FRAMTIDENS ARBETSMARKNAD

Därför är 70 det nya 50 – fler företag söker veteraner

Allt fler företag söker veteraner till högkvalificerade jobb. ”Jobbonärer” ger företagen ytterligare en resurs för att möta kompetensbristen. ”Jag är fortfarande nyfiken, vill lära mig mer”, säger Else-Marie Lång, som är ansluten till Veteranpoolen.

Sjuttio är det nya femtio. Det menar i alla fall läkaren och Fråga Lund-experten Henrik Widegren. Bakom det till del skämtsamma inspelet, finns en tydlig verklighet: Allt fler människor vill fortsätta att arbeta och vara aktiva även efter pensioneringen. Det visar också en statlig utredning från 2020, SOU 2020:69 med titeln: ”Äldre har aldrig varit yngre – allt fler kan och vill arbeta längre”.

− Varje år går cirka 100 000 personer i pension. I olika undersökningar har vi frågat hur många som vill arbeta kvar och siffran landar på 45 procent. Omräknat innebär det att varje år finns 45 000 nya och arbetsvilliga personer att tillgå för kortare eller längre inhopp på arbetsmarknaden.

Det säger Mats Claesson, vd på Veteranpoolen, ett annorlunda bemanningsföretag där snittåldern på medarbetarna ligger på 69–70 år och uppåt. Efterfrågan på deras kompetenser har ökat kraftigt de senaste åren. Företaget har därför inlett en värvningskampanj med ambition att knyta ytterligare 2 000 så kallade ”jobbonärer” till de befintliga cirka 10 000 som redan ingår i nätverket.

”Jag kände mig inte på något sätt förbrukad.”

− Vi är ju övertygade om att de svenska pensionärerna behövs! Och många håller med oss. Vi ser tydligt att allt fler företag väljer att anställa pensionärer för att lösa utmaningar med bemanning och kompetensbrist, fortsätter Mats Claesson.

Else-Marie Lång tog steget ut som pensionär 2018 och var då 62 år. Det innebar slutet på ett intensivt yrkesliv på chefsnivå från bland annat ABB, Swisslog, Göteborgsoperan, Volvo personvagnar och inom detaljhandeln. Men snart visade det sig att det inte var slutet på yrkeslivet som bland annat gett erfarenheter av ”kranar, opera, bilar och skor”.

− Efter en tid kändes det som att den här eviga semestern inte riktigt var min grej. Dessutom arbetade min man fortfarande så jag började se mig omkring efter möjligheter…och hittade en annons från Veteranpoolen, säger hon.

Veteranerna trendar

Det gör henne till en del i den trend som vuxit de senaste åren: allt fler svenska företag väljer att förstärka verksamheten med jobbonärer. Det handlar om såväl längre, avancerade uppdrag som enklare och mer tillfälliga jobb. Ute i landet finns veteraner som startar och driver stora HR-och utvecklingsprojekt, som arbetar med ekonomistyrning och är en del av ledningsnivån. Till del kan det vara samma arbetsuppgifter som tidigare under karriären men nu med möjlighet att själva styra tid och arbetsinsats.

Else-Marie Lång övervägde tidvis att starta en egen konsultverksamhet och på så sätt vara en del av arbetsmarknaden också efter pensioneringen.

− Men då är jag ju egentligen tillbaka till hur det var innan. Det är dessutom en tuff bransch som kräver marknadsföring. Att i stället ingå i ett bemanningsföretag ger en betydligt större frihet samtidigt som det är ordnade former och anställningsförhållanden. Jag ville jobba igen men inte heltid, säger hon.

Trenden är också ett brott mot den bild som Veteranpoolen och liknande bemanningsföretag förknippas med, att det oftast handlar om tjänster som snickeriarbeten, måleri, städning och trädgårdsskötsel. Idag är det två år sedan som Carl Sjökvist lämnade Lunds universitet där han var intendent på biologiska institutionen med ansvar för fastighetsfrågor. Även han fick snart behov att komplettera att ”evig semester” med någon form av arbete.

− Jag kände mig inte på något sätt förbrukad utan kände att det var dags att hitta på något, säger han.

Vid kontakten med Veteranpoolen lutade han sig mot sina tidigare yrkeserfarenheter och jobbar sedan ett år med fastighetsförvaltning cirka 15 timmar i veckan. Till största delen är det praktiskt inriktade uppdrag, reparationer och underhåll och vaktmästaruppgifter.

− Tidigare beställde jag den typen av jobb och nu är det jag som utför dem. En fördel är att jag bestämmer själv hur mycket jag vill jobba och skulle det bli efterfrågan på till exempel administrativa uppdrag liknande de som jag hade på universitetet tvekar jag inte.

30 procent kvar

Tjänstepensionsföretaget Alecta har undersökt förekomsten av jobbonärer i arbetslivet och siffrorna visar att vid 70 års ålder finns fortsatt cirka 30 procent kvar i yrkesarbete. Högre upp i åldrarna faller sedan långsamt antalet men vid 75 är fortsatt 20 procent kvar och i januari 2023 fanns 2 300 personer över 90 år med någon form av arbetsinkomst.

Sysselsättningen, den sociala gemenskapen på en arbetsplats, känslan av att vara behövd, ett ekonomiskt tillskott. Drivkrafterna att arbeta vidare efter uppnådd pensionsålder är många. Dessutom har jobbonärerna ett kunskapskapital som inte nödvändigtvis är förbrukat.

”Ta inte för givet att någon vill sluta bara för att hen uppnått en viss ålder.”

− Många av de företag vi samarbetar med söker den typ av kompetens som de unga ännu inte har. Åldersblandningen ger dessutom en bra dynamik på arbetsplatsen, säger Mats Claesson.

Den nu bortgångne Nobelpristagaren och professorn Arvid Carlsson − utan tvekan själv en jobbonär − intervjuades vid 93 års ålder i samband med utställningen Årsrika i en bok med samma namn. Han höll med:

”Hos äldre finns en enorm mängd resurser tillgängliga, som dessutom inte har något emot att användas. Det är konstigt att vi i Sverige är så efterblivna och inte inser vilket slöseri det är. Att tvinga bort äldre från arbetsmarknaden är det värsta”, sa han.

Den allt mer välkomnande attityden till äldre, kompetenta medarbetare är relativt ny i Sverige. Det Stockholmsbaserade samhällsvetenskapliga forskningsprojektet World Values Survey konstaterade i en undersökning som gjordes 2019 att Sverige är ett av världens mest ålderistiska länder. Vi är alltså dåliga på att ta vara på de erfarenheter och kunskaper som de äldre besitter. Det finns på vissa håll även tron på att de äldre, genom att hålla sig kvar på arbetsmarknaden, tar jobb från de yngre.

− Det är en ren missuppfattning. Arbetsmarknaden är inte ett nollsummespel. Det finns inte bara ett visst antal jobb. Tvärtom, ju fler som arbetar desto fler jobb finns det, säger Mats Claesson.

Räknar med att fortsätta

Carl Sjökvist och Else-Marie Lång räknar båda med att fortsätta vara aktiva resurser i den ”guldgruva för arbetsgivare som med ljus och lykta söker efter kompetens”, som Stefan Ström, pensionsekonom på Alecta kallar det i en intervju på Alectas webbplats.

− Ta inte för givet att någon vill sluta bara för att hen uppnått en viss ålder, säger han.

Else-Marie Lång har heller inget emot att varva olika typer av uppdrag, såväl de mer kvalificerade där hennes HR-kompetens kan användas, som andra jobb som vid ett första ögonkast kanske inte kräver de erfarenheterna. Eller kanske gör de det ändå.

− I somras arbetade jag på den stora musikfesten Way Out West i Göteborg. Jag är fortfarande nyfiken, vill lära mig mer. Att umgås med yngre generationer stillar den nyfikenheten samtidigt som jag bidrar med det jag kan, oavsett vilken arbetsplats jag är på. Så jag blir nog kvar minst till 70, säger hon.