KOMPETENSKRISEN

Kritiken: Kommunen slarvar bort gröna omställningen – ”Allt haltar”

Den gröna omställningen är beroende av hur det går för företagen i Kiruna. Men bostadsbristen gör att det är svårt att hitta medarbetare till de växande företagen i norr. ”Politikerna har slarvat bort en otrolig möjlighet att bygga en attraktiv växande stad”, säger Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt, som växte upp i Kiruna.

I norra Sverige har arbetskraftsbristen blivit extrem. Orsaken är till stor del den gröna omställning som pågår. Företag tvingas flyga in medarbetare som arbetspendlar till Kiruna, men bristen på kompetens slår också mot offentlig sektor där det saknas medarbetare inom vård, skola och omsorg.

– Det råder brist på allt! Allt ifrån frisörer och tandläkare till personal inom skola, vård och omsorg, men också inom industrin. Alla yrken är bristyrken i Kiruna idag, säger kommunalrådet Mats Taaveniku (S).

2 000 personer arbetspendlar från andra delar av Sverige in till Kiruna varje vecka. Ett skäl till det är att näringslivets uppsving och flytten av stadens kärna har lett till en akut bostadsbrist. De som skulle vilja flytta till Kiruna har svårt att hitta en bostad och priserna för de bostäder som finns rusar.

Medan näringslivet i Kiruna blomstrar ekonomiskt går det alltså åt andra hållet för kommunen som räknar med ett underskott på 100 miljoner kronor per år fram till år 2028. Redan nu har Kiruna en låneskuld på tre miljarder kronor vilket är extremt mycket för en kommun med 22 000 invånare.

”Kommunen har över tid prioriterat fel och slarvat bort den stora tillväxtpotential som Kiruna har.”

Fram till år 2030 behöver invånarantalet växa med 2 500 personer, konstaterar Mats Taaveniku. Om de som arbetspendlar till Kiruna i stället hade bosatt sig i kommunen skulle det ha inneburit totalt 140 miljoner kronor mer i skatteintäkter årligen. Samtidigt går företagens bolagsskatt, och hälften av LKAB:s vinst, till staten, konstaterar han.

– Inte en enda krona kommer tillbaka av den produktivitet som vi står för. Vi har bidragit till Sveriges välfärd under lång tid, men måste själva skära ner på vår välfärd.

Trots att Kiruna ses som en av de framtidsregioner som ska leda den gröna omställningen får kommunen inte rätt förutsättningar för att klara av det, anser Mats Taaveniku.

– Staten kan inte bara kamma hem vinsterna och låta kommunerna tar riskerna – staten måste också investera i de här regionerna. Annars kan vi lika gärna lägga ner. Skattepengar från de som bor och jobbar i Kiruna räcker inte till för att bygga förskolor, skolor, bostäder och ha en fungerande omsorg, säger han.

Efterfrågar självkritik

Sven-Olov Daunfeldt, Svenskt Näringslivs chefsekonom, är uppväxt i Kiruna. Han håller med om att läget är tufft. Samtidigt efterfrågar han självreflektion och självkritik från de lokala beslutsfattarna och menar att mycket handlar om sådant som kommunen själv har kunnat påverka.

– Det är väldigt lätt att alltid skylla allting på staten – att det är statens fel. Men jag köper inte den bilden. Kommunen har över tid prioriterat fel och slarvat bort den stora tillväxtpotential som Kiruna har. Nu är det viktigt att fundera på vad som gjorts fel och vad som går att lära av det, säger han.

”Situationen är extremt akut.”

Han pekar på en rad ödesdigra beslut genom åren. Under 1980-talet byggdes det hyresbostäder med hjälp av byggsubventioner från staten. 1990-talskrisen skapade sedan många vakanser i kommunens bostadsbestånd. I början av 2000-talet beslutades därför att 600 lägenheter skulle rivas med hjälp av nya subventioner från staten. Vissa fastigheter var nyrenoverade och andra var bara 15–20 år gamla när de revs.

– Kommunen hade kunnat sälja dem till privata fastighetsbolag, men det valde man att inte göra för man ville inte ha konkurrens. Vissa av de här bostäderna låg bara ett stenkast från där det nya centrumet ligger idag, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Stadsomvandlingen har varit känd i över 20 år och kommunen har fått stora belopp från LKAB för att ersätta de fastighetsbestånd som nu rivs och planera helt nya områden. Och ändå har det byggts alldeles för lite bostäder, menar han.

– I stället har man satsat på gigantiska kommunala byggnader. Som ett äventyrsbad för 1,3 miljarder kronor som inte Kirunaborna ville ha, ett stadshus där taket läcker, och ett överdimensionerat kulturhus där det är svårt att se hur det ska bära sig ekonomiskt.

Nu är krisen i Kiruna ett faktum. Kommunen har dragit på sig miljardlån och blivit en fly-in-fly-out-stad.

– Politikerna har slarvat bort en otrolig möjlighet att bygga en attraktiv växande stad med välavlönade jobb och en bra kommunal service.

Behövs diskussion om hur staten kan underlätta

Samtidigt inser Sven-Olov Daunfeldt att det i detta pressade läge behövs en diskussion om hur staten kan underlätta för de expansiva kommunerna i norr så att inte investeringarna kommer av sig och hämmar utvecklingen. Systemet med hur staten finansierar kommuner och regioner fungerar inte idag och måste ses över, anser han.

– Små orter där det görs stora satsningar får ta ett stort ansvar, stora kostnader och orimligt stora risker. När det gäller riksintressen eller till och med EU-intressen borde det finnas ett system där staten är med och finansierar. Det är viktigt för tillväxten i norr men också för tillväxten i hela Sverige och i Europa.

Det är också av betydelse att staten prioriterar att underhålla infrastruktur i Norrland som utgör ett fundament för svensk tillväxt, till exempel Malmbanan, påpekar Sven-Olov Daunfeldt.

– Investeringarna i Kiruna kommer att pågå i många år framöver så det finns bra förutsättningar. Men då gäller det att kommunpolitikerna tar tag i det här, slutar skylla allt på staten och tar lite ansvar. Det handlar om att börja agera tillsammans för Kirunas bästa.

”Vi kan inte kan räkna på alla jobb vi vill eftersom vi inte har tillräckligt med arbetskraft”.

Enligt Mats Taaveniku tar kommunen sitt ansvar för att göra Kiruna mer attraktivt.

– Vi sitter inte still i båten utan vidtar de åtgärder vi kan och gör vårt bästa för att attrahera fler till kommunen. Men kommunens budget lider av stadsomvandlingen samtidigt som regeringen har dragit ner på stöden till regionerna, säger han.

Att skapa incitament för ökat bostadsbyggande i norr borde inte vara svårt för regeringen, menar han.

– Det handlar om återbäring av alla de värden som vi har varit med och skapat till svenska staten under lång tid. Nu är det dags att ge tillbaka lite av dem. Vi gör allt vi kan men det räcker inte till. Nu börjar det bli akut för oss, säger Mats Taaveniku.

Behöver anställa tio direkt

Niklas Pääjärvi är vd och ägare av Nybergs mekaniska verkstad med produktion i huvudorten Kiruna samt i Piteå och Luleå. Stora kunder är LKAB, Boliden och SSAB. Från att tidigare ha varit mer än 80 anställda i Kiruna är det nu knappt 40.

– Det är för lite för vår verksamhet. Vi skulle behöva anställa tio personer till direkt. Kompetensbristen har eskalerat ordentligt på senare tid – det är ett problem. Vi kan inte kan räkna på alla jobb vi vill eftersom vi inte har tillräckligt med arbetskraft, säger han.

När företaget saknar personer med arbetslivserfarenhet och specifik kompetens är risken att verksamheten blir för liten för att hantera de fasta kostnaderna, förklarar Niklas Pääjärvi.

– Då börjar du bromsa i stället och se till vilka kostnader som kan kapas eller om verksamheten till och med ska flyttas. Vi är inte där än men det är lätt att få sådana tankar. Kan vi inte få in mer arbetskraft är det illa, säger han.

Det är varken lätt att få folk att flytta till Kiruna eller att få ungdomarna från staden att stanna.

– Vi har en negativ spiral just nu – allt haltar! Det byggs för lite bostäder och kommunen har dålig ekonomi. Man blir ju orolig när man hör att kommunen måste låna till löner. Det är sådant som skapar flyttankar, och det gör mig som Kirunabo rädd för jag kan inte se lösningen.

Mjölken i skolan har dragits in

Besparingarna smittar av sig på allt ifrån föreningsliv till skola och vård. För att spara pengar har bland annat mjölken till barnen i skolan dragits in, och pensionärerna på äldreboenden får inte längre efterrätt vissa dagar. Det är inga stora pengar men det ger negativa signaler, konstaterar Niklas Pääjärvi.

– I slutänden gör det att ännu fler flyttar – för att slippa vara med och amortera på den här skulden. Mindsetet blir att ”jag vill inte vara med om det här” och det är negativt. Inne i den spiralen är det ännu svårare att attrahera rätt folk. Vi måste vara ett attraktivt samhälle för att fler ska vilja flytta hit.

”Eftersom vi har så svårt att hitta den här kompetensen i Sverige måste vi också titta utanför gränserna.”

Kommunen behöver jobba både med ekonomin och bostadsbristen, menar Niklas Pääjärvi.

– Men det måste vara bra bostäder till rätt peng. Bristen trissar upp bostadskostnaderna på befintliga bostäder och de som byggs blir jättefina, men för de flesta är de för dyra att bo i.

Att Nybergs mekaniska sedan flera år äger ett litet hotell är något som Niklas Pääjärvi är glad för idag.

– Vi såg tidigt att vi var tvungna att göra någonting så vi köpte ett hotell helt enkelt för att kunna erbjuda till vår inhyrda personal och arbetspendlare, säger han.

Anställer personer utan rätt kompetens

Ida Johansson, hotelldirektör på Camp Ripan i Kiruna, poängterar att kompetensbristen inom besöksnäringen försämrades ytterligare efter pandemin.

– Att få tag på utbildade kockar har alltid varit svårt men nu har det även spridit sig till de andra delarna. Vi har väldigt svårt att hitta servitriser, hovmästare och personal till receptionen – egentligen till alla avdelningar. Om det gick skulle vi rekrytera 15 helårsanställda direkt, säger hon.

Under sommarsäsongen är målet för Camp Ripan att ha 45 helårsanställda och att det tillkommer lika många säsongsarbetare under vintern. Företaget använder sig av rekryteringsfirmor och bemanningsföretag, och samarbetar med restaurangskolor för att få kontakt med framtida medarbetare.

Även personer som saknar rätt kompetens tas in, men det blir ofta krävande för den fasta personalen som ska träna upp dem samtidigt som det saknas arbetskraft och de alltid jobbar med nya personer.

– Eftersom vi har så svårt att hitta den här kompetensen i Sverige måste vi också titta utanför gränserna, säger Ida Johansson.

För Camp Ripan är bostadsbristen det främsta problemet. Det finns personer med attraktiv kompetens som vill flytta till Kiruna men de har ingenstans att bo. Och företagets eget personalboende är inget för den som kommer med sin familj, konstaterar Ida Johansson.

– Konsekvensen av att inte hitta rätt kompetens är att utvecklingen av verksamheten stannar av. Så vill vi inte jobba, men tiden räcker helt enkelt inte till för att göra nya saker och planera framåt, säger hon.

Rekordmånga lediga jobb

Att antalet lediga jobb är uppe på rekordhöga nivåer bekräftas av Martin Nordin, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Det är 50 procent fler än åren före pandemin. En forskarrapport från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet pekar på att det främst är tre orsaker som ligger bakom den eskalerade bristen på kompetens och arbetskraft.

Störst påverkan har den demografiska förändringen, att befolkningen blir allt äldre.

– Det innebär att förhållandet mellan antalet äldre och hur många yngre personer det finns som kan jobba går i fel riktning. Den utvecklingen kommer dessvärre att fortsätta åt fel håll under en lång period framöver, säger Martin Nordin.

”Konsekvensen av att inte hitta rätt kompetens är att utvecklingen av verksamheten stannar av.”

En annan orsak är specifikt kopplat till coronakrisen. Då tappade många i åldern 64–75 år som jobbade innan pandemin anknytningen till arbetsmarknaden och kom inte in igen. Annars hade de kanske fortsatt att jobba i flera år till.

En tredje förklaring är att matchningen på arbetsmarknaden tycks ha försämrats över tid, mycket kopplat till kompetensen hos de många utrikes födda som kom till Sverige 2015. Nu har dock det problemet börjat minska eftersom de grupperna är på väg in på arbetsmarknaden.

Arbetskraftsinvandring inom Sverige

Att den skriande bristen på kompetens i Kiruna leder till att så många arbetspendlar dit är lätt att förstå, påpekar Martin Nordin.

– Situationen är extremt akut. Det blir en form av arbetskraftsinvandring inom Sverige. Även om det hjälper till där bristen är som störst, så löser det inte hela problemet. Det kan jobba emot andra positiva mekanismer. Kompetensbristen ökar någon annanstans i stället och dessa personer tillför inte heller någon skattekraft.

Det är först när de förmås att stanna kvar på orten som den lokala ekonomin expanderar. Därför är det viktigt att de som vill bosätta sig får hjälp snabbt. Den som kommer med sin familj behöver bostad men även skola, sjukvård och omsorg.

I Kiruna kommun är också bristen på samarbete mellan kommunen och det lokala näringslivet ett problem, enligt Sven-Olov Daunfeldt. När Svenskt Näringsliv började sin årliga rankning av det lokala företagsklimatet 2003 låg Kiruna i botten.

– De är fortfarande nere i botten – det har alltså inte hänt någonting. Under alla de här åren har kommunen bråkat med de lokala företagen i stället för att samarbeta för Kirunas bästa. De lokala företagen är enligt våra mätningar mycket missnöjda med kontakterna med kommunens politiker och tjänstemän.

I kontakter med företagare i Kiruna ser han nu ändå tecken på att det går åt rätt håll.

– Det är glädjande eftersom ett bättre samarbetsklimat mellan Kiruna kommun, LKAB och lokala företagare kan stärka stadens attraktivitet och ge möjligheter till fler jobb, bostäder och innovationer.