NORDENS EKONOMIER

”Norska valet ger fingervisning om hur 2022 kan bli”

Inför det svenska valet finns det lärdomar att hämta från Norge, skriver Janerik Larsson som gör ett nedslag i det norska näringslivet inför Stortingsvalet 13:e september.

Den 13:e september kan det norska näringslivet se tillbaka på åtta år med borgerliga regeringar och se fram emot åtminstone fyra år som sannolikt leds av den socialdemokratiske partiledaren Jonas Gahr Støre.

I veckan som gick har den norska motsvarigheten till Almedalsveckan, Arendalsuka, ägt rum och Svenskt Näringslivs systerorganisation NHO (Näringslivets huvudorganisation) har haft ett intensivt program som syftat till att upplysa om både generella näringslivsfrågor (som den i debatten heta skattefrågan) och rader av sakfrågor som NHO:s medlemsorganisationer vill lyfta i valdebatten.

De åtta åren med Erna Solbergs borgerliga regeringar har likheter med borgerliga partiers bekymmer i Danmark och Sverige. Regeringsförhandlingen efter valet 2013 slutade med en uppgörelse där Solberg (Høyre) bildade regering tillsammans med Fremskrittspartiets Siv Jensen (finansminister). Kristelig folkeparti och Venstre, beslöt att ge regeringen sitt stöd men att stanna utanför av rädsla för samröre med Frp.

Det parti som står svenska Centern närmast, Senterpartiet, ingick i den senaste socialdemokratisk ledda koalitionen och är idag helt inställt på en fortsättning. Precis som centerns Thorbjörn Fälldin ledde den första borgerliga regeringen 1976 ledde Senterpartiets Per Borten den första borgerliga samlingsregeringen (oktober 1965 till mars 1971).

Är det något norskt näringsliv skulle kunna lära sig av svenska regeringserfarenheter så är det mardrömmen med ett miljöparti i regeringen.

Efter att det blev borgerlig majoritet igen i valet 2017 valde först Venstre och sedan också Kristelig folkeparti efter ett partiledarskifte att gå in i regeringen

Fremskrittspartiets ledare, finansminister Siv Jensen avgick tidigare i år och partiet lämnade då regeringen. Hennes efterträdare Sylvi Listhaug har under sin tid i den borgerliga regeringen markerat både mot sin partiledare och mot statsministern. Hon säger sig nu se fram emot en mandatperiod där hon inte är bunden av regeringsmakten.

Opinionsundersökningarna pekar idag mot att Arbeiderpartiet kommer att bilda regering – men med vilka partier är ännu oklart vilket gör att valrörelsens sista veckor kommer vara spännande och tiden efter valdagen kan bli lika komplicerade för Störe som för Solberg efter valsegern 2013.

Opinionsmätningar nu pekar på att en regering med Arbeiderpartiet och Senterpartiet inte räcker till majoritet i stortinget utan att vänstersidan behöver vara representerad: Socialistisk Venstreparti och kanske också MDG, miljöpartiet de gröna.

Är det något norskt näringsliv skulle kunna lära sig av svenska regeringserfarenheter så är det mardrömmen med ett miljöparti i regeringen.

Oavsett hur man mäter är Norge ett av världens absolut rikaste länder och det märks på flera sätt i valdebatten.

Argumentet att den svenska privata äldrevården skulle varit sämre än de offentliga stämmer knappast men påståendet lever sitt eget liv i den norska debatten.

Det betydligt fattigare grannlandet Sverige spelar ingen stor roll annat än som avskräckande exempel. Det handlar om pandemihanteringen och om vågen av våldsbrottslighet i Sverige. Det begrepp som då och då dyker upp i den norska debatten handlar om de bekymmersamma ”svenske tillstander” som råder.

Det är framför allt i synen på hur den norska välfärdsstaten ska vara organiserad som de ”svenska tillstånden” dyker upp. Arbeiderpartiet hävdar att sjukvårdsförsäkringar och de alternativ för patienter som möjliggjorts av regeringen Solberg leder till ett tvådelat hälsovårdssystem och till ”svenska tillstånd”. Den höga dödligheten inom svensk äldrevård under pandemins första fas 2020 används som argument mot valfrihet i vården. Argumentet att den svenska privata äldrevården skulle varit sämre än de offentliga stämmer knappast men påståendet lever sitt eget liv i den norska debatten. Solberg argumenterar för den valfrihet som möjliggjorts och understryker att det leder till innovationer som man annars aldrig skulle fått se.

Det privata utförandet av offentlig service är därmed en av valets tydliga konfliktfrågor.

Den hetaste stridsfrågan handlar annars om beskattningen av näringslivet som ger utländska företag en skattefördel jämfört med de inhemska företagen. Vänstern hävdar att detta inte är något problem och söker lyfta fram avundsjuka mot framgångsrika företagare som ett argument för en hårdare beskattning.

Här kämpar Solberg och hennes parti förmodligen i viss motvind. Till bilden hör också att den aktuella klimatdebatten tycks leda till en näringslivsnegativ opinionsvind. I centrum då står den för landets rikedom så betydelsefulla olje- och gasindustrin.

Efter FN:s klimatrapport meddelade Erna Solberg (bland annat i Financial Times) att hon inte vill ändra på den norska oljepolitiken. Arbeiderpartiet har i grunden samma synsätt, men pläderar för ett större statligt energiägande framöver.

Inför det svenska valet om ett drygt år finns det en lärdom att hämta från Norge. Det är svårt att hitta stabila regeringslösningar.