KOMPETENSKRISEN

Är företagets nyckelpersoner – kan utvisas: ”Känns helt tomt”

De har fast jobb, betalar skatt, är nyckelpersoner i företaget och är etablerade i Sverige sedan många år. Nu kan Zia Fazi och Ismail Arbab utvisas till Afghanistan. ”Det är hjärtskärande och upprörande. För dem naturligtvis, men också för oss”, säger företagets vd.

Zia Fazi och Ismael Arbab kommer båda från Afghanistan och har tagit sig till Sverige på långa och farliga vägar via bland annat Iran, Turkiet och Grekland. Väl framme i Sverige gick acklimatiseringen snabbt. Redan efter ett par år var de etablerade på arbetsmarknaden och nu är båda anställda på företaget Solpanelsmontage i Göteborg.

− VI är en snabbt växande bransch och expanderar hela tiden. Zia och Ismael har jobbat här i fyra respektive fem år och tillhör nu de mest erfarna av våra montörer. Jag skulle säga att de är nyckelpersoner som vi bland annat har anförtrott jobbet att utbilda nyanställda.

Det säger Roger Andersson, vd och ägare till företaget, som kraftfullt har engagerat sig under hela asylprocessen och i kontakterna med Migrationsverket.

− Vi har drivit den enligt konstens alla regler, säger han.

Men det har inte hjälpt. Zia Fazi och Ismael Arbab har beordrats att lämna Sverige.

De båda tillhör folkgruppen hazarer, en shiamuslimsk minoritet i Afghanistan som under lång tid har utsatts för förföljelse, en situation som har blivit ännu svårare sedan talibanerna tog makten i landet. Som ett ödets ironi har det i nuläget stoppat utvisningen eftersom Migrationsverket har bedömt att det i dagsläget är farligt att återvända till Afghanistan. Det stoppet var Sverige dock bland de sista länderna i Europa att verkställa.

Men det tillfälliga stoppet mildrar inte den osäkerhet och stress som Zia Fazi och Ismael Arbab lever under.

− Det känns helt tomt, samtidigt som det egentligen inte går att förklara hur det känns. Vad vi än gör blir det samma svar: avslag, säger Zia Fazi.

Vägen fram till vad som i dagsläget är väntan på utvisning, har gått via en sedvanlig ansökan om asyl. I den processen har ett av de främsta argumenten varit det faktum att de är hazarer.

− I mina ögon och hos de advokater som vi har anlitat är det ett avgörande skyddsskäl, men så ser inte Migrationsverket på det, säger Roger Andersson.

Ansökan om asyl, avslag, överklagan. Det är en rutin som upprepas tre gånger. Sedan är asylvägen stängd under ett antal år framöver och personen i fråga ska lämna landet. Däremot är det möjligt att under ansökningsprocessen göra ett så kallat spårbyte. Det är möjligt för de personer som under den tid som de har sökt och fått avslag på sin asylansökan, har fått en anställning. Då ändras ansökan till att gälla arbetstillstånd.

− Ismael fick avslag direkt eftersom han hade missat den anställningstid som krävs, fyra månader, med ett par dagar. Att jag garanterade att han hade en fast anställning spelade ingen roll, säger Roger Andersson.

Zia Fazi, å sin sida, hade varit anställd tillräckligt länge och Roger Andersson fyllde i de dokument som krävdes. När det var gjort skickades papperen in till Migrationsverket, men utan att de först skickades till Zia.

− Det finns ingenting i regelverket som säger att de måste visas upp för den person som söker och Zia var ju fullt införstådd med vad vi gjorde tillsammans. Trots det hävdar Migrationsverket att ansökan därmed inte är komplett och det blev avslag direkt. Att vi påpekade att det inte framstår som en tvingande åtgärd fick inget gehör. I mina ögon är det alltså en bagatell, ett misstag utifrån luddigt formulerade regler som har skapat avslaget. Det är förfärligt. Omänskligt, säger Roger Andersson.

I dagsläget är alltså Zia Fazi och Ismael Arbab framme vid vägs ände. De ska utvisas ur Sverige så snart som tillståndet i det av talibanerna kontrollerade Afghanistan tillåter deportationer dit. Det har skapat en situation där de båda dagligen slits mellan dels det faktum att de har fast arbete, betalar skatt, är efterfrågade på arbetsmarknaden och lever som vanligt och att de inte längre är önskvärda i Sverige.

Men riktigt som vanligt är det inte. I och med att de inte har svenska personnummer kan de till exempel inte öppna bankkonton, hyra bostad och eller annat som är självklart för oss andra.

− Utan personnummer är man ingen riktig människa i Sverige. Vi hyr i andra hand, ett halvår, ett år i taget. Det ökar ju också på den ständiga osäkerheten, säger Zia Fazi.

Roger Andersson menar att de alla tre har sprungit in i den svenska myndighetsväggen. Det skapar stress och frustration.

− Jag ser ju att de inte mår bra och så har jag inga fler verktyg för att kunna hjälpa dem. Det påverkar mig personligen. Jag har ju också följt andra liknande ärenden och kan konstatera att godtyckligheten är enorm. Det blir helt olika utslag med samma typ av underlag.

Frustrationen har även att göra med företagets utveckling. Zia Fazi och Ismael Arbab har under den tid som de har arbetat på Solpanelmontage blivit nyckelpersoner i en bransch som expanderar oerhört snabbt och där efterfrågan på kunniga medarbetare är skriande.

− De skulle kunna vara lärare i någon av våra branschskolor, så kompetenta är de. Men nu blir jag bestulen på viktiga medarbetare och det av en svensk myndighet, säger Roger Andersson.

Ett alternativ för att förekomma en framtida avvisning från Sverige är att flytta till något annat land, till exempel Tyskland. Det innebär dock att de måste ha krafterna att ge sig in i en helt ny ansökningsprocess i ett nytt land med nya regler.

Roger Andersson har varit starkt engagerad under hela den långa ansökningsprocessen och även varit i kontakt med olika myndigheter och politiker, utan att få någon tillbakakoppling.

− Jag är såklart mest angelägen att det blir en debatt som kan påverka myndigheterna att sansa sig lite. Rimligt för just denna grupp som egentligen inte har några praktiska möjligheter att återvända till Afghanistan vore att utverka en amnesti. Åtminstone för de som har jobb och är integrerade. Det hade inte varit så svårt för myndigheterna att lösa, säger han.

− Sedan är ju frågan större än så. Ska vi ha ett stängt samhälle, fullt av kontroll och diskriminerande åtgärder eller ska vi ha ett mer öppet som kan tillåtas utvecklas? Lägg till bristen på arbetskraft. Inte kan det väl finnas någon som på allvar tror att Sverige skulle klara sig en dag utan invandring på olika sätt? Det pratas mycket om integration som har misslyckats, men när det lyckas ska det uppmuntras och inte motarbetas som i vårt fall.

Zia Fazi och Ismael Arbab har noga övervägt om de vill medverka i det här reportaget med namn och bild. Andra i liknande situation har avböjt att berätta sin historia, rädda för att det ska försämra möjligheterna till att kanske få uppehållstillstånd.

− Som det nu känns är vi förbi det. Vi har ingenting att förlora längre, säger Zia Fazi.

TN har varit i kontakt med Migrationsverket, som framhåller att det krävs fullmakter från de berörda personerna för att myndigheten ska kunna uttala sig i det enskilda fallet.