DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Myndigheten sviker – då får branscherna kontrollera skolorna

Skolinspektionen fullföljer inte sitt uppdrag att granska svenska utbildningar, enligt många kritiker som TN har talat med. Nu väljer bransch efter bransch att själva införa kvalitetskontroller och certifieringar för att eleverna ska bli anställningsbara. "Det vore bättre om branscherna tog över helt”, säger Johan Olsson på Svenskt Näringsliv.

Eleverna på av gymnasieskolans yrkesprogram ökar. Det är första gången på tio år, visar siffror från Skolverket som menar att utbudet av platser nu bör ökas på en rad av utbildningarna, bland annat Bygg och Anlägg, El och energi, Fordon och transport och det industritekniska yrkesprogrammet.

Men i takt med att efterfrågan på yrkesutbildningar ökat har allt fler frågor ställts om kvaliteten på de kunskaper som eleverna tillgodogör sig.

− Det räcker inte med fler platser. Eleverna som går där måste få en utbildning som de har användning för i arbetslivet, säger Johan Olsson, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv.

”Behovet av branschernas egen kvalitetsgranskning blir allt viktigare, för eleverna och för samverkan mellan utbildarna och företagen.”

Skolinspektionen har till uppgift att granska att utbildningarna i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenskolan håller måtten, att eleverna får de kunskaper som skollagen säger att de har rätt till. Det ska dels genom tillsyn för att se att skolorna i stort uppfyller skollagen, dels genom inspektioner på plats, en kvalitetsgranskning av enskilda utbildningsområden.

Men Skolinspektionen fullföljer inte sitt uppdrag, menar kritiker. Och när myndigheten inte gör sitt jobb, då hamnar kvalitetsansvaret i knät på branscherna.

− Det är något vi har påtalat i många år. Men när vi tar upp det i nationella programrådet med Skolverket pekar de på Skolinspektionen som i sin tur säger att det inte har resurser att göra det, säger Kija Monteil, kanslichef på BYN, Byggbranschens yrkesnämnd.

Olika förutsättningar

Yrkesprogrammen på gymnasieskolorna runt om i landet arbetar under mycket skiftande förutsättningar bland annat beroende på var de ligger, vilka ekonomiska resurser som finns, vem som är huvudman och söktryck. Trots det ska eleverna, vilket yrkesprogram de än går på, vara garanterade att få de kunskaper som skolverkets ämnesplaner slår fast. Men så är det inte alltid: Det finns byggutbildningar som saknar en modern maskinpark eller hela yrkesmoment, vårdutbildningar som saknar rullstolar och ridgymnasier utan stall och hästar. Det visar en undersökning som Sydsvenskan har gjort.

Henrik Johnsson arbetar på VVS-branschens yrkesnämnd och är inte förvånad.

− Jag har stött på många skräckexempel, för att inte säga rena garageutbildningar där eleverna inte ens sett en bocknyckel, en rörtång eller inte fått använda en svets en enda gång under utbildningen. Tack och lov att vi fått stopp på sånt, säger han till TN.

Det är VVS-branschen egen kvalitetsgranskning som har hittat de undermåliga utbildningarna och kunnat åtgärda dem. Den typen av dramatiska ingripanden undantagen, men branschernas tillsyn av kvaliteten på skolornas yrkesprogram ökar, trots att det är Skolinspektionens uppdrag.

− Vi tar ett ökat ansvar. Absolut, även om man kan tycka att det ligger i det offentligas intresse, konstaterar Henrik Johnsson.

Satt samman kriterier och krav

Problemen med Skolinspektionen har resulterat i att branscherna nu själva gör egna kvalitetskontroller, genom bland annat de branschcollege som finns får allt större betydelse. Där har branscherna själva, utifrån de riktlinjer som Skolverket har utformat, satt samman kriterier och krav på allt från de teoretiska och praktiska innehållet till vilken typ av lokaler, verktyg och maskiner som måste finnas för att utbildningen ska uppfylla målen så att eleverna blir anställningsbara.

− Tack vare oss fungerar kvalitetskontrollen och om inte vi hade arbetat på det här sättet, hur hade det sett ut då, säger Mats Andersson på Teknikföretagens Teknikcollege .

”Jag har stött på många skräckexempel.”

VVS-företagen startade redan 2009 ett eget kvalitetsarbete som sedan blev ett renodlat VVS-college.

− Våra kriterier stämmer vi av kontinuerligt av med lärlingsföretagen och kan fånga upp vad som händer i branschen, vilka behov som finns och över huvud taget hantera olika önskemål. Vi får alltså uppdaterad input direkt från branschen som går rakt in i utbildningarna och stärker kvaliteten, säger Henrik Johnsson.

Gemensam värdegrund

Nästa steg i branschernas eget kvalitetsarbete är införandet av olika certifieringsprov som eleverna genomgår innan examen. Besöksnäringens branschorganisation Visita startade 2021 en mer aktiv granskning som bland annat omfattar en säkring av den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen, att det finns en gemensam värdegrund i utbildningen och att de olika utbildningarna lär ut det som ger eleverna en anställningsbarhet.

– Det behövs verkligen eftersom Skolinspektionen inte har gjort sitt jobb då de till exempel aldrig har bedömt själva anställningsbarheten, säger Johanna Hallén Schub, projektledare för kompetensförsörjning på Visita.

”Vi tar ett ökat ansvar. Absolut, även om man kan tycka att det ligger i det offentligas intresse.”

Under våren i år har även ett certifieringsprov för eleverna införts. De som klarar det får, som ett komplement till det vanliga gymnasiebetyget, ett personligt branschintyg som bevis på sin anställningsbarhet.

– Behovet av branschernas egen kvalitetsgranskning blir allt viktigare, för eleverna och för samverkan mellan utbildarna och företagen. Vi vill också ta med de lokala skolpolitikerna eftersom de fattar ekonomiska beslut kring utbildningarna och då måsta ha alla fakta de behöver, säger Johanna Hallén Schub.

Bransch efter bransch inrättar alltså sina egna kvalitetsgranskningar, dels på grund av uteblivna insatser från det offentliga, dels inför den kommande gymnasiereformen GY25 som införs nästa år. Då blir utbildningen i gymnasieskolan mer ämnesbaserade, till skillnad från dagens kursbaserade utbildningar. Därmed blir det tydligare vad skolan ska lära ut och vad eleverna ska kunna.

− Som jag ser det gör det Skolinspektionens arbete än mer viktigt. Återstår att se om de får uppdraget att ta det ansvaret, säger Kija Monteil.

Saknar resurser

Skolinspektionen vill dock inte gå med på att staten har lämnat ”walk over”, som Johan Olsson uttrycker det, när det kommer till kvalitetsgranskningen av främst de olika yrkesprogrammen. Problemet är istället bristande resurser.

− Vi är inte dimensionerade att regelbundet genomföra kvalitetsgranskningar av alla de skolor som finns i landet och det ingår inte heller i vårt uppdrag, säger Torun Rudin, stabschef på Skolinspektionen till TN.

I stället ligger fokus på att granska de skolor där myndigheten bedömer att det finns en risk att eleverna inte får den utbildning de har rätt till.

− Vi ser över statistik, får signaler från elever, föräldrar, ibland lärare och även via media och utifrån det gör vi en behovsanalys, säger Torun Rudin.

”Skolinspektionen har varken de resurser eller den kompetens som krävs för en heltäckande kvalitetsgranskning. Och frågan är om de någonsin kommer att få det.”

När myndigheten är på plats på en skola sker en genomgång efter en uppsättning kvalitetskriterier som bottnar i skollagen. Kriterierna har, enligt Torun Rudin, inte sällan tagits fram med hjälp av den aktuella branschen.

− Branscherna är viktiga för oss och ett stöd. De bidrar med att konkretisera vilka kunskaper som behövs och hur utbildningen kan behöva vara upplagd för att förbereda eleverna för arbetslivet. När vi granskar enskilda yrkesämnen är därför en aktiv, stöttande bransch är förutsättning, säger hon.

Vill att branscherna tar över

Branscherna är alltså en viktig förutsättning för att Skolinspektionen ska kunna genomföra de uppdrag som de har haft sedan starten 2008. Enligt de företrädare för olika branscher som TN har talat med tonar bilden fram av ett system där den egentliga kvalitetsgranskningen av yrkesutbildningarna till stora delar utförs av just branscherna själva. Det är inte nödvändigtvis ett problem.

− Jag skulle säga att det vore ett bättre system om branscherna tog över helt. Skolinspektionen har varken de resurser eller den kompetens som krävs för en heltäckande kvalitetsgranskning. Och frågan är om de någonsin kommer att få det, säger Johan Olsson.

Kija Monteil är inne på samma tankegång men pekar på vissa trösklar för att det ska fungera.

− Det finns 240 skolor runt om i landet med bygg- och anläggningsprogrammet och Byggbranschens yrkesnämnd har heller inte resurser att klara jobbet. Däremot har jag inget emot tanken på att branschen är med och tar det fulla ansvaret, förutsatt att vi får de ekonomiska medel som krävs för att göra det, säger hon.

Teknikföretagens eget Teknikcollege har en nära samverkan och ett utbyte med företagen. Där sker en kontinuerlig uppdatering av företagens behov och både en indirekt och direkt granskning av olika utbildningars kvalitet, menar Mats Andersson.

− Vi ser att den modellen fungerar, och då är vi lugna. Till del gör det också Skolinspektionens arbete överflödigt, säger han.