Afghanistan en ekonomi i ruiner
Löner som uteblir, stigande matpriser och kö för att få ut kontanter på banken. Den skenande ekonomiska krisen i Afghanistan kan lämna många hungriga i vinter.
När talibanerna tog över makten stängde många av landets bankkontor. Finansiering från det internationella banksystemet stannade och tillgångar motsvarande 80 miljarder kronor i utländska valutareserver ströps.
Talibanerna satte en gräns för hur mycket kontanter som fick tas ut per person och vecka: motsvarande 200 amerikanska dollar.
Priserna för stapelvaror som ris, mjöl och matolja stiger, bensinen är rekorddyr och långvarig torka riskerar den kommande skörden.
De eftertraktade kontanterna
Utanför de uttagsautomater som fortfarande är i bruk syns långa köer. Människor skyndar sig att få tag i pengarna innan de tar slut.
I huvudstaden, utanför Bank of Kabuls nu stängda kontor, står två uttagsautomater placerade. Runt 150 män knuffas i kön i förmiddagshettan. En beväpnad säkerhetsvakt håller i en elkabel som han kan slå med om tumult skulle utbryta.
En av dem som köar i den stekande solen är 31-åriga Abdullah, ett tidigare armébefäl. Han har rest över natten från den nordöstra provinsen Takhar vid gränsen till Tajikistan och ställt sig i kön i gryningen. När förmiddagen övergår till eftermiddag står han fortfarande långt bak.
– Problemet är att efter regeringskollapsen stängdes alla banker, säger Abdullah till nyhetsbyrån AFP.
– Jag var på min post i tre–fyra månader. Min lön var på banken, men jag kunde inte få tag i pengarna, säger han.
Flera privata banker fann till deras förvåning att centralbankens dollarreserv inte alls var så stor som de trott vid tiden för talibanernas maktövertagande. Snart kan kontanterna helt ta slut, om inte centralbanken agerar, enligt källor till Reuters.
Internationellt bistånd
Sjuksköterskan Latifa Alizada har tidigare kunnat försörja tre söner och sin arbetslösa man genom sin tjänst på Jamhuriat-sjukhuset i Kabul. Sedan Talibanerna tog över landet är hon arbetslös.
– Jag har inget jobb för jag får ingen lön, ingen lön alls, säger hon där hon står på en av marknaderna i huvudstaden där matpriserna har ökat dagligen.
– Om jag går tillbaka dit kommer de säga att jag inte har rätt kläder. Att jag inte får arbeta med män, bara med kvinnor. Det är omöjligt i mitt yrke, säger hon.
Det internationella samfundet, som länge har stöttat Afghanistans ekonomi, har till stor del stoppat biståndet. Världsbanken, internationella valutafonden (IMF), USA, Storbritannien, EU och Tyskland har fryst utbetalningarna till de utvecklingsfonder som donerat till Afghanistan.
FN:s värsta scenario
Nu väntar en humanitär kris i landet, varnar FN:s generalsekreterare António Guterres. Under en givarkonferens i Genève i måndags vädjade han om donationer från det internationella samfundet. Maten riskerar att ta slut i september månad, sade han.
Flera länder gick ihop och har lovat att donera en miljard dollar för att lösa den akuta krisen.
På längre sikt kan utebliven handel med omvärlden göra att än fler afghaner faller under fattigdomsgränsen, enligt en prognos från FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Förra året befann sig 72 procent av alla afghaner under fattigdomsgränsen. I mitten på nästa år kan i värsta fall 97 procent av befolkningen vara fattiga.
En butiksägare som säljer köksutrustning i centrala Kabul sitter på en pall utanför sin tomma butik. Han vill vara anonym av säkerhetsskäl, men säger till nyhetsbyrån AFP att människor har slutat gå ut och handla. Med höga hyror och nästan ingen inkomst oroar han sig för om han kommer kunna försörja sin familj med fem barn.
– Vi kan inte ens få tag i pengar för att äta oss mätta. Människor vet inte hur de ska hitta deras nästa måltid. Alla oroar sig för framtiden.
Tea Oscarsson/TT
Fakta
FN:s utvecklingsprogram UNDP har tagit fram en rapport som undersöker vilken inverkan det instabila läget i Afghanistan kan få på ekonomin.
År 2020 befann sig 72 procent av Afghanistans befolkning under fattigdomsgränsen. I mitten på 2022 kan 97 procent av befolkningen hamna under fattigdomsgränsen, förutsatt att handeln med omvärlden nästan helt stannar av.
Källa: FN:s utvecklingsprogram UNDP