DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Ekonomerna: Jobblinjen på väg att överges – TN listar nya förslagen

Garantitillägg, höjd a-kassa och slopad karensdag är bara början. Det strösslas förslag som går tvärtemot jobblinjen just nu, varnar flera ekonomer. ”Mycket drivs av att det är valår – det är så uppenbart att det nästan är banalt”, säger forskaren Fredrik Sjöholm till TN.

När Magdalena Andersson i sitt förstamajtal utlovade en permanent höjning av den tillfälliga förstärkningen av a-kassan var det ytterligare ett förslag som urholkar drivkrafterna att jobba. I TN har flera ekonomer och experter den senaste tiden varnat för populistiska förslag som går tvärtemot jobblinjen. Det handlar bland annat om det hårt kritiserade garantitillägget, om att ta bort karensdagen och att göra det lättare för äldre att välja bidrag framför jobb.

– Arbetslinjen har uppenbarligen låg prioritet hos regeringen, säger Jonas Frycklund, biträdande chefsekonom på Svenskt Näringsliv, till TN.

Den konjunkturella arbetslösheten är egentligen ganska låg just nu, enligt Fredrik Sjöholm, professor i nationalekonomi och vd på Institutet för näringslivsforskning, IFN. Men däremot finns det en stor strukturell arbetslöshet, det vill säga att många har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden överhuvudtaget.

För att lösa problemet behöver det finnas en efterfrågan på de här personerna. Dessutom måste de själva ha en vilja att ta ett jobb även om lönen inte är så hög.

– Det är i den kontexten som diskussionen kring att höja garantipensionen rimmar så illa. Höjs den lär viljan att ta ett lågbetalt jobb minska, säger Fredrik Sjöholm.

Lever på gamla reformer

Sverige har historiskt genomfört ett antal strukturreformer som är en stor del av förklaringen till att det har gått så bra för svensk ekonomi. Det handlar bland annat om jobbskatteavdraget, pensionsreformen och åtstramningarna inom sjukförsäkringen. Alla har de stärkt arbetslinjen, menar Jonas Frycklund och varnar för att det vi har byggt upp långsamt håller på att raseras.

– Det finns många förslag just nu inom politiken som gör det mindre lönsamt att arbeta. Konsekvensen blir att det blir färre som jobbar och färre som betalar skatt, säger han.

Sverige har ett förmånligt välfärdssystem men eftersom det finansieras med relativt höga skatter måste det finnas regler och självrisker som motverkar överutnyttjande, poängterar han.

– Tas de reglerna bort blir det obalans och då raseras balansen. Vi kan inte ta till intäkt att det går bra för Sverige och kosta på oss höjningar. Förutom de direkta kostnader det skulle ge blir det även indirekta kostnader i när utnyttjandet i bidragssystemet går upp.

Släcka bränder

Jonas Frycklund är kritisk till att det politiska klimatet verkar ha blivit mer kortsiktigt. Det handlar mer om att släcka bränder än att se till vad som är bra på lång sikt för Sverige.

– När det inträffar kriser som exempelvis pandemin är det såklart nödvändigt att bedriva krishantering. Men en bieffekt har blivit att alla nu tänker mer kortsiktigt. Det långsiktiga perspektivet får allt mindre utrymme i diskussionen.

Förändringar som motverkar arbetslinjen i kombination med en rikare flora av bidrag ökar risken för att Sverige halkar tillbaka till hur det var före strukturreformerna, enligt Jonas Frycklund.

– I slutänden ska allt betalas genom att vi arbetar och betalar skatt så det blir ett sämre läge för Sverige om vi backar bandet. Med det utanförskap vi har redan idag borde vi vara inriktade på motsatsen: hur vi gör det mer lönsamt att gå från bidrag till jobb. Annars ökar risken att det blir färre som får försörja fler.

”Nu går till exempel räntorna upp och då får vi anpassa oss till det. Det är inte konstigt och onormalt utan en del av ekonomin.”

I en krissituation som pandemin kan det vara rimligt med tillfälliga åtgärder men för att behålla trovärdigheten på längre sikt är det viktigt att åtgärderna verkligen är tillfälliga och dras tillbaka när det är över, menar Jonas Frycklund.

– Görs inte det blir det svårare i nästa kris. Det är viktigt att både samhälle och individ lär sig att anpassa sin ekonomi till omvärlden. Nu går till exempel räntorna upp och då får vi anpassa oss till det. Det är inte konstigt och onormalt utan en del av ekonomin.

”Inte synd om hushållen”

Det är inte synd om hushållen – de har haft en fantastisk utveckling, menar Annika Winsth, chefsekonom på Nordea. Under år 2021 ökade hushållens förmögenhet med sammanlagt 3 550 miljarder kronor, vilket motsvarar närmare 60 procent av BNP. Många sparar i fonder och inte minst via sin pension. Samtidigt äger många sitt boende som även det stigit i värde.

– Majoriteten har haft ett jobb och dessutom en förmögenhetsökning på sitt fondsparande och på sin bostad. Vi kommer från en mycket gynnsam utveckling. Så fort det blir ett pyttelitet hack i kurvan är politikerna där och vill kompensera oss.

”Det finns mycket bättre sätt att rusta Sverige för framtiden än att till exempel ge 1 000 kronor till alla som har en bil.”

Det är klart att det är kostsamt och för vissa besvärligt att priset på el, livsmedel med mera har ökat så kraftigt den senaste tiden. Men långt ifrån allt bör kompenseras och framför allt bör politiker ha ett mer långsiktigt perspektiv med fokus på att rusta Sverige för framtiden, anser Annika Winsth.

– Just nu tycks alla politiker vilja kompensera hushållen, men jag tycker att skattebetalarnas pengar används fel i många avseenden. Det finns mycket bättre sätt att rusta Sverige för framtiden än att till exempel ge 1 000 kronor till alla som har en bil.

I stället för att ”dela ut pengar brett till alla” skulle hon skulle vilja se riktade åtgärder för utsatta grupper som drabbas hårt av till exempel de höga livsmedelspriserna.

– Eftersom det är valår tror jag tyvärr att vi som privatpersoner kommer att få pengar till höger och vänster. Det är populism och varken hållbar eller samhällsekonomiskt klok politik.

”Det är så uppenbart att det nästan är banalt.”

Att det på senare tid har lagts fram flera förslag som går emot arbetslinjen och som höjer olika bidrag och gör det lättare att få dem är inte bra, konstaterar Fredrik Sjöholm. Minskade incitament för arbete är inte bra.

– Sverige behöver inte minska incitamentet för att arbeta. Det är inte bra för individer som förblir i utanförskap, det är inte bra för de svenska statsfinanserna och inte för pensionssystemet. Viktigast för höga pensioner är att många jobbar – och att de jobbar länge.

Det är tydligare i år än på länge att de förslag som kommer handlar om att attrahera väljare inför valet, påpekar Fredrik Sjöholm.

– Mycket av det drivs av att det är valår och det går ut på att köpa olika grupper – det är så uppenbart att det nästan är banalt. Men det gäller inte bara Socialdemokraterna. Många politiska partier kommer med plånboksförslag nu.

Måste anpassa oss

Fredrik Sjöholm ser en fara i att bygga upp en ordning där statsmakten ska parera och kompensera för alla oförutsedda kostnader och saker som händer i människors liv.

– Det finns en risk att det ropas efter bidrag så fort något ändras i omvärlden i stället för att vi anpassar oss, säger han.

En pandemi och ett krig i Ukraina kanske måste kosta, konstaterar han. Det går inte att komma ifrån att någon måste betala priset och i slutänden blir det medborgarna, oavsett om det går via skattsedeln eller via högre bensinpriser, menar han.

– Fortsätter politiken att fokusera på den här typen av kortsiktighet – och till och med en viss populism – i stället för att ta itu med de stora viktiga ekonomiska frågorna som Sverige måste ta tag i, riskerar den mer strategiska ekonomiska politiken på sikt att paralyseras.

Det handlar om energisystemet, utbildningsväsendet, den sjunkande produktivitetsutvecklingen och inte minst utanförskapet, enligt Fredrik Sjöholm.

– Utanförskapet är en ödesfråga som det inte finns någon enkel lösning på. Utbildning är viktigt men också kostsamt. Lägre kostnader för företag är också viktigt.

Han efterfrågar någon typ av instegsjobb.

– Vi har en låg andel enkla jobb i Sverige. Det vore bra om de höga minimilöner som vi har i Sverige sänktes. Inom exempelvis handel och restaurang är lönerna förhållandevis höga jämfört med andra länder.

"Hiskeliga exempel”

De stora problemen med korttidssjukskrivningar innan karensdagen infördes på 1990-talet finns väl dokumenterade. Om förslaget att ta bort den blir verklighet kommer det att bli kostsamt, eftersom det med största sannolikhet leder till att fler stannar hemma dagar som de kanske annars skulle jobba, betonar han.

– Det blir en kostnad för företag att medarbetare är borta från jobbet oftare. De kanske måste skaffa försäkringar för det, eller ha fler anställda än de egentligen skulle behöva. Det finns en massa hiskeliga exempel på problem som fanns innan karensdagen infördes, säger Fredrik Sjöholm.

När karensdagen infördes i början av 1990-talet sjönk sjukfrånvaron på två år från 6,4 till 4,7 procent. Tas den bort är risken stor att sjukfrånvaron ökar igen, menar Jonas Frycklund.

– För företag är det jätteproblematiskt eftersom de står för sjukersättningen från den andra dagen och de första två veckorna. Tas karensdagen bort skulle fler vara hemma inte bara första dagen utan även andra och kanske tredje. Förutom ökade kostnader är det besvärligt på andra sätt när medarbetare är hemma.

Ett av de senaste förslagen från regeringen handlar om att permanenta den höjda ersättningen i a-kassan som infördes temporärt under pandemin. Det riskerar att försvåra bristen på kompetens, menar han. Redan nu upplever företagen att det är svårt att få tillbaka personer som har kommit ut i a-kassa, på grund av att den är högre, förklarar Jonas Frycklund.

– Tidigare fick du som mest 20 000 kronor i a-kassa och nu kan du få 26 000. Det kan göra att en del väljer att inte gå tillbaka eller att i varje fall vara långsam i att söka jobb, och det vore inte bra att permanenta. Speciellt inte med tanke på det stora behovet av arbetskraft.