framtida kriser.

– Vi har full förståelse för att hushållen har haft det tufft de senaste åren och där är ju matinköp en viktig del. Men samtidigt, olönsamma företag går till slut i konkurs och det vore ju det absolut sämsta för svensk livsmedelsberedskap, sysselsättning och välfärd.

”Det är av yttersta vikt att vi bygger upp strategiska omsättningslager av kritiska insatsvaror. Någon måste ju få den uppgiften.”

Livsmedelsföretagen anser också att det måste tydliggöras hur livsmedelsproducenterna konkret ska bidra till totalförsvaret. Trots att vikten av höjd beredskap har påtalats i flera år, finns det nämligen fortfarande inga avtal på plats mellan staten och företagen.

– Det är av yttersta vikt att vi bygger upp strategiska omsättningslager av kritiska insatsvaror. Någon måste ju få den uppgiften och det behöver göras med affärsmässiga avtal med företag som lagerhåller de här varorna för att säkerställa nationell tillgång, säger Jimmy Sandell, och fortsätter:

– Ansvaret för att producera livsmedel ligger på våra medlemsföretag men ansvaret för beredskapen och finansieringen av den måste ju ligga på det offentliga. Man behöver klargöra både ansvar och mandat kopplat till det och vi behöver en tydligare struktur för krisberedskap för att vi också ska kunna vara snabba och effektiva.

Inga planer på stora lager med mat

Tanken med de strategiska insatslagren är att livsmedelsproducenterna ska ha tillgång till exempelvis drivmedel, mineralgödsel och spannmål för att kunna upprätthålla produktionen även vid störningar i handelskedjorna. Att lagra stora mängder färdig mat i lager eller butiker är däremot inte aktuellt.

Faktum är att det – tvärt emot vad många tror – inte ens fungerade så på den tiden då Sverige hade uppbyggda beredskapslager.

– Det är väldigt lätt att man ser framför sig att vi ska lagra mat på det sättet, men om man börjar räkna på det så inser man ganska snabbt att det inte funkar. Bara för att lösa en måltid en enda dag så skulle vi behöva 10,5 miljoner konservburkar, säger Jimmy Sandell.

– Men vad gäller handelsledet så finns det en annan utmaning. Vi är ett långt och glesbefolkat land så infrastrukturen är extremt viktig. Även om vi nu ökar produktionen så måste man också se till att vi har en infrastruktur som fungerar, så att maten som tillverkas faktiskt kommer ut till människor i hela landet.

”Krävs en hel kedja för att få ihop det här”

En uppgift som ibland också dyker upp i debatten är att Sverige bara skulle vara självförsörjande på ett fåtal produkter, som morötter och socker, och att vi underförstått skulle behöva öka vår produktion av andra livsmedel för att klara oss i händelse av krig.

Men enligt Livsmedelsföretagen är det klokare att prata om försörjningsförmåga än försörjningsgrad.

– Det övergripande målet är att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Men genom att prata om det statistiska måttet försörjningsgrad finns risken att man målar upp en falsk trygghet eftersom det bara visar på hur stor andel av livsmedlen som produceras i Sverige, men inte att vi är beroende av insatsvaror och andra delar. Det krävs en hel kedja för att få ihop det här och det är just det som försörjningsförmåga handlar om.

”En mängd” olika utredningar

Ansvaret för totalförsvaret är uppdelat på flera myndigheter och de frågor som rör livsmedelsberedskap ligger hos Livsmedelsverket.

Mats Johansson, myndighetens enhetschef för livsmedelsförsörjning, instämmer med Jimmy Sandell om att takten i att öka beredskapen behöver öka och att arbetsfördelningen mellan staten och näringslivet måste bli tydligare.

Hur ser den övergripande planen för det ut?

– Vi har fått i uppdrag från regeringen att arbeta med att samordna, utveckla och förvalta ett investeringsprogram för förmågeutveckling inom beredskapssektorn livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Livsmedelsverket ska bland annat genomföra pilotprojekt för robusta livsmedelsbutiker och ge stöd till kommunernas och regionernas arbete med livsmedelsberedskap i sin måltidsverksamhet. Sedan finns det en mängd olika statliga och offentliga utredningar som kan ha bäring på det här. De föreslår lite olika sätt att göra saker på. Så där avvaktar vi helt enkelt regeringens besked.

– Men om vi tänker oss att det skulle hända någonting i morgon så arbetar vi med en privat-offentlig samverkansgrupp tillsammans med branschen och myndigheter där vi träffas regelbundet en gång i månaden nu. Så vi jobbar på lite olika sätt men det finns ingen plan som kan lösa ut det här i dagsläget.

”Det finns ingen som kan säga att ”nu ska ni göra detta”, utan i sådana fall behöver staten gå in med olika former av stöd.”

Enkelt uttryckt är det enligt Mats Johansson företagen som ser till att det finns mat på borden även i händelse av kris eller krig, och för att de ska kunna klara av den uppgiften kan myndigheterna stötta med att underlätta, till exempel genom att ge undantag från olika regler. Men ansvaret för beredskapen ligger ytterst på staten, poängterar han.

– Det är ju fortfarande ansvarsprincipen som gäller. Den som ansvarar för någonting i fred gör det också i krig, så det är ju ingen som kommer att ta över ett ansvar.

– Det finns en stor vilja att hjälpa till från företagens sida. Men man kan inte lägga ett ansvar för Sveriges livsmedelsförsörjning på ett enskilt företag eller en kedja eller en bransch. Det går ju inte. De har ingen skyldighet att bedriva sin verksamhet utan går de inte med vinst, då lägger de ju ner. Det är så branschen fungerar. Så det finns ingen som kan säga att ”nu ska ni göra detta”, utan i sådana fall behöver staten gå in med olika former av stöd.

EU:s lagstiftning ”ett problem”

Att det ännu inte finns några specifika avtal på plats med enskilda företag, beror enligt Mats Johansson bland annat på att det inte är utrett hur man ska förhålla sig till gällande konkurrenslagstiftning och statsstödsregler. Både inom svensk lag och på EU-nivå finns det regelverk som hindrar staten från att gå in och stötta enskilda företag ekonomiskt, vilket det enligt vissa bedömare skulle vara tal om i det här fallet.

– Vi tittar på den delen. Men vi har ett problem och det är EU:s lagstiftning kring vad man får göra, mer konkret vad som räknas som statsstöd. Och det är också konkurrenslagstiftningen och vad som ger ett företag fördelar i en konkurrenssituation. Så där behöver vi landa i en bedömning. Innan vi är framme vid de där avtalslösningarna så kommer det att dröja några år.

Det låter som att en fullgod livsmedelsberedskap är ganska långt borta?

– Ja, det kommer att ta tid. Det kan jag ju säga. Det här är inget som vi kommer att ha en färdig lösning på i morgon. Och så var det ju med det gamla systemet också. Det fanns ju inte där direkt utan det tog många, många år innan man hade byggt upp de delarna. Men vi försöker jobba utifrån där vi står nu och det finns flera saker som man kan göra.

– Vi ser också att det går att göra jättemycket utan att jobba med själva livsmedelskedjan utan i stället fokusera på de beroenden som livsmedelskedjan har. Det kan handla om den finansiella sektorn, transporter, el, IT - det finns hur mycket som helst.

”Jag tror inte att det är någon i dag som tänker som man gjorde då, att det skulle bli aktuellt med en total avspärrning av landet.”

Mats Johansson påpekar att företagen själva är bra på att tänka innovativt, vilket visade sig bland annat under pandemin.

– Jag tänker att ju mindre staten kan blanda sig i desto bättre är det, för företagen är väldigt duktiga på att producera mat utifrån sina förutsättningar. Så vi jobbar med att försöka underlätta för företagen att så långt som möjligt kunna producera. Sen kanske vi kommer till en punkt där det inte går och då får staten gå in.

Är det helt uteslutet att staten bygger upp beredskapslager i stil med dem som fanns under kalla kriget men som sedan avvecklades?

– Jag utesluter absolut inte att det kan bli någonting åt det hållet men jag tror inte att vi kommer tillbaka till exakt den varianten. Jag tror inte att det är någon i dag som tänker som man gjorde då, att det skulle bli aktuellt med en total avspärrning av landet. Men att vi skulle ha lager av exempelvis handelsgödsel och växtskyddsmedel eller i vissa delar av landet färdig mat, det är inte alls en omöjlighet. Viss lagring skulle ge oss tid till omställning.

Mats Johansson instämmer i att det finns ett behov av att stärka livsmedelskedjan, bland annat för att kunna öka exporten. Livskraftiga företag är förutsättning för en god beredskap, konstaterar han.

– Där väntar vi fortfarande på livsmedelsstrategin 2.0. Den kommer förhoppningsvis att innehålla åtgärder som kan ge systemet en skjuts men på andra områden än den pågående uppbyggnaden av det civila försvaret. Den har varit försenad ett tag nu men jag hoppas att den kommer i närtid.

”Det är mycket som behöver göras och det behöver göras fort.”

Samtidigt som den ansvariga myndigheten alltså inväntar både en kommande strategi och ett besked kring konkurrensreglerna, är Jimmy Sandell på Livsmedelsföretagen övertygad om att det finns mycket som går att göra redan nu.

– Jag tror att vi kan accelerera det här arbetet och komma till skott. Sen är det en viktig del att det behöver vara frivilliga avtal mellan livsmedelsföretag och myndigheter så att vi inte hamnar och inte det omvända för då för då hamnar vi i ett läge där konkurrensen snedvrids. Vi vill ha en situation där företagen kan räcka upp handen och bidra på det sättet genom affärsmässiga avtal.

Det har gått över tre år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion i Ukraina och beredskapsfrågan hamnade i fokus på ett helt nytt sätt. Vad tänker du om att de här avtalen mellan näringslivet och staten fortfarande inte har kommit på plats?

– Att det är mycket som behöver göras och det behöver göras fort. Det går för långsamt. Att bygga upp strategiska insatslager och förbättra vår infrastruktur är ingenting som man gör över en natt. Jämför vi med uppbyggnaden av vårt militära försvar så har det startat kraftfullt och utvecklingen av civilförsvar och beredskap behöver komma i kapp. Så det här arbetet behöver accelereras.

Ministern: ”Kommer att kunna hantera de utmaningar som finns”

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) försäkrar dock att arbetet med att stärka livsmedelsberedskapen är i full gång.

– Vi gör många olika insatser för stärkt beredskap och det är korrekt att vi för respektive insats behöver hitta upplägg som fungerar i relation till statsstödsreglerna. Detta kan se olika ut beroende på insats. Redan i vår, till exempel, öppnar ett nytt investeringsstöd för att öka robustheten hos företag i primärproduktionen av livsmedel. 150 miljoner kronor är avsatta och en ny förordning som ger möjlighet att ge stöd i enlighet med statsstödsregelverket håller på att tas fram, skriver han i ett mejl till redaktionen.

– Livsmedelsverket har även inlett ett arbete med att se över de möjligheter som finns för att skriva avtal och ge stöd till företag för de åtgärder som krävs för att bygga upp det civila försvaret. Det finns lång erfarenhet och kompetens inom sektorn kring statsstödsreglerna, så jag känner mig trygg med att vi kommer att kunna hantera de utmaningar som finns och hitta lösningar som fungerar för respektive insats.

Livsmedelsverket inväntar även Livsmedelsstrategin 2.0, som enligt uppgift har blivit försenad. Varför är den sen och när kommer den?

– Det är viktigt att den blir bra. Vi är nu i slutfasen och kommer presentera i närtid. Sedan vill jag betona att processen, där bland annat näringslivet kommit med inspel, har varit värdefull i sig. Mycket nyttigt har kommit fram längs vägen och vi har inte väntat med åtgärder. Exempelvis stärker vi stödet till primärproduktionen i och med årets budgetbeslut, detta genom att medlen till strategiska planen höjs med 746 miljoner kronor.