DEN SVENSKA INTEGRATIONEN

Så ska utrikes födda kvinnor gå från bidrag till jobb

Två av tio utrikes födda kvinnor från Asien och Afrika står idag utanför arbetsmarknaden åtta år efter att de kom till Sverige. Orimligt, menar experter som TN har pratat med. ”Det måste bli billigare att anställa”, säger chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt till TN.

– Alla barn ska få se sin mamma gå till jobbet. Idag är det alltför många utrikes födda kvinnor som inte har ett jobb att gå till.

Det sa arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson när regeringens nya insatser mot arbetslösheten presenterades nyligen. Ett fokus för regeringen är just utrikes födda kvinnor. Det är en grupp som i många fall står väldigt långt från arbetsmarknaden, längre bort än i de flesta jämförbara länder inom EU.

Som andel av arbetskraften I Sverige motsvarar de långtidsarbetslösa utomeuropeiskt födda kvinnorna 13,1 procent, vilket kan jämföras med inrikes födda långtidsarbetslösa kvinnor som är 1,3 procent, enligt siffror från regeringen. Utrikes födda är också den grupp där framtidsutsikterna ser oroväckande mörka ut i skenet av att Sverige går in i en lågkonjunktur. Arbetsförmedlingen räknar med att arbetslösheten når 6,9 procent under de kommande två åren vilket än mer påverkar möjligheterna för dem med lång arbetslöshet i bagaget att få ett jobb.

− Sverige har inte lyckats pressa ner långtidsarbetslösheten. De stora förlorarna på detta misslyckande är utomeuropeiskt födda kvinnor, konstaterade Johan Pehrson.

”Vi måste bli bättre på att se det faktum att den enskilda människan har erfarenheter, har gjort något i livet.”

Under årens lopp har ett stort antal program, stöd, satsningar och projekt sjösatts med ambitionen att bryta den negativa statistiken bland de långtidsarbetslösa i allmänhet och de utrikes födda kvinnorna i synnerhet. Inte sällan är resultatet plus-minus-noll när det riktade stödet väl upphör.

− I debatten finns ofta en förhoppning om att finna en enskild insats som ska lösa hela problematiken, men någon sådan universallösning finns inte. Det bygger till del på ett feltänk eftersom det är så många faktorer som påverkar och handlar om språket, utbildningsnivån, lönenivåerna, arbetsmarknadens struktur och diskriminering, alltså områden som kräver sinsemellan olika insatser och olika politikområden, säger Olof Åslund, gästprofessor i Uppsala och vetenskaplig ledare för Uppsala Immigration Lab.

Han får medhåll av Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv som lägger till ytterligare en faktor som försvårar bytet från arbetslöshet till arbete.

− I vissa fall förlorar personen och hela familjen ekonomiskt på att börja arbeta eftersom en del av de bidrag som finns då försvinner. Det lönar sig helt enkelt inte att börja jobba när respektavståndet mellan lön och bidrag är försumbart.

Vill återupprätta arbetslinjen

Det är en inställning som även finns med i regeringens planer för att minska arbetslösheten, något som Johan Pehrson kallar att återupprätta arbetslinjen.

− Det innebar ett större ansvar för individen och det ska bli mer lönsamt att gå från bidrag till jobb. Det ska framöver ställas högre krav på aktivitet för att få ersättning vid arbetslöshet, säger han.

Det går trots allt att finna en del positiva tecken när det gäller att ge fler utrikes kvinnor plats på arbetsmarknaden. Parallellt med arbetslösheten är också arbetskraftsbristen skriande. Till del gäller bristerna kvalificerad personal men även verksamheter inom till exempel serviceyrken där trösklarna in inte är särskilt höga ropar efter nya medarbetare.

I det läget talas allt oftare om den ”informella kompetensen”, alltså de personliga erfarenheter som alla människor besitter men som inte alltid går att visa som ett konkret CV.

− Vi måste bli bättre på att se det faktum att den enskilda människan har erfarenheter, har gjort något i livet, säger Olof Åslund.

Det kan till exempel handla om det faktum att en kvinna som i större delen av sitt liv tagit hand om hemmet och familjen skulle kunna arbeta på en skolbespisning eller ett äldreboende. Andra åtgärder kan vara att ”packa upp” olika arbetsuppgifter, att helt enkelt organisera om ett jobb där många delmoment ligger på en person, plocka ut vissa av dem och göra det till enskilda arbetsuppgifter.

− Det ställer å andra sidan krav på att vi inleder matchning av personernas kunskaper från dag ett. Över huvud taget måste de generella insatserna, bland annat personnummer och språkundervisning komma i gång snabbare, allt med sikte på att kunna komma in på arbetsmarknaden, säger Patrick Joyce, chefsekonom på Almega.

”En stark arbetsmarknad är den bästa drivkraften för att hjälpa människor in på arbetsmarknaden.”

I början av december presenterade Svenskt Näringsliv, LO och Unionen ett avtal om etableringsjobben, ett sätt att ge bland annat de långtidsarbetslösa en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Förhoppningen är att etableringsjobben, till skillnad från en del andra arbetsmarknadspolitiska program ska bli framgångsrika, dels för att det är mindre byråkratiskt, dels för att lönekostnaden delas av arbetsgivaren och staten. Målsättningen är också att ett inledande etableringsjobb ska leda till en tillsvidareanställning.

En förutsättning är dock att det finns företag som vill och har möjlighet att anställa. Patrick Joyce igen:

− En stark arbetsmarknad är den bästa drivkraften för att hjälpa människor in på arbetsmarknaden. Inom våra branscher finns stora möjligheter att få jobb, även för dem som har varit arbetslösa länge. Än bättre förutsättningar får vi om regeringen vid sidan av fortsatta satsningar även är beredd att sänka arbetsgivaravgifterna, säger han.

Sänkta arbetsgivaravgifter gav resultat

Sven-Olov Daunfeldt är inne på samma linje och pekar på att när arbetsgivaravgifterna i början sänktes av 2000-talet så öppnade det för att fler människor kunde komma i jobb.

− Det måste bli billigare för företagen att anställa. Det är en av de enskilt viktigaste åtgärderna för att bryta arbetslösheten, generellt och för de utrikes födda kvinnorna. I sin tur måste det kopplas till ett ökat incitament hos de enskilda att verkligen söka jobb. Vilket också kräver en långsam förändring av kulturen och inställningen hos den här gruppen att kvinnorna är ute i arbetslivet, som normen är i Sverige.

− Att fortsätta som idag är inte hållbart. Att två av tio utrikes födda kvinnor från Afrika och Asien även efter åtta år i Sverige inte har jobb till en ingångslön, utan måste lita till någon annan för sin försörjning är i grund och botten ett stort jämställdhetsproblem, säger Sven-Olov Daunfeldt.