AVTALSRÖRELSE

Arbetsgivarna säger ja till medlarnas första lönebud

Facken säger nej – arbetsgivarna ja, till medlarnas första lönebud i industriförhandlingarna. ”Det ligger på smärtgränsen för vad konkurrenskraften klarar”, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.

Medlarna, de så kallade Opartiska ordförandena (Opo), har lagt ett första skarpt lönebud i industriförhandlingarna, avtal som när de slutligen tecknas blir ett lönemärke för hela arbetsmarknaden.

Avtalsförslaget är på två år och ger löneökningar på totalt 6,5 procent, varav 3,7 procent det första året och 2,8 procent det andra året. Dessutom höjs minimilönerna i avtalet med 1 300 kronor, något som tas från det samlade utrymmet på 6,5 procent.

Inte ett lätt beslut

Arbetsgivarsidan säger ja, fast med stor tvekan.

– Det ligger på smärtgränsen för vad konkurrenskraften klarar, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.

– Svensk industri är kraftigt beroende av omvärlden och vi ser en fortsatt hög inflation. Ett osäkert läge i omvärlden och ränteuppgångar bromsar den globala konjunkturen.

Även Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin säger ja, men med många reservationer.

– Givet de mycket osäkra omvärldsförutsättningarna kan det konstateras att hemställans löneökningstakt är hög, säger han.

Livsmedelsföretagens förhandlingschef Henrik van Rijswijk säger också ja till hemställan trots det tuffa ekonomiska läget, liksom Anna Freij, förhandlingschef på TMF.

– TMF accepterar hemställan, eftersom vi förespråkar längre avtal som ger förutsägbarhet och stabilitet på hela arbetsmarknaden, säger hon.

Facken säger nej

Men de fem industrifacken, IF Metall, GS-facket, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer säger gemensamt nej.

– Detta bud kan vi inte acceptera och det måste till stora förändringar för att vi ska kunna teckna ett avtal. Löneökningarna måste vara väsentligt högre och avtalens lägsta löner måste höjas mer, säger Unionens ordförande Martin Linder i en kommentar.

Facken har i sitt ursprungskrav krävt 4,4 procent i ett ettårsavtal.

Att facken säger nej till medlarnas första bud är något som tillhör den vanliga ordningen. Nu har Opo en vecka på sig att återkomma med ett slutbud innan det gamla avtalet löper ut 31 mars, förmodligen ett från fackens perspektiv sockrat sådant. Det är så det historiskt brukar se ut.

– När vi nu går in i den sista veckan av tuffa förhandlingar är det fullt fokus på högre löneökningsnivå och höjda lägstalöner, säger Martin Linder.

Höjda trösklar

Tomas Undin varnar för konsekvensen av att lägstalönerna höjs för mycket:

– Ökningen av avtalens lägsta löner är hög enligt hemställan, att höja trösklarna in på arbetsmarknaden är inte rätt väg att gå, säger han.

Det gäller också att hålla fast vid att inte löneökningarna blir större det andra året, menar han, utan att facken inom industrin accepterar hemställans 2,8 procent:

– En tvåårig avtalsperiod kan bara accepteras i ett avtal där löneökningarnas storlek det andra året ligger på föreslagna nivåer. Det är inte möjligt att teckna avtal som innebär att löneökningstakten det andra året är påtagligt högre, säger Tomas Undin.