DET SVENSKA SKATTETRYCKET

”S-nostalgi ökar trycket på högre skatt och mer monopol”

Ett internt tryck på Socialdemokraterna kan på sikt innebära ett fokus på högre skatt och mer monopol. Det skriver Mats Edman som ser hur nostalgiska återblickar fått större fäste i regeringspartiet.

Om Socialdemokraterna väljer finansminister Magdalena Andersson till partiledare och statsministerkandidat 2022 är frågan om hon flyttar partiet mer till vänster. Ibland händer det att tungan slinter och röjer en radikalare ton hos Magdalena Andersson.

Under alla omständigheter ökar nu opinionstrycket från en yngre, radikalare del av socialdemokratin som försöker driva S närmare Vänsterpartiet. Socialdemokraterna klyvs opinionsmässigt genom att missnöjda LO-medlemmar drar till Sverigedemokraterna medan Vänsterpartiet växer bland offentliganställda och högutbildade kvinnor.

Inom vänstern frodas en pånyttfödd nostalgi för Tage Erlander, 1960-talet och den reformintensiva tid då det ansågs ”onaturligt” om S fick mindre än 47 procent i riksdagsvalen. Tankesmedjan Katalys och dess chef Daniel Suhonen gav i somras också ut en essäbok med titeln ”Vad hade Erlander gjort? Hur vi ska besegra högern och vinna framtiden.”

Mer skatt och monopol

Medan ”marknaden” betraktas som universalskurken bakom alla dagens problem målas ”staten” upp som den magiska kraft som kan återställa ordningen. Recepten för framtiden summeras ”back to the future”:

1. Öka de offentliga utgifterna, låna gärna.

2. Höj skatter på arbete, kapital och konsumtion.

3. Återmonopolisera skola, vård och omsorg.

Vad en sådan återställare kräver är något för löntagare och företag att fundera på. Mer skatt blir det i alla fall. När vänstern kräver mer till reformer brukar frågan om hur den existerande skattebördan fördelas glömmas bort.

Fakta i målet, enligt Ekonomistyrningsverket, är följande:

– Av de drygt 2 100 miljarder som årligen betalas in till stat och kommun är 60 procent skatt på arbete.

– Sedan får vi skjuta till ytterligare 30 procent genom olika skatter på konsumtion.

– Den återstående tiondelen av skattebasen är kapital- och vinstskatter på drygt 230 miljarder, varav företag och hushåll betalar ungefär hälften vardera.

Landets arbetare, tjänstemän och pensionärer står alltså för 90-95 procent av skatteintäkterna. Kort sagt, det arbetande folket ror så att svetten lackar åt stat och kommun.

Att försöka klämma högavlönade, rika och företag på ännu mer i skatt ger dock inte så mycket mer till offentlig sektor. Skattebasen är för liten.

Så vill stat och kommun fylla på kassan är det alltid mot folkflertalet som skattestötarna måste sättas in. Tänk multiplikatoreffekten när 7,5 miljoner löntagare och pensionärer tvingas avstå från ytterligare några tusenlappar varje månad.

Att exempelvis öka skatteuttaget med 230 miljarder skulle i snitt kräva över 30 000 kronor mer per enskild skattebetalare under ett år.

Svenskt skattetryck över det optimala

Dessvärre har ett för högt skattetryck samhällsskadliga effekter. Säkert som amen i kyrkan drabbas sysselsättningen, konkurrenskraften och den allmänna välfärden liksom åt vilket håll investeringsvilligt riskkapital flödar.

Krispaketen var legio från sent 1960-tal fram tills att Ingvar Carlsson och Göran Persson på 1990-talet tog oss in i EU, brottade ned inflationen och rensade upp statsfinanserna efter sina företrädares tillkortakommanden.

Enligt internationell forskning anses ett skattetryck i storleksordningen 40 procent av BNP vara optimalt för ett modernt välfärdsland. Sverige är efter 1970-talets skatteexcesser över 50 procent numera nere på 43 procent.

De senaste fyrtio åren har mängder av faktorer, inte minst demografin – samhällsekonomins tyngdlag, fundamentalt förändrat premisserna för det lilla landet i Norden som inte längre har så mycket gemensamt med epoken Tage Erlander (1946-1969).

Långdistansaren Erlander slutade på toppen. De femton efterföljande åren var usla för Sveriges ekonomi och företag: ingen produktivitet, ingen tillväxt och inga reallöneökningar till vanliga arbetare och tjänstemän.

Ekonomistyrningsverket - prognosrapporter