ARBETSKRAFTSINVANDRING

Nya siffror: Så hårt slår lönegolvet mot de gröna företagen

Sex av tio företag inom de gröna näringarna kommer att påverkas negativt av regeringens nya lönegolv vid arbetskraftsinvandring. Det visar en undersökning som Gröna arbetsgivare har låtit göra. ”Förslaget bör kastas i papperskorgen”, säger vd Lena-Liisa Tengblad.

Trots den svåra kompetensbristen kommer lönegolvet vid arbetskraftsvandring bli verklighet 1 november. I första steget landar det på 80 procent av medianlönen, eller 27 360 kronor.

I steg två ska lönegolvet höjas till medianlönen, just nu 34 200 kronor, för alla som kommer till Sverige från tredje land, oavsett vilken bransch de börjar arbeta i.

En av de branscher som kommer att drabbas när det blir svårare att rekrytera till bristyrken är de gröna näringarna. Det varnar Lena-Liisa Tengblad, vd för Gröna arbetsgivare.

− De som kommer hit ska kunna försörja sig på den lön de får − vilket är en självklarhet. Problemet är att nivåerna kan innebära sju-tio-tolv tusen kronor över de löner som vi har idag och som är reglerade i kollektivavtalen, säger hon.

− Det slår direkt mot våra företags möjligheter att anställa de medarbetare de behöver.

I de gröna näringarna är kompetensförsörjningen från utlandet helt avgörande. Gröna arbetsgivares 4 000 medlemsföretag sysselsätter cirka 30 000 medarbetare inom bland annat inom lantbruk, skogsbruk och trädgårdsanläggning. Företagen är beroende av utländsk arbetskraft när det ska skördas, planteras eller avverkas.

Bättre gehör i andra länder

När de nya lönenivåerna blev kända tillsatte Gröna arbetsgivare en utredning för att ta reda på hur det ser ut i andra jämförbara länder, i detta fall Danmark, Finland och Storbritannien, och vilka regler de har för arbetskraftsinvandring.

– Vi ville ha en gedigen faktaunderbyggnad för den fortsatta diskussionen om hur lönegolvet kommer att påverka våra medlemmar. Den bekräftade det vi anat och det känns bra att ha en seriös utredning i ryggen i stället för att skjuta från höften, säger Lena-Liisa Tengblad.

”Det slår direkt mot våra företags möjligheter att anställa de medarbetare de behöver.”

Utredningen visar att de tre länderna har valt att hantera frågan på ett helt annat sätt än Sverige.

− Generellt har de alla en betydligt mer genomtänkt strategi för att värna och stärka kompetensförsörjningen i de gröna näringarna. Det är tydligt att arbetsgivarna där har fått gehör för den verklighet de verkar i, säger Edward Hamilton som har gjort utredningen.

Det betyder bland annat att lönegolven är lägre: i Finland 40 procent av medianlönen, i Storbritannien 60 procent och i Danmark 75 procent. I Danmark finns även ett särskilt lärlingsspår för de som precis börjar i yrket med väsentligt lägre lön. Alla tre länderna strävar också efter att minska byråkratin och ha ett smidigt och lätthanterligt system när det till exempel gäller att bedöma de undantag som kan behövas i olika branscher.

Edward Hamilton pekar på att det är svårt att göra för definitiva kostnads- och konkurrenskraftsanalyser länderna emellan, delvis på grund av Sveriges prekära valutaläge.

− Men även om inget av de analyserade länderna har ett riktigt bra system så har de alla hittat bättre vägar än den regeringen vill att Sverige tar, säger han.

Oro inför framtiden

Utredningen visar på en tydlig oro inför framtiden bland landets gröna arbetsgivare. Sex av tio tillfrågade företagare säger att verksamheten kommer att påverkas något eller mycket negativt. Konsekvenserna uppges bland annat vara att inte kunna utföra jobb som plantering, sådd och skörd. Mer övergripande påverkas företagets tillväxt och möjligheter till expansion.

Andra intervjuade företagare menar att förslaget ”hotar hela verksamheten” och att det är viktigt att komma ihåg att ”djurproduktionen är på väg att flytta från vår kontinent eftersom möjligheterna att konkurrera på en global marknad snedvrids på grund av löner”. En annan varnar för eventuell ”nedläggning av djurproduktionen”.

”Det säger sig självt att det försämrar lantbruksföretagens möjligheter att växa och utvecklas samtidigt som konkurrenskraften mot utlandet minskar.”

Gröna arbetsgivare representerar i sammanhanget en liten men viktig näring. Det nya försörjningskravet går stick i stäv med regeringens ambitioner att öka den svenska självförsörjningen när det gäller livsmedel. I februari i år lanserade landsbygdsminister Peter Kullgren ”Livsmedelsstrategi 2.0”. Den har målet att öka graden av självförsörjning över de 50 procent som gäller idag. Det ska bland annat ske genom ökad inhemsk produktion: ”Livsmedelsstrategin 2.0 ska göra ett tydligt avtryck i hela livsmedelskedjan. Den ska bidra till att den totala livsmedelsproduktionen ökar, främjandet av svenskproducerade varor och även att minska vår sårbarhet vid eventuell kris. Ett livskraftigt land med god självförsörjning behöver lantbrukare”, skrev ministern i en debattartikel i Land Lantbruk den 7 februari i år.

− Hur tänkte de då när de företag som ska axla det här ansvaret kan se fram mot löneökningar på så mycket som 20 procent? Det säger sig självt att det försämrar lantbruksföretagens möjligheter att växa och utvecklas samtidigt som konkurrenskraften mot utlandet minskar, säger Lena-Liisa Tengblad.

Det nya lönegolvet är ett med svenska mått mätt relativt hög lön. Vid sidan av att det ger en väsentligt förhöjd lönekostnad för arbetsgivarna, vare sig de är privata eller offentliga, kommer det att skapa obalans på arbetsplatserna, menar Lena-Liisa Tengblad.

− Vad händer när en nyanställd person får betydligt högre lön än de som redan arbetar där och det av den enda orsaken att personen kommer från ett land utanför EU? Det lär skapa tråkig stämning, för att uttrycka sig diplomatiskt, säger hon.

Bryter mot svenska modellen

Dessutom påtalar hon att det i Sverige inte är politikerna som ska sätta lönerna.

− Det är oroande att regeringen nu ger sig in i lönebildningen, tvärtemot den svenska modellen. Dessutom verkar den ha gjort enbart med en teoretisk analys helt utan konsekvensutredning.

Hon konstaterar också att hela förslaget också rimmar illa med svenska politikers tidigare motstånd mot EU:s planer på att införa minimilöner. Då var motståndet massivt från alla håll i Sverige och den viktigaste argumentationen var att det i Sverige är arbetsmarknadens parter, inte politiken, som sätter lönerna.

– Vad är egentligen skillnaden här?

− Jag förstår naturligtvis att ambitionen från regeringen bland annat är att minska arbetslivskriminaliteten och att gröna jobb ska ”gå till” redan boende i Sverige, inte till personer från tredje land, men det här förslaget är ogenomtänkt och forcerat. En första avgörande förbättring är att införa tydliga och långsiktiga undantag för de branscher och företag som riskerar att beröras negativt, säger Lena-Liisa Tengblad.

Det görs lämpligen genom att använda de olika branschernas kollektivavtalade lönenivåer när medianlönen räknas fram, inte den som gäller hela svenska arbetsmarknaden, menar hon.

− Men egentligen kan vi inom Gröna arbetsgivare inte dra någon annan slutsats än att förslaget i första hand faktiskt bör kastas i papperskorgen.