DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Juristen: Så kunde cementkrisen avvärjts – staten förhalade i sex år

I Norvijaur, Jokkmokk, finns norra Europas största kalkstensfyndighet. Bolag har visat intresse för att bryta, men har tvingats vänta i sex år på någon form av besked. ”Staten får inte göra så här”, säger juristen Claes Sjölin till TN.

Under sommaren lamslogs hela det svenska näringslivet när Cementa fick avslag på sin ansökan om förnyat tillstånd att bryta kalksten i de befintliga täkterna i Slite på Gotland. Men istället för ett abrupt stopp redan i slutet av oktober meddelade regeringen att Cementa får tillstånd för kalkbrytning på Gotland i ytterligare åtta månader efter den 31 oktober, förutsatt att en förändring av miljöbalken genomförs. Cementkrisen är därmed bara pausad, menar kritiker.

Men det är inte bara på Gotland som det finns kalksten. I Norvijaur, Jokkmokk finns det som benämns som norra Europas största obrutna kalkfyndighet och bolag som visat intresse för att bryta men tvingats vänta i sex år på att få någon form av besked från staten.

Jokkmokks socialdemokratiska kommunalråd Robert Bernhardsson menar att ett kalkbrott i Norvijaur skulle vara väldigt värdefullt för Jokkmokk, eftersom kommunen är i stort behov av nya arbetstillfällen.

– Det är svårt att överblicka vad det skulle innebära när det gäller arbetstillfällen men varje investering är av betydande vikt för Jokkmokks näringsliv. Det skulle om inte annat innebära tätare samarbete mellan företag i Jokkmokk och andra industrikommuner som Kiruna och Gällivare. Dessutom hade troligtvis transportinfrastrukturen i norra Sveriges inland blivit bättre.

”Anmärkningsvärt att regeringen gått in och stoppat en etablering”

2017 släppte SGU en lista över områden med mineraliska ämnen av riksintressen. Listan innehåller ”Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen som kan pekas ut som områden av riksintresse. De kan vara viktiga av olika skäl – det handlar både om bevarande-och exploatering”. På listan förekommer Norvijaurs fyndighet av kalksten tillsammans med en kommentar om att den ska vara ” Lämplig för järn-, stål- och pappersindustri”.

Robert Bernhardsson menar att det är viktigt att näringslivet får en klapp på axeln för att göra investeringar.

– Både näringsliv och kommunen skulle behöva lite positiv uppmuntran istället för att bli så styvmoderligt behandlat som man blivit i det här ärendet. SGU har slagit fast att det är en fyndighet av riksintresse. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen gått in och stoppat en etablering.

I juni 2015, ansökte ett bolag om upplåtelse av nyttjanderätt för utvinning av naturtillgångar i Norvijaur.

År av väntan

Upplåtelse söktes för 15 år och ansökan omfattade ett uttag om 200 000 ton per år. Ansökan skickades till Sveriges geologiska undersökning (SGU) som remitterade till länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens fastighetsverk och Tuorpon sameby. Tuorpon sameby fann då inga hinder mot upplåtelsen men Länsstyrelsen avstyrkte då täkten är lokaliserad till en flyttled.

– SGU skickade då ärendet vidare till regeringen som i december 2016 beslutade om att överlämna ärendet till SGU för fortsatt handläggning, säger affärsjuristen Claes Sjölin.

Regeringen menade då på att man inte beaktat täktverksamhetens påverkan på Jåhkågaska tjiellde samebys möjligheter att bedriva rennäring i området och att SGU måste göra en ny bedömning.

– När ärendet kommer tillbaka från regeringen så vet man att regeringen inte vill ha ett ja, de vill ha ett nej. Jag skulle nog påstå att det är politisk korrekthet som styr SGU. Staten beter sig alltså lumpet.

SGU återupptog handläggningen av ärendet hösten 2020.

– Det gick alltså fyra år från att de fick tillbaka ansökan från regeringen till att de ens började handläggningen. Bolaget hade då fått vänta i fem år.

”Fler intressen borde beaktas”

I juli 2021 kom beskedet att SGU avslår ansökan med motiveringen att verksamheten kommer att innebära en avsevärd olägenhet för renskötseln.

– Det som är intressant är att i beslutet nämner SGU att de faktiskt bara sett till rennäringsförordningen. Det finns alltså inga andra intressen som beaktats i deras beslut.

”SGU vill framhålla att den prövning som ska göras enligt rennäringslagen är begränsad till huruvida verksamheten kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Härvid ska SGU således inte göra någon avvägning mellan motstående intressen eller beakta frågor som exempelvis rör samhällets behov av material eller nyttan för verksamhet”, skriver SGU i sitt beslut i juli.

– Om man ser till statens perspektiv, som SGU är en del av, så finns det fler intressen som borde beaktas i en ansökan som denna. Det finns ett samhällsintresse som är gigantiskt, vilket ett behov utav kalksten uppfyller. Det skulle sannolikt även skapa sysselsättning och få fart på investeringar i Jokkmokk.

– Staten får inte göra så här, fortsätter han.

Att företaget fått vänta i sex år på att få ett beslut är oacceptabelt, menar Claes Sjölin. Han hänvisar till artikel 6 i Europakonventionen som anger att ”Var och en ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag”.

– Företaget har alltså rätt att inom en skälig tid få sitt ärende beslutat i domstol. Men som förfarandet ser ut här så tvingas företaget först överklaga SGU:s beslut till regeringen. Regeringen brukar vilja hålla på ärenden som detta och det kan ta år. Först efter att regeringen nekat så kan företaget överklaga till högsta förvaltningsdomstolen. Vi ska också komma ihåg att det tog sex år från att företaget skickade in ansökan till att de fick ett beslut. Det kan inte anses vara inom skälig tid.

– Att man överklagar till regeringen innebär inte att man får en domstolsprövning – bara att regeringen tar upp ärendet igen.

”Ministerstyre är ministerstyre oavsett om det gäller Cementa eller Jokkmokk”

Att man behandlar en ansökan så här är ännu ett exempel på att ”regeringen är präglad av företagsfientlighet”, säger han.

– Staten har gjort det tydligt att den inte vill se produktion av kalk och cement.

Hur staten har hanterat frågan om kalkbrytningen i Norvijaur är bara ett av många exempel som visar på en negativ trend inom det rättsliga området, menar han.

– Nu senast såg vi att vid ändringen av miljöbalken fick remissinstanserna tre dagar på sig och det var få aktörer med på remisslistan. Dessutom begär regeringen att remissinstanser ska gå med på att riksdagen ska runda grundlagen för att regeringen ska kunna säga att den kommer från riksdagen. Det är ytterst allvarligt, säger Claes Sjölin.

Han går hårt åt Ibrahim Baylans och regeringens agerande när det gäller tillståndsprocesserna i Sverige.

– Ministerstyre är ministerstyre oavsett om det gäller Cementa eller Jokkmokk.

Under torsdagen kom beskedet att lagrådet avstyrker regeringens förslag till undantagslag för Cementas kalkbrytning.

Långt ned på frihets-ranking

Han hänvisar till den senaste rapporten från den kanadensiska tankesmedjan Fraser där Sverige hamnar på plats 37 på listan över de mest ekonomiskt fria länderna, vilket ska jämföras med plats 19 år 2015, och plats 15 år 2010. Fraser-indexet mäter ländernas skattesatser, hur stor del av ekonomin som utgörs av privat sektor, regleringar, handelsfriheten och inte minst rättssäkerheten, skyddet för äganderätten och rättssystemets oberoende.

– Vi har inte minst sett flera gruvprojekt där anseendet har urholkats på grund av oöverblickbara tillstånds- och rättsprocesser. Då ska vi också komma ihåg att detta var innan Preem, Cementa och Jokkmokk, säger Claes Sjölin.

Tidningen Näringslivet har sökt näringsminister Ibrahim Baylan som via sin pressekreterare hänvisar till ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen om kalkbrytning i Norrbotten.

Svar på skriftlig fråga 2020/21:3600 besvarad av Näringsminister Ibrahim Baylan (S)