KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Stor uppslutning bakom ny kärnkraft: ”Handlar om dina barn”

Kunskap, kompetens och vilja finns i Sverige. Det var tydligt under ett riksdagsseminarium om kärnkraft. ”Det här handlar om dina och alla andras barn och barnbarn”, sa Göran Engberg, vd för Nordic Nuclear Energy.

Nyligen hölls ett riksdagsseminarium om ny storskalig baskraft (läs kärnkraft) som samlade i stort sett hela branschen från politik och myndigheter till energiproducenter och leverantörer samt näringslivet i form av Svenskt Näringsliv.

– Jätteinspirerande. Att det faktiskt hålls ett sådant här seminarium i Sveriges riksdag visar att vi har kommit långt. När jag tänker tillbaka till hur diskussionen, dialogen och energisamtalen var för två och ett halvt år sedan så har det gått väldigt snabbt, sa Maja Lundbäck, statssekreterare till Ebba Busch.

Hon visade upp en bild som påminde om den berömda behovspyramiden, känd från den amerikanska psykologen Abraham H. Maslow på 1940-talet. I raden längst ned hade hon placerat försörjningstrygghet och i mitten fanns konkurrenskraft. Raden längst upp symboliserade hållbarhet.

– Om du inte har försörjningstrygghet så får du ingen konkurrenskraft och om du inte har någon konkurrenskraft så får du heller ingen hållbarhet, konstaterade hon.

För försörjningstryggheten behövs däremot stabil elförsörjning och ny kärnkraft erbjuder sådan.

Hon visade också grafer över hur Sverige utökat sin elproduktion sedan 1980-talet medan konsumtionen fortsatt på samma nivå. Vi har med andra ord problem att kunna ta hand om all den el vi producerar. Detta håller inte, menar hon.

– Vi måste byta från en förvaltande till en konstruerande roll i elsystemet igen. Det är också det vi nu jobbar med, att utgå från konsumtionen i stället för produktionen.

Den största uppsträckningen kom liksom ofta i energibranschen från pensionärerna. Inte minst Göran Engberg, vd för Nordic Nuclear Energy AB som tycker att politiken inte behandlat det elsystem som den förra generationen byggde upp tillräckligt väl.

– Bengt, hur många var ni när ni tog fram källarstandarden? undrar han retoriskt och riktar blicken mot en äldre herre.

Bengt Ivung, 83 år, håller upp sina två händer och börjar räkna på fingrarna.

– Ja, vi var väl ungefär så här många.

I dag står reaktorerna där, inte minst i Forsmark och Oskarshamn, men också i Finland. Några har direkt politiskt eller med politiska styrmedel lagts ned i förtid.

Men på 70- och 80-talet driftsatte Asea Atom, med Bengt Ivung i spetsen, totalt elva kokvattenreaktorer i Sverige och Finland samt tillhörande mellanlager för använt kärnbränsle. Det tog tio år där den sista och största, Oskarshamn 3, byggdes på drygt fyra år från första gjutning till nukleär driftsättning. Asea höll dessutom tid och budget.

– Det fanns en ”sense of urgency” då som vi saknar i dag. Tvivel och tveksamhet samt byråkrati och formalism har ersatt beslutsamhet och ledarskap. Det här handlar om våra barn och barnbarns framtid.

– Det är storskalig baskraft vi behöver vilket betyder kärnkraft om vi inte tänkte bygga ut våra kvarvarande älvar eller ta tillbaka den fossila produktionen. Punkt slut. Bygger du en kopia av O3/F3 i dag så får du den effekt du behöver och ett ”energilager” på minst 8 terawattimmar per år på köpet.

Kompetensen finns

I dag finns tusentals ingenjörer som arbetar på Sveriges tre i drift varande kärnkraftverk eller landets totalt 6 block, konstaterade han.

– Därutöver har vi kärnbränsletillverkning i Västerås och en hel drös kompetens som kan och har jobbat med kärnkraft men befinner sig i andra branscher i dag. Så kompetens och kunskap finns vilket betyder att det är annat som tryter. Jag tror att det var Machiavelli som sa att inget är enkelt för den ovillige, sa Göran Engberg.

– När Bengt Ivung med flera byggde Sveriges kärnkraft började man i stort sett från noll. I dag är vi en av världens ledande kärnkraftsnationer. Om vi kunde göra det då, vad är problemet nu?

Även nedmonteringen fungerar väl

Han har samlat ihop den tysta kunskap som redan finns i Sverige för svensk kokvattenteknologi hos den äldre generationen, och flera av dem var på plats i riksdagen.

En av de andra äldre herrarna vänder sig till Åsa Carlson, vd för Barsebäck kraft, som höll en dragning om nedmonteringen av Barsebäcks kokvattenreaktorer, á 600 megawatt vardera. Anläggningen levererade ström till nätet mellan 1975-2005 och producerade totalt över 200 terawattimmar.

– Det du säger är alltså att den teknik vi byggde upp fungerar?

Åsa Carlson instämmer. Även nedmonteringsprojektet håller tid och budget, som till fullo betalats av kärnkraftsbolagen själva, avsatt i kärnavfallsfonden.

– Ja, vi är ju inte helt i mål ännu men än så länge följer vi tid och budget.

I sin dragning berättade hon också att man under resans gång upplåtit anläggningen till väldigt avancerade och omfattande provtagningar.

– Innan vi satte sågen i reaktortanken så har det till exempel provborrats och vi kan konstatera att Barsebäcksverket efter sina 30 år i drift är i mycket gott skick. De olika temperaturnivåer, skiftningar och strålning som materialet utsatts för har det kunnat motstå på det sätt som det konstruerats för. Totalt visar analyserna att det finns förutsättningar att driva anläggningar i de 80 år som Johan (Lundberg, vd OKG, reds anm.) presenterat här i dag.

Barsebäck inte förlorat

Hon berättade också att man gjort omfattande analyser av omgivningen som visat på ett mycket litet fotavtryck. Hon konstaterade också att nedmonteringen skapat ”stora mervärden som ny kärnkraft behöver”.

– Vi kan konstatera att vi har stor erfarenhet av att ta in nya medarbetare och lära upp dem. Vi har byggt upp en ny kompetens i hur man monterar ned, hur man tar hand om avfall, hur man hanterar de olika tillståndsprocesserna och hur man kopplar ihop leverantörer och tillståndshavare.

Sammantaget menar hon att Barsebäck ”inte är förlorat”.

– Vissa kanske tänker att Barsebäck är hopplöst förlorat, att vi bara kan glömma och gå vidare. Men jag ska visa att det absolut inte är så. Vi ska verkligen ta med oss erfarenheterna och titta framåt efter det. Jag vill bara påminna om att Barsebäck ligger i Kävlinge kommun i sydvästra Skåne, alltså perfekt placerat i nuvarande elprisområde 4, sa hon när hon inledde presentationen.

Åsa Carlson, nämnde däremot inte elefanten i rummet, det vill säga att tyska staten sedan gaskrisen 2022 är majoritetsägare i Uniper som i sin tur äger Barsebäck kraft.

Uniper har enligt talespersonen Geroge Opperman för moderbolaget i Tyskland inga planer på att bygga ny kärnkraft ”varken i Sverige eller någon annanstans”. Tyska staten ska enligt EU däremot senast 2028 ha minskat sin ägarandel i energijätten till 25 procent.

”Fågeln ska banne mig flyga”

Göran Engberg anser att den svenska kokvattentekonologin har flera fördelar jämfört med att gå på det köpta tryckvattenspåret. Projektet som han leder har döpts till Fenix och flera tunga namn som Bengt Ivung, Gunnar Karlsson, Nils-Olov Jonsson, Tord Sterner, Magnus Genrup, Juhani Hyvärinen och Ronald Hagbert delar bilden.

– Ursäkta språket, men den fågeln ska banne mig flyga. Man pratar ofta om jobbonärerna – men använd oss då, vi har gjort det förr och kan göra det igen.

Enligt Göran Engberg blir det billigare, snabbare och skapar förutsättningar att på nytt bygga upp en helt egen svensk kärnkraftsindustri som sedan kan exporteras.

Tanken är helt enkelt att damma av ritningarna till den aldrig realiserade uppgraderingen av Oskarshamn 3 och Forsmark 3, nämligen BWR90/BWR90+.

– En satsning på att vidareutveckla den svenska reaktortekniken som visat sig så framgångsrik i Sverige och Finland ger goda möjligheter att återställa vår fossilfria elförsörjning till den stabila nivå som såväl industri som övriga elkonsumenter efterfrågar. Detta kommer också att generera tusentals nya kvalificerade arbetstillfällen inom den nordiska industrin, säger Ronald Hagbert, före detta vd för OKG och tidigare projektledare för Oskarshamn 3.

Fenix modell kallas BWR-N och tanken i det första skedet är att bygga en fjärde reaktor både i Simpevarp utanför Oskarshamn och i Forsmark. Därutöver finns möjligheter att bygga vid existerande sajter i södra Sverige samt i norra Sverige.

– Det är viktigt att bibehålla och utveckla BWR-tekniken för det nordiska elsystemet. Långsiktig drift av befintliga enheter är en förutsättning för att nå klimatmålen och på sikt är nybyggnation också nödvändigt. Inget stödjer resurser och kunskap för långsiktig drift som en nybyggnad. En nybyggnad skapar också de förebilder som behövs för ytterligare 40 års drift av nuvarande enheter, konstaterar Nils-Olov Jonsson.

Finland och Norge bör inkluderas

Dessutom bör de nordiska grannarna Finland och Norge inkluderas i projektet, menar Göran Engberg.

Finland är som bekant positiva till ny kärnkraft, men även Norge svänger och regeringen har nyligen beslutat att man vill skrota elkablar till Danmark och öppnar i stället upp för kärnkraft. En kommitté har dessutom tillsatts för att utreda ärendet och avge sitt betänkande den 1 april 2026.

– Ett nordiskt BWR-program som kan omfatta minst tio enheter varav minst två till 2035 är realistiskt, säger Göran Engberg.

Tre sajter vardera är lokaliserade och ett nordiskt BWR-program har flera fördelar, menar han.

Industrin vill inte flexa

Med under seminariet var också Vattenfall och Fortum, som driver sina respektive förstudier kring ny kärnkraft. Den sistnämnda både i Sverige och Finland.

– Vi har fått tydliga signaler att den här något tråkiga stabila produktionsprofilen som kärnkraften kan erbjuda är av stort intresse för våra kunder och för aktörer som funderar på stora elintensiva investeringar, säger Petra Lundström, executive vice president, för kärnkraft hos Fortum.

– Det är mycket diskussion om flexibilitet och flexibilitet måste öka men vi hittar inte hemskt många kunder som säger att det är väldigt enkelt att flexa. I synnerhet någon som funderar på att gå in i en stor investering i stål eller datacenter eller vad det nu kan vara. De ställer sig inte så hemskt positiva till att styra sin egen verksamhet baserat på elpriset, slår hon fast.

Fortums förstudie omfattade till en början 11 reaktortyper varefter man skalat ner till tre, nämligen Westinghouse AP1000, GE Hitachis BWRX-300 SMR samt franska EDF:s EPR-reaktor.

Volatiliteten ett problem

Petra Lundström tryckte på att Fortum är positiva till kärnkraft men menar att det kräver någon form av risk- och delningsmekanism. Detta eftersom elpriserna på dagens marknad är så volatila.

– Att vi på nuvarande nordiska elmarknad skulle komma in med en investering på ett traditionellt sätt… De förutsättningarna finns inte.

– Det hänvisades tidigare i diskussionen till att elpriset är väldigt volatilt och det är en tydlig slutsats för oss också. Det är massor av timmar där elpriset är negativt och sedan följande dag kan det vara jättehögt. Vi kan inte se klart på den här marknaden 4 eller 5 för att inte tala om 10 år framåt i tiden. Vad kommer vi att få in? Den här osäkerheten leder till att det blir risker för investeringarna, så att dundra in med ett investeringsförslag på den här marknaden. Det är helt uteslutet, säger hon.

Hon pekade också på att kärnkraft tar tid och att man därför ska göra ett ordentligt grundarbete med designen klar för sig innan man sätter i gång. Den så kallade programeffekten är också tydlig.

– Och en annan viktig slutsats är att man ska bygga i serier som man gjorde förr och flera på samma plats. Inte de här enskilda projekten.

Lucas Lodge, vice ordförande i kommunstyrelsen i Oskarshamn, var också på plats och berättade om deras planer. Både politiken och invånarna i Oskarshamn är positiva till ny kärnkraft eftersom det skapar stora mängder högbetalda jobb till kommunen och man har påbörjat en ändring av detaljplanen på Ävrö norr om kärnkraftsanläggningen vid OKG.

Han konstaterade att även om Uniper, det vill säga tyska staten, som är majoritetsägare i OKG i dag, inte vill bygga ny kärnkraft i nuläget så hindrar inte det kommunen att förbereda sig för en eventuell förändring i den hållningen längre fram.

Han visade också en graf över andelen varuexport från Oskarshamn kontra det nationella genomsnittet och konstaterade att kommunen är motorn i regionen samt ligger betydligt högre än riksgenomsnittet.

Kärnkraftssamordnaren Carl Berglöf var nöjd med seminariet och tyckte inte minst att inspelen kring den egna svenska förmågan som finns var intressant.