ARBETSKRAFTSINVANDRING

Näringslivstopp: ”Arbetskraftsinvandringen är en ödesfråga för industrin”

Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten är starkt kritisk till hur Tidöpartierna hanterar arbetskraftsinvandringen. ”Ekvationen går inte ihop”, säger han till TN.

För näringslivet är en öppen arbetsmarknad och möjligheten att rekrytera från tredje land en förutsättning för välfungerande företag. Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna, är därför mycket kritisk till hur arbetskraftsinvandringen hanteras i Tidöavtalet.

– Det verkar inte som att politikerna vill ha någon arbetskraftsinvandring att tala om medan företagen verkligen efterfrågar och behöver det, säger han till TN.

Per Hidesten pekar på hur central arbetskraftsfrågan är för basindustrin och särskilt i norra Sverige där växtvärken är stor. Arbetskraftsinvandringen motiveras inte minst genom att näringslivet ska kunna klara av den gröna omställningen som står för dörren.

– Arbetskraftsinvandringen är en ödesfråga för industrin.

”Enormt stort antal som ska rekryteras”

Rekryteringsbehovet inom basindustrin beräknas till drygt 11 000 personer i norra Sverige bara fram till 2026. Tas underleverantörer med handlar det om betydligt fler, uppskattningsvis två-tre gånger fler som ska sysselsättas i dessa företag.

– Det är ett enormt stort antal människor som ska rekryteras och ekvationen går inte ihop om inte arbetskraftsinvandring är en av flera rekryteringsmöjligheter, säger Per Hidesten.

Det råder idag en låg arbetslöshet i norra Sverige och det finns ingen arbetskraft tillgänglig för företagen som vill anställa. Om de nya verksamheter som uppstår ska kunna rekrytera kommer de behöva rekrytera från befintliga företag, vilket leder till utarmning istället för tillväxt, menar Industriarbetsgivarna.

– Då börjar företagen äta på varandra. Det vill vi inte. Vi vill ju ha en sund arbetsmarknad med fler jobb och företag som växer parallellt, säger Per Hidesten.

Han menar att det inte heller bara handlar om industrin och näringslivets behov. All offentlig service och samhällsstruktur växer när företagen växer och även till dessa arbeten behövs arbetskraftsinvandrare.

Företagen kan välja att lämna Sverige

Arbetskraftsinvandringen är även en förutsättning för tillväxten i ett längre perspektiv.

– Med ny kompetens kan företagen producera mer och utveckla verksamheten vilket bidrar till ökad tillväxt. Om den möjligheten tas bort så blir det ingen ny produktion i Sverige. Då hamnar den någon annanstans, säger Per Hidesten.

Enligt honom pratar företag om den verkligheten redan idag, men att det inte bara har att göra med arbetskraftsinvandringen i sig.

– Hela industripolitiken i Sverige vacklar just nu. Företagen saknar el, tillstånd och kompetens.

Han tycker att det är tydligt att regeringen behöver ompröva sina ställningstaganden i grunden.

– Regeringen behöver tänka om helt och hållet, säger han och utvecklar:

– Politiken ska underlätta för arbetskraftsinvandringen, inte försvåra. Och staten ska inte sätta upp egna lönegränser.

Tidöpartierna är överens om ett lönegolv som ska motsvara medianlönen på svensk arbetsmarknad. Även om ingen siffra har uttalats är det i praktiken 33 200 kronor i månaden. Det är ett lönegolv som är ett avsteg från den dominerande princip i svensk lönebildning som arbetsmarknadens parter länge har stått för. Det är dessutom ett lönegolv som vida överstiger de kollektivavtalade lönerna i många svenska bristyrken.

– Vi har redan tänkt igenom vad som är rimligt utifrån den produktivitet och de yrken som finns. Det är därför det inte finns något lönegolv på drygt 33 000 kronor i månaden i våra kollektivavtal, säger Per Hidesten.

De yrken som det råder arbetskraftsbrist på i de industrier som nu direkt får problem när de inte kan rekrytera lika brett längre är bland andra processoperatörer och svetsare.

– Här finns det många som står i kö med långa handläggningstider hos svenska myndigheter.

Äventyrar den gröna omställningen

På frågan om vad politikerna svarar när denna kritik lyfts fram säger Per Hidesten att han tror att allt egentligen har gått för snabbt för beslutsfattarna.

– Politikerna hinner inte med. Och när det gäller arbetskraftsinvandringen så har de nu skrivit fast sig i ett avtal. Det är väldigt olyckligt, då det inte alls återspeglar de behov som finns vad gäller den gröna omställningen.

Om industrin fick önska en första förbättring i det avtal som alltså redan ligger fast så är det att backa från lönedelen och arbetsmarknadsprövningen.

– De skulle kunna ta bort lönegränsen och hänvisa till kollektivavtalen. Lönesättning är inget som staten ska syssla med, säger Per Hidesten.