DEBATTEN OM MATPRISERNA

Expert sågar bojkotter i livsmedelshandeln: ”Handlar om externa faktorer”

Bojkotter mot de stora livsmedelshandlarna är missriktade och lönlösa, enligt Helena Hansson, ekonom på SLU. Stigande priser är inte deras fel, menar hon. ”Min poäng är att klimat- och väderförändringar förändrar produktionsförutsättningarna i grunden”, säger hon till TN.

Debatten om stigande matpriserna fortsätter att rasa. I februari steg de genomsnittliga priserna på livsmedel och alkoholfria drycker med 1,8 procent, jämfört med i januari. Det är den högsta månadsuppgången sedan februari 2023, enligt SCB.

De stora livsmedelskedjorna och producenterna har fått klä skott för de höga priserna och anklagas samtidigt för att plocka ut stora vinster, trots att SCB i september förra året konstaterade att ”de senaste årens prisökningar på livsmedel inte lett till ökad lönsamhet för livsmedelsbranscherna.”

I förra veckan genomfördes en konsumentbojkott mot de stora livsmedelskedjorna. Helena Hansson, professor i nationalekonomi med inriktning mot jordbrukssektorns ekonomi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), anser att bojkotten och debatten i för hög grad fokuserat på att skylla de höga matpriserna på livsmedelskedjorna.

– Den har varit ensidig eftersom de här prisökningarna beror på andra faktorer som livsmedelskedjorna inte kan påverka. Det som kanske är positivt med bojkotten är att livsmedelskedjan uppmärksammats och diskuteras.

Externa faktorer som påverkar

De ”andra faktorer” som Helena Hansson talar om – och själva roten till de stigande matpriserna – är externa, framför allt i form av väderrelaterade händelser, menar hon.

– Priset på kaffe och olivolja, till exempel, beror på torka och blir skördarna lägre så stiger priset eftersom utbudet minskar. Min poäng är att klimat- och väderförändringar förändrar produktionsförutsättningarna i grunden, och det påverkar utbudet och därmed livsmedelspriserna.

”Ett skräckexempel från Sverige är extremtorkan sommaren 2018.”

I en artikel i TN hänvisar Carl Eckerdal, chefsekonom på Livsmedelsföretagen, till en rapport från forskningsinstitutet Potsdaminstitutet för klimatforskning som konstaterar att den normala matprisinflationen måste justeras för en stigande klimateffekt på mellan 0,9 procent och 3,2 procent per år fram till 2035.

– Vi måste tala mer om hur olika råvaror som ingår i livsmedelsproduktionen produceras och hur känsliga de är för väderrelaterade händelser som ökar i takt med klimatförändringarna, säger Helena Hansson.

– Ett skräckexempel från Sverige är extremtorkan sommaren 2018. Den påverkade animalieproduktionen väldigt negativt, i och med att foderproduktionen förstördes när vallen torkade bort, fortsätter hon.

Några år senare var problemet såväl torka som kraftiga skyfall. 2023 inleddes med en torr vår och sedan svämmade åkrarna över under skördeperioden vilket resulterade i att skörden försenades kraftigt.

– Det fick konsekvenser på spannmålskvaliteten som då i huvudsakligen bara dög till djurfoder och följden blev att årets skörd försenades, vilket i sin tur slog mot nästa års skörd, säger Helena Hansson.

Bakomliggande orsaker kommer inte fram

Ett annat livsmedel som stiger i pris är olika mejeriprodukter. I ett inslag i Sveriges Radio konstaterades nyligen att mjölkpriset stigit med 14 procent på ett år och att bönderna får 68 procent mer betalt för mjölken än 2021.

Bengt Johnsson, utredare på Jordbruksverket, menar att de bakomliggande orsakerna till de stigande priserna ofta inte kommer fram.

– Att mjölkbönderna får bra betalt för råvaran just nu beror på att det råder underskott på mjölk, och därmed mejerivaror, i Europa. Det beror i sin tur på att många mjölkföretag lagt ned på grund av flera återkommande år med dålig lönsamhet.

– Den här strukturomvandlingen bland mjölkföretagen har pågått några år och om den fortsätter kommer det att påverka mejeripriserna, fortsätter Bengt Johansson.

Kedja som hänger ihop

Även Bengt Johnsson pekar på att livsmedelsproduktion är en långsiktig verksamhet som hänger ihop i en kedja. Flera år med dålig lönsamhet slår mot företagen och de har svårt att växla upp även om priserna är bra ett år.

– Det tar tre år för en kalv att växa upp till en producerande mjölkko och trots de rådande höga avräkningspriserna ser vi inte att inseminationen (för att producera nya mjölkkor) har ökat särskilt mycket. Man kan säga att åren med ett bättre avräkningspris inte varit tillräckligt många för att bönderna ska våga satsa. Det ser vi också på ansökningarna för att bygga nya stall inte ökat nämnvärt.

”Inte så mycket mer mark i världen att ta i anspråk.”

Det som oroar Bengt Johnsson framåt är att den dåliga lönsamheten slår mot jordbrukets produktivitet. Den har hittills legat steget före den stigande efterfrågan sedan andra världskrigets slut och resulterat i att livsmedelspriserna har kunnat pressas ned.

– Idag finns det inte så mycket mer mark i världen att ta i anspråk för att öka jordbruksproduktion. I alla fall inte i länder där det råder någorlunda ordning och reda så det måste ske med ökad produktivitet dessutom på ett hållbart sätt.

För att höja produktiviteten krävs forskning och företag som tar fram nya innovationer. Friskt kapital är också en avgörande ingrediens och just nu är det hård konkurrens, menar Bengt Johnsson.

– Det får konsekvenser för både livsmedelsproduktion och priser. Men även för målet att minska svälten i världen som vi tyvärr ser öka just nu.

Höga priser kan ligga kvar

Vid Riksbankens senaste besked lämnades räntan oförändrad på 2,25 procent och centralbanken räknar med att den kommer att ligga kvar där under Riksbankens prognosperiod till och med första kvartalet 2028. I år förväntar sig Riksbanken en inflation på mellan två och tre procent för att sedan sjunka och stabiliseras vid målet.

Helena Hansson menar att även om inflationen sjunker så kommer det inte nödvändigtvis att leda till lägre livsmedelspriser.

– Det som brukar ske är att priserna då stabiliseras på den rådande nivån för att sedan höjas om det kommer en ny inflationsvåg.