DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN
Hans jobberbjudande ratas – arbetslös sa nej trots 18 år utan jobb
200 kronor eller mindre. Skillnaden mellan att jobba och gå på bidrag kan vara försvinnande liten, enligt en ny rapport. ”Jag kan ju inte tvinga människor att arbeta”, säger företagaren Anestis Chartalidis till TN.
Det är inte andra arbetsgivare som är de största konkurrenterna om nya medarbetare, det är bidragssystemen.
Det har företagare runt om i landet länge påtalat och finansdepartementet dokumenterade det redan för fem år sedan.
– Vi letar hela tiden efter nya medarbetare men ständigt får jag höra att ”det lönar sig inte”. Vad ska jag göra? Jag vägrar att betala svart eller höja upp betalningen för dem som har lönebidrag som en del kräver ibland. Dessutom har vi självklart kollektivavtal eftersom jag vill att det ska vara ordning och reda.
Det säger Anestis Chartalidis, som driver städföretaget Miljöpalatset i Stockholm. Han är inte ensam om uppfattningen att det så kallade respektavståndet mellan lön och bidrag är alldeles för litet. Situationen blir än tydligare i en ny rapport från Almega, ”Att börja eller inte börja arbeta”, som kom i dagarna och som är den första grundliga analysen av situationen som gjorts på senare år.
”Vi letar hela tiden efter nya medarbetare men ständigt får jag höra att ’det lönar sig inte’.”
– Alla är överens om problematiken. Frågan är vad som kan göras åt den, säger Patrick Joyce, chefsekonom på Almega som tillsammans med Johannes Nathell har skrivit rapporten.
I den konstateras att även om konjunkturen nu har vänt neråt, så är efterfrågan på arbetskraft stor, särskilt inom tjänstesektor. Trots det visar statistik från Konjunkturinstitutet att fyra av tio företag fortsatt har problem att rekrytera nya medarbetare.
– Enligt Arbetsförmedlingen fanns det i februari minst 33 000 lediga tjänstejobb som endast kräver en kortare utbildning eller introduktion, säger Patrick Joyce, som menar att en orsak till att inte fler av de lediga jobben tillsätts är att de ekonomiska fördelarna att gå från bidragsförsörjning till arbete är för små.
Jämfört hushåll med och utan barn
För att kunna ge en tydlig bild av problemet har rapportförfattarna jämfört inkomsterna för hushåll där de vuxna arbetar heltid och har en lön på 22 900 kronor i månaden – vilket motsvarar ingångslönen för en undersköterska – med hushåll där en eller båda vuxna försörjs av sociala ersättningar och bidrag.
– Resultatet är intressant. Hushåll som lever på a-kassa eller etableringsersättning tjänar ekonomiskt på att den ene – eller båda – börjar arbeta. Även hushåll som lever med ekonomiskt bistånd tjänar på att någon börjar jobba – om de saknar barn. Men med barn i hushållet försvinner snabbt de ekonomiska vinsterna med att börja jobba, säger Patrick Joyce och fortsätter:
– Ett hushåll med två vuxna och ett barn som lever på ekonomiskt bistånd höjer bara sin disponibla inkomst med 200 kronor i månaden om en av dem börjar arbeta heltid. Med två eller fler barn i hushållet ökar inte den disponibla inkomsten alls.
”Med barn i hushållet försvinner snabbt de ekonomiska vinsterna med att börja jobba.”
Idag får 725 000 personer i arbetsför ålder i Sverige sin försörjning helt genom sociala ersättningar. Att bryta den situationen, att få fler i arbete, kan vara skillnaden mellan utanförskap och integration för enskilda människor. Samtidigt är arbete centralt för samhällsekonomin och för finansieringen av välfärden. Patrick Joyce menar att hälften av de 725 000 personerna skulle kunna komma i arbete men det kommer att kräva en del ingrepp i bidragssystemen, bland annat att införa ett bidragstak.
– Hushåll kan i dag genom bidrag och ersättningar uppnå en disponibel inkomst motsvarande en heltidslön. Detta är orimligt. För dem som kan arbeta måste det alltid löna sig att arbeta i stället för att leva på bidrag, säger han.
Vid sidan av ett bidragstak listas i rapporten ytterligare fyra punkter för att råda bot på problemet.
- Skärp kraven på aktivitet i bidragssystemen. Motprestationen för ekonomiskt bistånd måste öka. Ett rimligt krav är fortsatt deltagande i SFI för personer som saknar tillräckliga kunskaper i svenska.
- Förstärk nystartsjobben som ger arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös eller en nyanländ en skattereduktion. Almega föreslår att den tillfälliga högsta skattereduktionen på tre gånger arbetsgivaravgiften blir permanent samt att lönetaket för nystartsjobb höjs till 25 000 kronor i månaden.
- Bygg ut jobbskatteavdraget så att skatten på låga inkomster sänks.
- Fortsätt reformeringen av Arbetsförmedlingen: Anvisningarna till tjänsten Rusta och matcha och arbetsmarknadsutbildningar kan öka med minst 25 procent så att fler arbetslösa snabbt slussas till arbete.
Efterlyser hårdare tag
Anestis Chartalidis, som dagligen konkurrerar med bidragssystemen i ambitionen att rekryterna nya medarbetare, menar att det krävs betydligt hårdare tag också från Arbetsförmedlingen.
– Dra ner bidraget till dem som upprepade gånger tackar nej till jobb. Jag har mött människor som har blivit anvisade hit från Arbetsförmedlingen och som har varit arbetslösa i arton år. De tackar nej till att jobba här. Trots arton års arbetslöshet! Jag förstår inte hur Arbetsförmedlingen kan acceptera det.
De människor som har varit anvisade hit och som sedan tackar nej, hur hanterar du det?
– Jag kan ju inte tvinga människor att börja arbeta här men om de säger nej, då måste det få konsekvenser. Jag tar självfallet upp det med deras handläggare varenda gång trots att jag vet att de inte gör något. Det är dags att någon sätter ner foten för det här fungerar ju inte.
