DEN SVENSKA EKONOMIN

Chefsekonomens plan för att minska utanförskapet – ”Pratas om fel saker”

Utanförskapet är Sveriges största samhällsekonomiska utmaning, anser Svenskt Näringslivs nya chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt. ”Det pratas bara. Och när man pratar så pratar man om fel saker”, säger han i en intervju med TN där han ger sin syn på risken för stadigvarande inflation och faran med att inte ha sunda statsfinanser.

Sven-Olov Daunfeldt har varit verksam som professor i nationalekonomi vid Högskolan Dalarna och som forskningschef på Handelns Forskningsinstitut. Från och med i april axlar han rollen som chefsekonom på Svensk Näringsliv.

Han har forskat om en mängd olika frågor, alltifrån inlåsningseffekter av kapitalvinstbeskattningen till vad som kännetecknar de snabbväxande företagen. Han har ägnat mycket tid åt att analysera och försöka förstå det omfattande utanförskapsproblemet på den svenska arbetsmarknaden.

– Jag har forskat länge om utanförskapet och känner mig väldigt frustrerad. Det pratas så mycket, men det görs så lite konkret för att bryta de problem vi har, säger Sven-Olov Daunfeldt.

– Utanförskapet är det största samhällsekonomiska problemet. Kan vi inte lösa den frågan så får vi leva med bestående inkomstskillnader, utanförskapsområden, ökad kriminalitet och brottslighet, samt ett ökat tryck på välfärdssystemet, lägger han till.

Sven-Olov Daunfeldt anser att det krävs en bred palett av åtgärder för att hjälpa de individer som idag inte är i närheten av att få ett jobb. Det kan handla om att ta bort den allmänna löneavgiften för unga eller att förbättra matchningen på arbetsmarknaden genom att dra nytta av bemanningsföretag. De har lättare att ordna med nätverk och har upparbetade kontakter med privata arbetsgivare. ”De är bättre på att matcha än en arbetsförmedlare”, som han uttrycker det.

Etableringsjobben har potential

En åtgärd som han bedömer har potential är de så kallade etableringsjobben. Enligt regeringens förslag, som efter många år tycks realiseras, ska arbetsgivarens kostnad för att anställa en person i ett etableringsjobb bli 8 400 kronor per månad. Staten skjuter sedan till 9 870 kronor per månad direkt till den anställde.

– Utformningen av etableringsjobben är inte helt optimal, men om företagen anställer personer som är långtidsarbetslösa eller nyanlända så får de en kraftigt sänkt arbetskraftskostnad. En stor fördel är att åtgärden inte är administrativt krånglig för företagarna, säger Sven-Olov Daunfeldt.

De höga bidragsnivåerna är också ett problem:

– För det första handlar det om att vi har många i utanförskap som inte matchar de jobb som finns. En annan förklaring är att det finns företag som är beredda att anställa, men de arbetslösa är inte beredda att ta jobbet eftersom skillnaden är för liten mellan bidrag och lön.

Sven-Olov Daunfeldts egen forskning har gett honom många insikter om utanförskapet. Till exempel att detaljhandeln inte är den integrationsmotor som många kanske tror, trots att merparten av jobben inte kräver en högre utbildning. Orsaken är bland annat att de höga ingångslönerna och de generösa OB-tilläggen gör det dyrt att anställa. Konsekvensen blir att handlare framför allt anställer unga inrikes födda med teoretiska gymnasieutbildningar.

”Det innebär att de som har en extremt lös koppling till arbetsmarknaden definieras som sysselsatta.”

Under ett annat forskningsprojekt tittade Sven-Olov Daunfeldt och hans forskarkollegor på kvinnor från Asien och Afrika och deras etablering på den svenska arbetsmarknaden. En tumregel är att efter åtta år i Sverige har ungefär hälften av invandrarna fått ett arbete.

Men när Sven-Olov Daunfeldt relaterade löneinkomsterna till de lägsta förhandlade ingångslönerna fann han att det såg mycket värre ut, speciellt för de utrikes födda kvinnorna:

– Endast två av tio kvinnor från Asien och Afrika hade jobb som betalade en ingångslön åtta år efter att de kom till Sverige, säger han.

Dessutom menar han att den officiella statistiken är missvisande. En individ anses vara sysselsatt om hen endast arbetar en timma under en mätvecka.

– Det innebär att de som har en extremt lös koppling till arbetsmarknaden definieras som sysselsatta, säger han.

”Det går inte att vänta, det är jättefrustrerande.”

Utanförskapet skapar enorma kostnader:

– Om vi får bidragsberoende individer i arbete så är det bra för hela Sverige. Då kan vi använda pengar för andra saker. Utanförskapet orsakar också sociala problem, inte bara ekonomiska, säger han.

Han önskar att gängse marknadsekonomiska principer borde gälla på arbetsmarknaden.

– Det går inte att vänta, det är jättefrustrerande. Det pratas bara. Och när man pratar så pratar man om fel saker. Det är som att priser bara spelar roll på andra håll, men inte på arbetsmarknaden. När företag ska anställa någon så är priset på arbetskraft viktigt.

Tonar ned risker med inflationen

Samtidigt som utmaningarna på arbetsmarknaden kvarstår så har Sverige hamnat i kläm mellan två kriser, dels pandemin och dess ekonomiska konsekvenser, dels Ukrainakriget.

De ekonomiska följderna av pandemin är i stort kända. Förutom att stora delar av näringslivet tappade sina kunder på grund av att regeringen försökte minska spridningen av covid-19 genom att bland annat hålla svenskar borta från evenemang och restauranger så slog materialbristen till med en begynnande inflation som följd. Inflationen har sedan eldats på ytterligare av Ukrainakriget.

Sven-Olov Daunfeldt betonar att läget är väldigt osäkert, men han tonar ändå ned risken för inflation:

– Vi gör bedömningen att det här framför allt är temporära prisökningar bland annat på el, spannmål och olja, som sedan slussas vidare och leder till att man måste höja priser i dagligvarubutiker och på annat håll, säger han.

– Men vi tror att det kommer att falla tillbaka. Vi får ett tryck nedåt när priserna normaliseras.

Största orosmolnet är fackens rop på kompensation:

– Det jag är mest orolig för är att de tillfälliga prisökningarna kommer att påverka lönebildningen. LO har redan signalerat att de kräver höjda löner om Riksbanken höjer räntan.

”Teknik klår både ekonomi och politik. Digitaliseringen kommer bara att fortsätta. Och den innebär en press nedåt på priserna.”

Han tycker att det är rimligt att Riksbanken höjer reporäntan för att dämpa inflationen, bland annat för att räntorna även fortsatt kommer att vara relativt låga eftersom vi kommer från en situation med minusränta. Men räntepolitiken är en komplex fråga. Till exempel har Riksbanken kritiserats från flera håll för att behålla den extremt låga reporäntan för länge under pandemins slutfas. Det kan få negativa konsekvenser; har Stefan Ingves rentav spelat ut sitt räntevapen?

– Men man måste ändå utvärdera Riksbanken utifrån utfallet. Och så långt kan man ändå säga att den har lyckats bra. Men testet kommer nu, det vill säga om modellen och räntepolitiken klarar av att motverka inflation när det finns tryck från vissa grupper att höja lönerna, säger han.

Ytterligare en svår fråga att besvara är om inflationen delvis är importerad. Till exempel kan den tyska lönerörelsen leda till för höga löner, vilket vrider upp inflationstrycket ytterligare ett snäpp. Om så är fallet kan det i värsta fall betyda att det spelar mindre roll vad Sverige gör för att motverka den.

Globaliseringen är inte hotad

Men samtidigt innebär en globaliserad värld att inflationen över tid hålls i schack, menar Sven-Olov Daunfeldt.

– Det är en annan värld vi lever i nu. Jag tror inte på de hot mot globaliseringen som har nämnts; det som händer nu kommer bara att vara ett hack i kurvan. Teknik klår både ekonomi och politik. Digitaliseringen kommer bara att fortsätta. Och den innebär en press nedåt på priserna, säger han.

Han tar handeln som exempel på marknader som tidigare var lokala och nu har blivit globala och omformats av digitaliseringsprocessen. Förr var sökkostnaden enorm för att få reda på ett pris. Idag kan konsumenten enkelt och snabbt jämföra priset på en prisjämförelsesajt, både hos utländska jättar och inhemska aktörer.

– Den lokala handlaren konkurrerar inte längre bara lokalt, han konkurrerar globalt. Därför tror jag att vi befinner oss i annan situation nu än på 70-talet till följd av digitaliseringen och globaliseringen. Det tror jag delvis kan förklara att priserna inte har ökat trots en mycket expansiv räntepolitik.

”Vi delar ut lite pengar här och var för att göra väljarna glada, det är inte strukturreformer.”

Det är en orolig värld vi lever i samtidigt som Sverige närmar sig en valrörelse. Försvarsanslagen ska höjas och partierna, inte minst på vänstersidan, presenterar kostsamma reformer, som det kritiserade pensionstillägget. Det här är inte en bra utveckling, varnar Sven-Olov Daunfeldt.

– Vi delar ut lite pengar här och var för att göra väljarna glada. Det är inte strukturreformer, det är inte heller stora investeringar som är långsiktigt bra för Sverige. Det är valfläsk. Och det är oroande, säger han.

Han påminner om att ökade offentliga utgifter kan betyda ökade skatter:

– Vi ska inte höja skatter. Vi har redan ett av världens högsta skattetryck. Det handlar snarare om att vi måste fundera på hur vi ska minska utgifter och få en mer konkurrenskraftig ekonomi. Vi kan inte skilja oss skattemässigt från våra konkurrentländer. Företagen i Sverige måste ha liknande villkor som företag i våra viktigaste konkurrentländer.

Han hänvisar till de reformer som genomfördes på 90-talet och som banade väg för dagens starka ekonomi. Det handlar bland annat om ett tydligt budgetpolitiskt ramverk och en riksbank som är självständig och som har ett prisstabilitetsmål.

– Det är institutionella ramverk som har tjänat Sverige väl även när landet har varit satt under tryck, säger han.