AVTALSRÖRELSE

Nu bestäms din nya lön – därför är märket så viktigt

Ekonomi (TT)

Nu avgörs hur stor din löneökning blir. Inom något dygn kommer sannolikt överenskommelsen som alla väntar på – och det är industrin som bestämmer nivån för oss alla. Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo reder ut vad som händer.

Hur många avtal berörs?

Irene Wennemo berättar att det är ovanligt många kollektivavtal som löper ut i år.

– 470 avtal löper ut den sista mars eller den sista maj i år. De omförhandlas nu. De stora områdena är avtalen för industri, handel, besöksnäring och transporter, säger Wennemo.

55 av avtalen rör industrin och de avtalar för omkring 500 000 anställda.

Vilka förhandlar nu?

Sedan 1997 råder en modell i Sverige, Industriavtalet, som innebär att industrin förhandlar först och att övriga avtal förhandlas fram därefter.

– Nu är det IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer, Livsmedelsföretagen och GS-facket som organiserar trä- och möbelindustrin som förhandlar med Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna för att nämna några.

Det är hela den svenska basindustrin och verkstadsindustrin som nu ska få nya löneavtal, samt en hel del mindre arbetsgivare, förklarar hon.

De har förhandlat sedan årsskiftet, och nu löper avtalen ut vid midnatt mot lördag, så för att inte hamna i ett avtalslöst tillstånd vill det till att de kommer överens innan dagen är slut.

.

Vad är "märket"?

Kanske kan man undra varför det är sådant fokus på just industrins avtal just nu. Alla svenskar jobbar ju inte där. Men det visar sig att det som de nu kommer överens om faktiskt berör oss alla.

– Alla väntar in industrins avtal. Det är det som kallas för "märket". Det innebär "så här mycket får kostnaderna öka". Det kan vara i pengar, men också pensioner och hur långt avtalet ska vara – ett, två eller tre år. Det kan också vara andra saker.

Andra fackförbund får svårare att förhandla till sig mer än vad "märket" innebär. Därmed är det industrins parter som i praktiken sätter löneökningsnivåerna för hela arbetsmarknaden.

.

Varför ska just industrin få bestämma?

Enligt Irene Wennemo handlar det om att välja det område som är mest konkurrentutsatt.

– Om lönerna i industrin höjs för mycket så tappar Sverige i konkurrenskraft. Det är en grupp som har ansetts vara bra att ha som riktmärke.

Kanske kan man tycka att det blir stötande att anställda i riktigt lönsamma företag bara får påökt i linje med industrin, som kanske går sämre.

– Det finns en policy i Sverige att man inte kan ta vinstläget till intäkt för höga lönekrav.

Om vinsterna skulle styra skulle de som jobbar i företag som går dåligt, eller i offentlig sektor, aldrig få några löneökningar, förklarar hon.

.

Varför inte löneökningar i nivå med inflationen?

Irene Wennemo berättar om en lång period på 1970-talet och framåt då facken jagade den höga inflationen med höjda löner. Det blev en ond spiral som var svår att komma till rätta med.

– Det var nästan 20 år av elände i svensk ekonomi. Alla visste att det var bättre om man inte sprang efter inflationen, men ingen ville vara förlorare.

Frågan är ändå varför inflationssmällen måste landa i löntagarnas plånböcker, som blivit så tunna av matpriser och kostnadsökningar.

– Problemet är man måste få ned inflationen. Om lönerna hålls igen så behöver inte Riksbanken framkalla en lika djup lågkonjunktur som annars. Om inte parterna håller nere löneökningarna behöver Riksbanken göra drakoniska räntehöjningar.

.

Hur stora är kraven?

I år har industrin krävt 4,4 procent. Kraven framställdes i slutet av oktober, då inflationen (enligt måttet KPI) låg på 10,9 procent i årstakt. Nu ligger den på 12 procent enligt samma mått. Facken har därmed krävt löneökningar som inte ens når upp till hälften av inflationstakten.

– I höstas tyckte man att 4,4 procent var mycket. Det var länge sedan facken krävde så höga ökningar. Tittar man på omvärlden så har avtal legat på runt 7 procent på två år. Det blir ungefär i nivå med de svenska kraven.

Irene Wennemo berättar att ungefär 65 till 70 procent av nivån på kraven brukar bli resultatet. Det skulle i dagens avtalsrörelse innebära runt 3 procent i löneökningar.

.

Vilka särskilda svårigheter finns i år?

– Det är hög inflation och ett osäkert läge. Prognoserna om hur länge inflationen ska pågå har flyttats fram. Dessutom är vi på väg in i en lågkonjunktur.

Det gör det särskilt svårt att förhandla, förklarar hon.

– När väl "märket" finns på plats blir det större stabilitet. Då vet man hur mycket lönerna höjs och det blir lättare för alla att göra prognoser. Men det är svårt att veta vilken nivå som är rätt.

.

Vad händer just nu?

Avtalen löper ut vid midnatt natten mot lördagen. Det innebär att parterna har tills dess på sig att komma överens, förklarar hon. Nu sitter de och förhandlar.

– De har alltid lyckats innan avtalet löper ut. Från nästa vecka ska sedan industrins avtal översättas till de olika lönesystemen. Till exempel kan Handels vilja ha krontalspåslag.

Men facken, utanför industrin, har också andra saker att förhandla om, berättar hon.

– Om de inte kommer överens så ska de varsla om stridsåtgärder. De skickar varslet till oss och vi utser medlare. Då har vi sju arbetsdagar på oss.

Det innebär i praktiken att medlingen har nio-tio dagar på sig att få parterna att hitta lösningar. Gör det inte kan strejker utbryta.

– Målet är att undvika det, säger Irene Wennemo.

Johanna Cederblad/TT