DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Därför säger arbetslösa nej till jobb – ”Många går hellre på bidrag”

700 000 svenskar har fastnat i permanent utanförskap, visar nya siffror. Samtidigt vittnar företagen om att arbetslösa tackar nej till jobb. ”Det är för liten skillnad mellan lön och bidrag”, säger branschchefen Tina Wahlroth till TN.

Sverige rusar in i en lågkonjunktur som många ekonomer befarar blir svårare i Sverige än i andra länder. Varslen ökar och arbetslösheten som en följd av det.

Samtidigt pekar en ny rapport från Svenskt Näringsliv på ett strukturellt problem som ingen hittills lyckats råda bot på. Det handlar om 1,3 miljoner svenskar som inte kan försörja sig själva.

– När vi tittade på hur många som återkommande varje år inte har inkomster som innebär att de är självförsörjande så får vi fram skrämmande siffror, säger Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

57 procent av de personer som 2020 inte hade en tillräckligt stor inkomst att de kunde försörja sig själva har inte heller haft det under ett endaste år sedan 2016.

– Många har dessutom inkomster som inte kan klassas som självförsörjande. Vår klassificering kräver bara 13 600 kronor efter skatt per månad. Det är en inkomst mycket lägre än ingångslönerna på arbetsmarknaden och stämmer väl överens med OECD:s relativa fattigdomsgräns, säger Sven-Olov Daunfeldt.

– Ännu mer skrämmande är att 35 procent inte ens har haft en inkomst över ett prisbasbelopp. Det är ett bestående utanförskap som har bitit sig fast i Sverige.

Gruppen som hamnar i utanförskap enligt Svenskt Näringslivs definition är heterogen; den omfattar så väl personer som står väldigt nära arbetsmarknaden och personer – cirka 500 000 – som inga reformer hittills har lyckats bita på.

Guldjobbet ger en spark i rumpan

Norrköping har idag en relativt stor arbetslöshet, 9,4 procent jämfört med rikssnittets 6,2 (2022). Utanförskapssiffran är förstås bredare, men nivån på arbetslösheten säger ändå en del om hur allvarligt läget är i kommunen.

Här jobbar och verkar matchningsföretaget Guldjobbet som är en del av Arbetsförmedlingens satsning Rusta och matcha.

De personer som omfattas av insatsen kan fritt välja lämpligt matchningsföretag. Det kan vara personer helt utan utbildning, med en högskoleutbildning – utlandsfödda eller svenskfödda – som får stöttning att hitta ett jobb.

– Hit kommer personer som bara behöver en liten spark i rumpan för att komma i gång. Vi hjälper dem att söka jobb på ett effektivt sätt, det kanske handlar om ett snyggt CV eller ett personligt brev, säger Iris Lögdlund, som är handledare på Guldjobbet.

– Men för många arbetslösa är uppförsbacken desto brantare. De har varit borta från arbetsmarknaden länge, vilket kan uppfattas som negativt för arbetsgivaren. Så det är klart att det krävs mycket vilja och arbete från oss och deltagarna i programmet.

Svårt att få deltidare att tacka ja

Hennes kollega Eve Crispin har många års erfarenhet av matchning i Norrköping. Det handlar dels om uppsökande arbete hos potentiella arbetsgivare, dels om att jobba med de arbetssökandes förmågor och inställning.

Utanförskapet är störst bland utlandsfödda, här finns också många som står väldigt långt från arbetsmarknaden. För dem är det centralt att lära sig det svenska språket, menar Eve Crispin.

Att umgås med svenskar ger också nätverk som kan leda till tips på jobb och kontakter.

– Jag skapar ett schema där det framgår hur de kan träffa svenskar på klubbar och i organisationer. De måste prata svenska hemma och umgås med svenskar, till exempel med sina svenska grannar. Om du bara umgås med invandrare så blir det svårare att få jobb. Då kommer det att ta tid, säger Eve Crispin.

Hon pekar också på ett problem som många företagare i låglönebranscher lyfter; att många väljer bidrag i stället för ett jobb.

– Om en arbetsgivare har behov av en deltid på cirka 75 procent så säger de flesta nej till jobbet. De vill jobba heltid. Varför? Det blir ingen skillnad ekonomiskt jämfört med att få bidrag, säger hon.

Eve Crispin påpekar för de arbetssökande att det är bra med arbetslivserfarenhet även om det bara är deltid, inte minst för att det leder till andra jobb. Men det brukar sällan hjälpa, är hennes erfarenhet.

– Jag har ett exempel där McDonalds behövde anställa folk på deltid. Allt var klart, men då sa de arbetssökande nej, vi vill jobba heltid. Det brukar hända, säger hon.

Sven-Olov Daunfeldt håller med om att det måste vara lönsamt att gå från bidrag till arbete. I ekonomisk teori kallas det för att öka arbetsutbudet.

– Det är så många företag som vittnar om dessa problem. Det måste sluta vara tabu att prata om det. Det här är åtgärder som främst är för de som står nära arbetsmarknaden. Det ska vara ett krav kopplat till bidrag, säger han.

Men är inte problemet att lönerna är för låga? Bör man till exempel inte höja lägstalönerna istället för att justera i bidragen?

– Om man höjer lönerna för mycket får det direkt negativa effekter på arbetslösheten. De som står utanför arbetsmarknaden får ännu svårare att få ett jobb och en lön, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Att anställa en person som är i utanförskap innebär alltid en stor risk för arbetsgivaren, särskilt hög är tröskeln om personen är långtidsarbetslös.

– Arbetsgivarna är inte beredda att betala de internationellt sett redan höga ingångslönerna i Sverige. Om de skulle höjas ytterligare så skulle det bli ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden för de som befinner sig i ett långvarigt utanförskap. Det är i stället viktigt att skapa drivkrafter för att gå från bidrag till arbete och det gör man bäst genom att sänka skatten för dem med låga inkomster, vilket innebär att de får kvar mer i plånboken efter skatt.

Inte tillräckligt attraktivt med ett jobb

Tina Wahlroth är styrelseordförande för Kontakta som är en bransch- och intresseorganisation för företag och organisationer som arbetar med kundservice och försäljning via telefon. Medlemmar är bland andra företag som arbetar med telefonförsäljning tillsammans med organisationer, myndigheter och företag som har någon form av kundservice.

Det är väldigt svårt att hitta personal, menar Tina Wahlroth, trots att jobben som erbjuds i vissa fall inte kräver så stora förkunskaper.

– Det beror på två huvudfaktorer, dels är arbetslöshetsersättningen så hög att många ungdomar inte vill jobba, den andra faktorn är att det finns en stor grupp personer som skulle kunna jobba hos oss men inte har tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Kundservice och telefonförsäljning är inte höglöneyrken, men blir ofta ett viktigt ingångsjobb för ungdomar som ska ut i yrkeslivet.

– Men när man försöker rekrytera upplever våra medlemmar att många hellre går på bidrag. Det är för liten skillnad mellan lön och bidrag.

– Det är inte tillräckligt attraktivt att samla ihop sig och gå till ett jobb som inte ger mer än ett par tusenlappar mer i lön. Då känner de att de hellre gör något annat, vilket får allvarliga konsekvenser för våra medlemmar eftersom de inte kan bedriva sin verksamhet eller expandera.

Många åtgärder

Sven-Olov Daunfeldts huvudpoäng är att det krävs en bred flora av åtgärder för att komma åt det stora utanförskapet i Sverige. Medan insatser som gör det mer lönsamt att arbeta är till för personer som är relativt lättanställda så kräver de långtidsarbetslösa – samt andra grupper som står långt från arbetsmarknaden – andra och mer kraftfulla insatser. Det handlar om att sänka arbetskraftskostnaderna för arbetsgivaren.

– Här är de etableringsjobb som arbetsmarknadens parter har kommit överens om det bästa verktyget. Det sänker arbetskraftskostnaden kraftigt och är åtgärder som ger företagen lite byråkrati, säger han.

Företagen har ett akut behov att anställa, men de hittar inte personal med rätt kompetens. Därför behövs också en bättre matchning på arbetsmarknaden, menar Sven-Olov Daunfeldt, och satsningar på yrkesutbildningar. Inte minst många nyanlända saknar lämpliga utbildningar och har dessutom otillräckliga kunskaper i svenska språket för att fungera i yrkeslivet.

Behöver svetsare

Det 55 man starka industriföretaget Ray Metallfabrik i Ljungsarp ser också ett behov av satsningar på yrkesutbildningar. Förra året varnade företagets vd Johan Angerd för en extrem situation som en följd av den enorma uppgången under pandemin som gynnade delar av industrin. Det skapade överhettning och företagen slogs om arbetskraften.

Nu har bristen lättat något.

– Det senaste året har vi lyckats få tag i produktionspersonal, så totalkapaciteten är vi ganska nöjda med. Men det finns fortfarande brist på mer kvalificerad personal som verktygsmakare och lite mer avancerade maskinoperatörer, säger Johan Angerd.

– Yrkesskolorna behöver leverera ungdomar som går med inriktning mot metallindustrin. Det är lite tunt där. Årskullarna på de linjerna är små. Många ungdomar väljer istället mer traditionell teknisk utbildning, men då handlar det om högskoleutbildning för att bli ingenjör. Det är lite för hög nivå för oss. Vi behöver till exempel utbildade svetsare och verktygsmakare.

Han lyfter också fram betydelsen av att behärska det svenska språket.

– Vi har ganska många arbetsuppgifter som inte kräver någon speciell utbildning mer än svenska språket. Det är jätteviktigt att kunna det, det är vårt arbetsspråk på arbetsplatsen.

De nyanlända, men även andra invandrargrupper, måste vara bättre rustade just när det gäller språket.

– Det är den enda utbildningen som de behöver, brukar jag säga. De ska kunna det svenska språket, sedan kan jag sysselsätta dem.

Fick jobb när han var sig själv

Vi återvänder till Iris Lögdlund och Eve Crispin som jobbar på Guldjobbet i Norrköping. De berättar om en 50-årig arbetssökande med utländsk bakgrund som aldrig hade haft ett jobb sedan han kom till Sverige för 20 år sedan; arbetslivserfarenheten bestod bara av några korta praktikperioder.

”Vi skapar ofta en stark relation till dem vi hjälper. Vi blir därför extremt glada när en person får en anställning.”

Mannen visade inte ett större engagemang till en början, behövde förbättra sin svenska, men var ändå öppen för olika typer av jobb. Det ordnades bland annat rekryteringsträffar, men arbetsgivarna valde andra kandidater, och det var först mot slutet av perioden hos Guldjobbet som mannen fick en anställning som lokalvårdare, en heltidstjänst dessutom.

Eve Crispin upplevde att mannen i kontakten med sin kommande arbetsgivare var mer sig själv än under de tidigare rekryteringsträffarna. Det var det som gjorde skillnad.

– Eftersom han hade praktiserat inom städning var han sig själv. Han pratade utan att tänka så mycket på hur man ska svara, säger hon.

Att få personer som står längst bort från arbetsmarknaden i arbete kräver ofta stora och långa arbetsinsatser.

– Vi skapar ofta en stark relation till dem vi hjälper. Vi blir därför extremt glada när en person får en anställning. Vi vet hur mycket det betyder för dem. Och hur stor skillnad det blir i deras liv. De får en sysselsättning, någonstans att gå till på dagarna. De får en större betydelse i svenska samhället som helhet, säger Iris Lögdlund.