USA:S EKONOMI

Trumps 100 första dagar: ”Skakat om världspolitiken och amerikanska folket”

Det finns helt klart hot mot den amerikanska demokratin, men det finns skäl att hoppas att systemet håller även framöver, skriver krönikören Janerik Larsson.

Journalisten Michael Wolff har skrivit flera böcker om politikern Donald Trump. Hans senaste bok fokuserar på Donald Trumps väg till Vita huset: ”All or nothing – how Trump recaptured America” (Crown Publishing Group). Wolff beskriver hur Trump styrs av en ständig strävan efter att få största möjliga personliga uppmärksamhet.

Trump har nu uppnått sitt livs huvudmål att bli den mest kände mannen i världen – en superkändis som ”förutom att införa tullar på import från alla världens länder och hålla invandrare borta” inte har några egentliga politiska mål.

”Präglats av en kanonad av så kallade exekutiva föreskrifter.”

Wolff som följt Trump sedan 2015 skriver att han då var charmig på samma sätt som man kan tycka att en självupptagen femåring är charmig. Men 2024 var han, med Wolffs ord, ”småaktig, illvillig, rasande och förorättad”, som Shakespeares kung John.

Vi har nu nått fram till de första hundra dagarna av en presidentperiod som avslutas först när näste president, vald i november 2026, tillträder den 20 januari 2027.

Dessa 100 dagar har präglats av en kanonad av så kallade exekutiva föreskrifter (executive orders) som skakat om både världspolitiken och det amerikanska folket som knappast var beredd på denna högerradikala och normbrytande stormflod.

När konstitutionskonventet var samlat i Philadelphia sommaren 1787 var frigörelsen från Storbritannien inte avslutad och författningen präglas bland annat av insikten att USA:s nya regering behövde en stark exekutiv makt.

”Skapar en situation som utgör en potentiell fara för demokratin.”

Presidenten är därför både statschef, regeringschef och överbefälhavare. Att frihetskampens ledare George Washington innehade alla tre rollerna var då helt naturligt.

Detta har av och till under de snart 250 år som följt inneburit att USA:s presidenter i praktiken haft en starkare maktposition än de båda andra benen i författningens maktdelning: den lagstiftande makten (kongressen) och Högsta domstolen.

Trump som har kontroll över kongressen och som tillsatt tre HD-domare skapar en situation som utgör en potentiell fara för demokratin.

Att endast presidenten är folkvald (om än via elektorskollegiet) har fått fler presidenter än Trump att söka använda den exekutiva makten för betydligt mera långtgående åtgärder än vad författningen medger. Det har t ex under Franklin Roosevelt lett till hårda motsättningar mellan presidenten och HD.

”Nästa år nyväljs hela underhuset och en tredjedel av senaten.”

Den mest berömda exekutiva förordningen är president Abraham Lincolns avskaffande av slaveriet 1862 (Emancipation Proclamation).

President Clintons militära ingripande i Kosovokriget 1999 skedde också i form av executive order– dock kompletterat av en resolution från kongressen.

Kongressens svaga ställning idag brukar framhållas som ett problem är den amerikanska demokratin men i november nästa år nyväljs hela underhuset och en tredjedel av senaten. Det kan möjliggöra en bättre balans och kan vara en förklaring till att Trump nu har bråttom.

Det grepp om president Trump nu har över det republikanska partiet understryker det faktum att USA inte har politiska partier av samma slag som Europas parlamentariska demokratier. I USA är det samlingen kring en presidentkandidat vart fjärde år som egentligen skapar ”partier”. En förändrad maktbalans i kongressen efter mellanårsvalet nästa höst kan påverka Trumps maktutövning därefter.

”Att Trumps agerande inte markerar minsta tilltro till demokratin hör till bilden av de första 100 dagarna.”

Högsta domstolens och de federala underdomstolarnas makt fungerar men tar tid på sig. Det är många av Trumps executive orders som nu fastnat i domstolarna.

Det finns helt klart idag hot mot den amerikanska demokratin men att man dock har skäl att hoppas på att systemet ska hålla även framöver.

Att Trumps agerande inte markerar minsta tilltro till demokratin hör till bilden av de första 100 dagarna. Hans bristande kunskap om sakfrågor, hans ombytlighet och lättsårade temperament och hans många rådgivare med säregna åsikter bidrar till hoten mot den amerikanska demokratin idag.

Då kan man erinra sig att det 1787 i Philadelphia diskuterades att göra George Washington till kung. Det skulle Donald Trump uppenbarligen inte haft något emot.