DEN SVENSKA MODELLEN

85 år sedan historiskt avtal – därför är Saltsjöbadsandan återuppstånden

Det har gått 85 år sedan den där historiska dagen när SAF och LO skrev under det som skulle komma att forma svensk arbetsmarknad för lång, om inte all, framtid. Men hur är det med den så kallade Saltsjöbadsandan i dag? TN har pratat med tre tunga experter.

Händelsen är smått mytomspunnen: Hur företrädare för fack och arbetsgivare – LO och SAF – träffades på anrika Grand Hotel i Saltsjöbaden för att bland annat diskutera en gemensam förhandlingsordning. Den 20 december 1938 skrevs det som kom att kallas Saltsjöbadsavtalet under på Blasieholmen i Stockholm.

”Det blev en bred samsyn mellan fack och arbetsgivare om att kollektivavtal är något vi ska ha i Sverige och att det är parterna som tar ansvar för lönebildning och allmänna villkor.”

Bakgrunden var de många arbetskonflikterna under seklets första hälft, som i sin tur ledde till politiska påtryckningar om förbudslagstiftning. Saltsjöbadsavtalet blev en form för arbetsmarknadens parter att komma överens, utan lagstiftning och statliga regleringar i förhandlingsrätten.

Avtalet innehåller fem delar:

Även om det fanns kritiska röster, bland annat från Transportarbetareförbundet som tyckte att regleringen av de fackliga stridsåtgärderna var ”motbjudande”, innebar avtalet början för en lång period av samförstånd och samarbetsvilja på arbetsmarknaden. Den så kallade Saltsjöbadsandan rådde fram till slutet av 1960-talet.

– Det blev en bred samsyn mellan fack och arbetsgivare om att kollektivavtal är något vi ska ha i Sverige och att det är parterna som tar ansvar för lönebildning och allmänna villkor. Man blev konstruktiv i att hitta lösningar och hade respekt för varandra, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.

LAS och MBL trätoämnen

1969 blev gruvstrejken på LKAB startskottet för en ny tid av stridsåtgärder. På 70-talet gick facken på offensiven med följden att Saltsjöbadsandan allteftersom gick förlorad. Samtidigt blev Lagen om anställningsskydd (LAS) och Medbestämmandelagen (MBL) två trätoämnen i en tid då företagsdemokratifrågor var på tapeten. Från början var initiativet politiskt, främst från Folkpartiet och delvis Centerpartiet, men det som Irene Wennemo kallar ”arbetarrörelsens politiska gren”, alltså det Socialdemokraterna, drev på. Trots att LO-ledningen från början var emot den politiska inblandningen, klubbades lagarna till slut igenom.

– Det är lite svårt att säga nej när någon ger en saker, men det var som en förgiftad gåva. De som hade ansvarsfulla positioner på LO förstod att det var dåligt, men sedan hoppades man väl kanske på att det inte skulle bli så dåligt för modellen som det faktiskt blev, säger Irene Wennemo.

– Det blev ju tydligt att samförståndsandan som hade funnits mellan parterna bröts, säger Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl.

Han konstaterar att det i stort sett bara hade varit socialdemokratiska regeringar från det att Saltsjöbadsavtalet tecknades tills det att 70-talets lagstiftningar kom till. Det hade med andra ord funnits en lockelse för LO att gå till regeringen om inte parterna kunde enas i olika frågor, men tack vare samförståndsandan hade det inte hänt. Nu blev det annorlunda.

– Det skapade en bitterhet och en kursomläggning som i sin tur då ledde fram till att man bröt vissa samarbeten. Det eroderade helt enkelt modellen. Den blev mindre omfattande och mindre framgångsrik, säger Mattias Dahl.

Efter 70-talets lagstiftningar följde ett konfliktfyllt 80-tal där reallöneökningarna uteblev. Det blev med tiden uppenbart att något måste göras – att modellen måste skruvas på. Stabiliseringsavtalen 1991 blev ett första steg. Men efter en konfliktfylld avtalsrörelse 1995 behövdes mer.

”Båda sidor har varit väldigt måna om att ha en stark partsrelation och inte politiserat den relationen.”

Resultatet blev Industriavtalet. Det slöts av facken och arbetsgivarna inom industrin 1997 och är ett exempel på en förhandlingsordning och ett samarbetsavtal som har träffats utifrån innehållet i Saltsjöbadsavtalet.

– När det skrevs fanns det många belackare, men det har fungerat. Alla har blivit mer pragmatiska och mindre politiska, säger Anders Ferbe, som tidigare varit ordförande för IF Metall och numera bland annat fungerar som medlare.

– Det har hållit och det har rullat på. Och det har gett reallöneökningar, säger Irene Wennemo.

Under Almedalsveckan 2007 såddes ett frö för att inleda förhandlingar om ett nytt huvudavtal och året efter startade de förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Men Svenskt Näringsliv lämnade förhandlingsbordet 2009, med motiveringen att diskussionerna ”gick på tomgång” och ”uppenbart inte ledde till någon substantiell förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt”.

Politiskt tryck på parterna

En viktig orsak till att samtalen avbröts är att det inte fanns ett politiskt tryck på parterna. Tio år senare, med Januariavtalet, kom dock det trycket.

Var det bra eller dåligt att politiken tryckte på?

– Det spelade sin roll att trycket kom, men man kan ju alltid diskutera om det var perfekt utformat. Men jag tror att det innebar att PTK gav sig in förhandlingen, för de var ju inte med från början, säger Irene Wennemo.

– I grund och botten ska vi inte ha politisk inblandning. Och man kan ju alltid spekulera i om det spelade någon roll. Vi fick förhålla oss till det, men vi vet inte om det var nödvändigt för en uppgörelse. Från Svenskt Näringslivs sida var det inte det, säger Mattias Dahl.

Vad tänkte du när det politiska trycket kom?

− I en sån här förhandlingssituation så är det ytterligare en komplicerande faktor. Så funkar ju förhandlingar. Det är redan väldigt många intressen. Många olika parter. Bara den interna förhandlingen är ju en jätteförhandling, säger Mattias Dahl och fortsätter:

− Och sedan kommer ytterligare faktorer utifrån som rubbar balansen. Då fick vi hitta en ny position kring det. Man får försöka göra sitt bästa.

Resultatet blev till sist ett huvudavtal. I juni 2022 signerade företrädare för Svenskt Näringsliv, LO och PTK ”Huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd”. Platsen för den historiska signeringen var väl utvald: Grand Hotel Saltsjöbaden – samma plats där det första Saltsjöbadsavtalet förhandlades. Mattias Dahl menar att det nya huvudavtalet är lika historiskt som det första Saltsjöbadsavtalet – för att de centrala parterna på arbetsmarknaden vid båda tillfällena slöt övergripande framåtsyftande avtal.

”I grund och botten ska vi inte ha politisk inblandning.”

Det nya avtalet, som av många har kommit att kallas ”nya LAS” eller ”nya Saltsjöbadsavtalet”, innebar i huvudsak fem viktiga förändringar:

Dagens arbetsmarknad är långt mer komplex än den som banade väg för Saltsjöbadsavtalet 1938. Då fanns SAF och LO. Det som de båda organisationerna gjorde gällde för alla andra också. Idag finns långt fler aktörer, vilket gör att systemet är mer svårstyrt.

Saltsjöbadsandan återuppstånden

Både Anders Ferbe, Irene Wennemo och Mattias Dahl menar att Saltsjöbadsandan är starkare nu än de har varit på många år, att den mer eller mindre har väckts till liv på nytt. Att det nya avtalet skulle ha kommit till stånd för ett par decennier sedan bedömer de som omöjligt, men nu var det möjligt.

− Den är återuppstånden, säger Irene Wennemo.

Hon menar att det var viktigt för den senaste avtalsrörelsen att det nya huvudavtalet finns på plats.

− Det var ju en avtalsrörelse i ett extremt ekonomiskt läge. Vi hade en hög inflation och den nästan toppade ju precis när man förhandlade löner. Att man då hade så pass goda relationer med varandra – att man litade på varandra – gjorde att vi fick en så fredlig avtalsrörelse, säger hon.

Och att relationerna är viktiga tycker även Anders Ferbe.

− Min analys är att båda sidor har varit väldigt måna om att ha en stark partsrelation och inte politiserat den relationen, säger han och fortsätter:

− Parterna hade kunnat kunna vänta till nästa gång och nästa regering, men de gjorde de inte. För partssamarbetet ska bära sig över tid och det tog ett par år att få fram det nya avtalet. Men det är det som är det fina med modellen: Man grottar på.

Han får medhåll från Mattias Dahl, som också menar att det är ett viktigt arv att förvalta.

− Det var ju ett så fast framgångsrikt och starkt system som byggdes rakt in i den svenska folksjälen, i det svenska regelsystemet och i filosofin och huvudet på folk. Den andan finns kvar och vi agerar efter den, säger han.

− På pappret är det ju annorlunda eftersom vi har ett helt annat eget system idag. Vi är med i EU och vi har massa andra utmaningar än dem som fanns 1938. Men i huvudet så agerar vi efter den och vill ju hålla fast vid den, säger Mattias Dahl.

Nutida exempel

Även om det i debatten ibland talas om att den svenska samförståndsandan – och inte minst den svenska modellen – är död så finns det flera exempel i nutid när parterna väckt liv i Saltsjöbadsandan. Krisavtalet 2008 med IF Metall är ett sådant exempel. Det innebar att de anställda gick ned i arbetstid och lön under den förödande finanskrisen. Liknande exempel fanns under Coronapandemin. Då slöts kollektivavtal som öppnade för ett nytt system för korttidsarbete. Enligt Irene Wennemo kan det i grunden ha förändrat hur ekonomiska kriser bemöts och hanteras i Sverige.

”Parterna uppnår genom kollektivavtal praktiska och flexibla lösningar.”

– Tidigare har finansdepartementet och ekonomer hävdat att folk går ut i öppen arbetslöshet, för då kan de söka jobb. Men jag tror att man i vissa sektorer upplevde att det här nya sättet var väldigt bra, säger hon.

Mattias Dahl understryker hur viktigt det är att det är arbetsmarknadens parter som tar huvudansvaret på svensk arbetsmarknad. Han menar att den svenska modellen skapar förutsägbarhet och stabilitet.

– Parterna uppnår genom kollektivavtal praktiska och flexibla lösningar. Alternativet är att politiken styr genom lagstiftning – och det är en betydligt sämre lösning, säger han och fortsätter:

– En viktig poäng med kollektivavtal är ansvarstagandet det innebär att förhandla och komma överens, trots olika utgångspunkter och behov. Det skapar förståelse och tillit.

Anders Ferbe instämmer och säger:

− Vi skapar en trygghet ut i företagen. Medlemmarna i Svenskt Näringsliv och fackförbunden är väldigt nöjda med modellen. Och är inte de nöjda så fungerar det inte.