DEBATTEN OM MINIMILÖNER

Professor: EU ignorerar minimilönernas negativa effekter

När EU-parlamentet för ett par veckor sedan klubbade de så kallade minimilönerna var det inte med jubel från Sverige. Samtliga svenska parlamentariker röstade nej. ”Jag skulle säga att EU kraftigt har underskattat de negativa effekterna”, säger professor Per Skedinger.

I mitten av september godkände Europaparlamentet det nya direktivet som på sikt ska reglera minimilöner inom EU. Majoriteten för förslaget var överväldigande, av 686 delegater röstade 505 för en gemensam lagstiftning. Men det fanns också motstånd. Bland andra Nederländerna, Polen och Irland och framför allt Sverige och Danmark röstade emot förslaget.

− Hela tanken är fel från början och det ligger inte inom EU:s kompetens att kunna införa ett system för minimilöner inom hela Europa, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetagivarna.

Liknande kritik har kommit från regeringen, den fackliga sidan såväl som från arbetsgivarhåll. Kritiken pekar framför allt på att Sverige, genom den svenska modellen och kollektivavtalen, redan har ett välfungerande system för minimilöner. Visserligen ska Sverige få ett slags undantag men risken är stor att det nya direktivet trots det kommer att påverka lönesättningen i Sverige.

− Det är en intervention mot den svenska modellen och fokuserar på ett nivåtänk kring löner som vi inte har på den svenska arbetsmarknaden, säger Per Hidesten.

Bakom viljan att införa minimilöner ligger ambitionen att skapa ett golv för lönenivåerna och på så sätt även motverka fattigdom hos människor med låga löner, ibland klassade som ”working poor”. Några siffror som pekar på var minimilönerna kan komma att hamna finns ännu inte. Det krävs ett omfattande utredningsarbete för att kartlägga det. Men redan nu står det klart att det nya direktivet kommer att få stora konsekvenser för arbetsmarknaden inom unionen. 20–25 miljoner arbetstagare ligger under de kraftigt höjda minimilönenivåer som av allt att döma ska införas, enligt EU:s egna bedömningar.

Frågan är också hur en generell nivå på minimilönerna ska gå att få fram. Inom EU har 21 av 27 medlemsländer lagstadgade minimilöner där Luxemburg ligger i topp på 24 510 kronor i månaden medan Bulgarien är i botten med 3 850 kronor. Det visar siffror från Ekonomifakta.

Dålig ekonomisk analys

Per Skedinger är forskare vid IFN, Institutet för Näringslivsforskning och adjungerad professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö. Han har gjort en genomgående analys av det 200 sidor långa dokumentet som ligger till grund för EU-direktivet. Han menar att det är ett rimligt krav att den underliggande ekonomiska analysen för förslaget är mycket väl underbyggd.

− Men det är den inte, säger han.

Framför allt har EU missbedömt vilka effekter de kraftiga minimilönehöjningar som nu förordas kommer att få på sysselsättningen, menar han.

”Minimilöner har mycket begränsad effekt när det gäller att höja människor ut fattigdom.”

− En positiv effekt är att högre löner gör att fler människor söker jobb. Men det motverkas av att arbetsgivarna får högre lönekostnader vilket kan minska efterfrågan på arbetstillfällen. Det finns visserligen internationell forskning som EU åberopar och som visar att höjda minimilöner ger ganska blygsamma sysselsättningsminskningar. Men vid de mycket kraftiga höjningar som EU rekommenderar blir sannolikt sysselsättningsförlusterna betydligt större än vad tidigare studier visat, säger Per Skedinger och fortsätter:

− Även vad gäller det andra viktiga argumentet för en hög minimilön, att den ska minska fattigdomen, är analysen tveksam. Också där finns forskning som visar att höjda minimilöner har mycket begränsad effekt när det gäller att höja människor ut fattigdom.

Trubbigt instrument

Om många av dem som, till exempel, lyckas behålla sysselsättning vid en höjd minimilön tvingas gå ner i arbetstid, så överskattas den fattigdomsreducerande effekten, menar Per Skedinger. Över huvud taget är minimilöner ett trubbigt instrument för att minska fattigdom, säger han och förklarar att de flesta som definieras som fattiga i EU arbetar inte eller är egenföretagare och många av dem som faktiskt berörs av minimilönehöjningar, till exempel ungdomar, lever inte i fattiga hushåll.

− Jag skulle säga att EU kraftigt har underskattat de negativa effekterna på sysselsättningen som stora höjningar av minimilönerna kommer att ge och samtidigt överskattat hur mycket fattigdomen ska minska. Dessutom har löneutvecklingen för de lågavlönade inom EU varit bättre än vad många vill ge sken av. De lagreglerade minimilönerna har också ökat mer än genomsnittslönerna.

Finns det några alternativ till minimilöner för att förbättra människors förutsättningar att försörja sig?

− Till exempel jobbskatteavdrag och riktade stöd är tydliga alternativ. Men framför allt saknar jag övertygande argument från EU om varför minimilöner är det överlägsna och enda sättet att få till en förändring och någon sådan har jag inte sett, säger Per Skedinger.

Svårt att förklara svenska modellen

I de svenska protesterna mot direktivet om minimilöner lyftes främst det faktum att i princip alla svenskar i arbete tjänar mer än det som enligt vissa beräkningar inom EU är lägsta minimilön, 17 700 kronor för heltid. Omräknat till heltid tjänar cirka 99 procent av de svenska löntagarna som är anslutna till kollektivavtal och därmed är garanterade lagstadgade nivåer över den nivån.

− Att förklara den svenska modellen har varit en process som tagit mycket tid och kraft, säger Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Hon räknar även med att regeringen kommer att utreda hur det nya direktivet ska genomföras, en utredning som antagligen kommer att ske i samverkan med parterna.

− Frågan om hur höjda minimilöner påverkar arbetslösheten och inflationen har hamnat allt mer i fokus. Vi ser redan nu hur bland annat Tyskland och Frankrike höjer de lägsta lönerna med upp mot 20 procent. Mycket talar för att andra länder också dras med och då ökar risken för att minimilöner kommer att bidra till att en pris- och lönespiral tar fart.

”Kan inte luta oss tillbaka”

Sverige är garanterat en form av undantag från det kommande kravet på lagstadgade minimilöner. Men det finns farhågor kring hur det undantaget, som är luddigt formulerat, kan komma att tolkas om det tas upp i EU-domstolen.

− Ja, vi kan inte luta oss tillbaka bara för att vi fått igenom undantaget. Det är något vi måste bevaka. Det finns en betydande risk för att minimilönerna bara är ett av flera steg från EU som direkt påverkar de enskilda ländernas arbetsmarknad, säger Irene Wennemo.

Per Hidesten håller med men räknar med att undantaget verkligen är ett undantag.

− Sverige har röstat nej och jag utgår från att det respekteras. Det är klart och tydligt att vi inte vill att minimilöner ska implementeras, alltså behöver vi egentligen inte ta ställning till vad som nu sker. Men om det som jag ser som ett skarpt undantag ändå utmanas, då måste våra politiker förstå vad som ska göras.