AVTALSRÖRELSE

Arbetsgivarna tackar ja till medlarbud – facken nobbar

Arbetsgivarna inom industrin accepterar medlarnas bud om kostnadsökningar på 7,7 procent över tre år. "Klarar konkurrenskraften med darr på ribban", säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf. Men facken säger nej.

Ett treårigt avtal med kostnadsökningar på 7,7 procent fördelat på 2,8 procent första året, 2,5 andra året och 2,4 tredje året. Det är vad OpO, de Opartiska ordförandena, föreslår i sin hemställan, motsvarande ett bud, som presenterades för industrins parter under torsdagen.

Det är ett bud som arbetsgivarna inom industrin accepterar.

– Det är ett högt bud, men vi bedömer att det är hanterbart för företagen. Företagen är i stort behov av förutsägbarhet och stabilitet. Industriavtalet måste värnas, säger IKEM:s förhandlingschef Henrik Stävberg.

– Svaret på hemställan ska ses i ljuset av att vi bedömer att OpO beaktat vikten av långsiktigt stabila planeringsförutsättningar, även om det skapar väl tuffa premisser för delar av den svenska industrin, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Livsmedelsföretagen poängterar att skulle budet bli verklighet så blir avtalet historiskt högt.

– Vi kan konstatera att sett över årsbasis är förslaget dyrare än de genomsnittliga årliga löneökningarna under hela Industriavtalets 30-åriga historia. Det kommer bli en stor belastning för företagen som redan nu kämpar med näbbar och klor för att få upp lönsamheten på hållbara nivåer, säger förhandlingschef Henrik van Rijswijk.

”Vi har genomgått en period av stora globala utmaningar som lett till omfattande kostnadsökningar och påverkat både hushåll och företag.”

Anna Freij, förhandlingschef på TMF och Grafiska Företagen håller med:

– Min ambition är att vi får ett avtal på plats som stärker konkurrenskraften. Vi konstaterar att tre år ger förutsägbarhet i en stökig omvärld, men med reservation för att den föreslagna löneökningstakten är fortsatt problematisk för många företag, säger hon.

Facken inom industrin säger däremot nej till OpO:s hemställan.

– Det är en löneökningstakt som är oacceptabel, säger Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, till TT.

Martin Wäsfelt, förhandlingschef på Unionen, håller med.

– De fundamenta som finns kring konkurrenskraft, produktivitet och produktion ger grund för kraven som vi har ställt, säger han till TT.

”För att en slutlig hemställan ska kunna antas av Facken inom industrin måste avtalsvärdet vara avsevärt högre”, skriver Facken inom industrin i ett pressmeddelande.

Bud nära finska avtalet

Nyligen tecknade industrin i Finland avtal. Där landade kostnadsökningarna på en årstakt på 2,6 procent över tre år, vilket alltså är i ungefär samma nivå som OpO:s hemställan till de svenska parterna. Viktigt, menar arbetsgivarna inom industrin, som tidigare har varnat för att Sveriges konkurrenskraft riskerar att drabbas om de svenska avtalen landar högre än de finska.

– Vi ser att det bud som OpO nu har lagt är på en bekymmersam nivå och det är efter noggrant övervägande som vi säger ja. Vi noterar att nivån ligger nära det avtal som man slöt i Finland och att vi med detta avtal skulle klara konkurrenskraften med darr på ribban, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.

Och att det är ett bud som ligger ekonomiskt nära det finska har varit centralt för Gröna arbetsgivare.

– Gröna arbetsgivare säger ja till OpO:s förslag på tre år och en löneökningstakt i paritet med Finlands. För svenskt skogsbruk är det avgörande att vi inte tappar i konkurrenskraft gentemot vårt närmaste grannland. Dessutom måste nivån kunna bäras av alla våra företag inom de gröna näringarna, säger förhandlingschefen Anna Vargö.

Det har varit tuffa år för svenska företag. Den djupa lågkonjunkturen har bitit sig fast och det gör att det inte finns utrymme för alltför höga kostnadsökningar, konstaterar många arbetsgivare.

– Vi har genomgått en period av stora globala utmaningar som lett till omfattande kostnadsökningar och påverkat både hushåll och företag. Detta har dämpat efterfrågan och bidragit till en utdragen lågkonjunktur, säger Per Widolf.

– Vi noterar också att varslen är högre än normalt. Framför allt skedde stora varsel under 2024 och under hösten. Dessutom ligger arbetslösheten på rekordhöga nio procent, fortsätter han.

Osäkerheten har ökat

Än så länge är ljusningen långt bort.

– De osäkerhetsfaktorer gällande en framtida vändning i ekonomin som vi varnade för redan i samband med kravväxlingen för tre månader har snarast ökat. Den geopolitiska osäkerheten har tilltagit med införande av omfattande handelshinder och tullar. Dessa risker måste vi ha i åtanke ända in i mål i förhandlingarna, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Henrik Stävberg poängterar att företagen har haft tre år i rad med stagnerande till svagt fallande produktionsvolymer.

– Den konjunkturvändningen som många har hoppats på har skjutits på framtiden och osäkerheten växer med den tyska industri- och energikrisen och Trumps handelspolitik. Handelshinder rubbar de globala värdekedjorna och det industriella ekosystemet på ett sätt som är svårt att överblicka, säger Henrik Stävberg och fortsätter:

– Kollektivavtalens kostnadsökningar och villkor måste landa på en konkurrenskraftig nivå. Jag tycker att de opartiska ordförande har förstått den allvarligt svåra situation som svensk industri befinner sig i.

Enligt Livsmedelsföretagen har facken försökt föra in icke förhandlade avtalsyrkanden i slutförhandlingen vilket gör att organisationen tackar ja till OpO:s hemställan med reservation.

– Livsmedelsföretagen kan inte acceptera att slutförhandlingen och en slutlig hemställan tillförs ändringar i kollektivavtalen som inte redan har förhandlats mellan arbetsgivarförbunden och de fackliga motparterna vid de förbundsvisa förhandlingarna som avslutades den 17 mars. Vi upplever att tjänstemannaförbunden på den fackliga sidan inte har velat förhandla eller diskutera sina egna avtalsyrkanden, trots att vi från vår sida har gjort upprepade försök att finna lösningar, säger Henrik van Rijswijk och fortsätter:

– OpO måste tydligt markera mot fackens agerande och tillse att icke förhandlade frågeställningar inte införs i slutförhandling eller förekommer i en slutlig hemställan.

Än så länge har alltså parterna inom industrin inte kommit överens. Enligt industriavtalet ska märket, alltså lönenormeringen på svensk arbetsmarknad, sättas senast 31 mars. Och det finns inte utrymme för några större förändringar än det bud som arbetsgivarna nu har tackat ja till, poängterar Tomas Undin.

– Om förändringar av löneökningsnivån ska övervägas kan det enbart handla om marginella putsningar uppåt i en slutlig hemställan, säger han.