AVTALSRÖRELSE

Wennemo om hur LO ska enas: ”Extremt utmanande”

Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo varnar för att det kan komma konflikter i den stundande avtalsrörelsen. Och hon är inte alls säker på att LO kommer att lyckas samordna sig. ”Det är inte okomplicerat”, säger hon till TN.

Nästa års avtalsrörelse, som i praktiken inleds redan i år, blir en av de största på väldigt länge. Genom att flera av SKR:s avtal går ut samtidigt som industriavtalet, det vill säga den sista mars, är det 502 avtal som ska omförhandlas. Totalt berörs 3,4 miljoner anställda.

En av dem som verkligen har koll på avtalsrörelsen och arbetsmarknaden är Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo. Hon konstaterar att Avtal 25 kommer direkt efter två avtalsrörelser som har förhandlats under kris.

− Först var det pandemin och sedan inflationschocken. Det är två saker som skulle kunna knäcka en lönebildningsmodell, men jag måste säga att jag tycker att parterna har klarat att hantera det som är så svårt.

− Det har stärkt vår lönebildningsmodell, säger hon till TN.

”Jag vet ingen LO-samordning där man helt har struntat i en låglöneprofil.”

Resultatet av arbetet har börjat hamna i gemene mans plånböcker, menar hon. Räntorna sjunker och inflationen är på en fungerande nivå.

− Hade lönebildningsmodellen inte klarat av att hantera det, så hade vi inte hamnat i det här goda läget så snabbt.

Hon tror att inflationen hade gått ner långsammare, om inte parterna hade tagit ansvar i den förra avtalsrörelsen. Avtalsnivån var förvisso var historiskt hög i det avtal som tecknades 2023, men inte så hög som inflationen var. Tack vare det har inflationen minskat snabbare i Sverige än i många jämförbara länder.

− Det har gett parterna självförtroende och gott humör.

Att det gick så bra i förra avtalsrörelsen innebär också att industriavtalet inte är lika ifrågasatt längre som det har varit, menar Irene Wennemo.

− Jag tror att märket som sattes våren 2023 upplevdes som väldigt väl utformat. Det gav inte kompensation för inflationen just i stunden, men det har gett reallöneökningar. Just nu är ju reallöneökningarna ovanligt höga. Det har stärkt industriavtalet.

Viktigt att ta ansvar i relation till politiken

Givet att vi har gått igenom två avtalsrörelser i kris är det här den första avtalsrörelsen på åtta år som skulle kunna förväntas vara ”normal”. Men man ska inte ropa hej, enligt Irene Wennemo. Överraskningar kan fortfarande komma.

Finns det något särskilt som parterna behöver ta ansvar för den här gången?

− Jag tror att det är viktigt att parterna visar att de kan och vill ta ett stort ansvar i relation till politiken. Kanske mest på den offentliga sidan, där man från politisk sida har lite lättare att blanda sig i lönebildningen.

− Samtidigt finns det ju alltid en lockelse att springa till politiken om man tror att det är en genväg till att driva igenom en fråga. Men då gäller det att orka stå upp för den ganska långsamma förhandlingsmodellen, säger Irene Wennemo.

”Det är helt olika prioriteringar i olika förbund och det är extremt utmanande att hitta en rimlig väg framåt.”

IF Metall, som är ett av de tyngsta fackförbunden i LO-kollektivet och en viktig spelare när det gäller att förhandla det lönenormerande industriavtalet, har en ny avtalssekreterare. LO har bytt ledning, där både ordförande Johan Lindholm och avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä är nya på sina poster, även om de är långt ifrån nya i partsmodellen. Att människor byts ut eller byter poster påverkar samarbetet.

− Man ska hitta varandra i allt det här nya, säger Irene Wennemo.

Alltid svårt för LO att komma överens

Hon påtalar att det alltid är svårt för LO att komma överens inför en avtalsrörelse. Faktum är att det inte har gått sedan Avtal 17. Förra gången stod Transport utanför samordningen och gången dessförinnan var det Kommunal och Pappers.

− Det är inte okomplicerat den här gången heller. Men det är ett styrketecken att man lyckas hålla diskussioner interna, säger hon.

Hon tror att arbetstidsfrågan, viljan att minska arbetstiden, är den stora knäckfrågan för de numera 13 LO-förbunden. Många vill minska arbetstiden, men på olika sätt. LO har beslutat att det ska ske förhandlingsvägen, men alla förbund tycker inte att det är bra. Dessutom måste frågan också förhandlas i samarbete med tjänstemannafacken.

− Det är helt olika prioriteringar i olika förbund och det är extremt utmanande att hitta en rimlig väg framåt, säger Irene Wennemo.

Delat ansvar för arbetstiden

Samtidigt som fackförbunden vill minska arbetstiden, så menar arbetsgivarna att fler behöver jobba mer. Det är inte svårt att förstå att just arbetstidsförkortning kommer att bli komplicerad i avtalsrörelsen. Irene Wennemo vill inte uttala sig om vem hon menar har rätt. Däremot poängterar hon att ansvaret för arbetstiden är delad. Det finns EU-direktiv och lagstiftning som styr i botten.

− Men sedan ska parterna ta ansvaret för den konkreta utformningen. Det ger den flexibilitet som de vill ha och möjligheten att inom ramen lösa bemanningsfrågor som leder till goda arbetsvillkor, säger hon.

Kan det bli konflikt om arbetstidsförkortning?

− Ja, det kan det bli. Vi hade ju en redan i våras med Vårdförbundet, säger Irene Wennemo.

En annan förmodat het fråga är den om en så kallad låglönesatsning. När Tidningen Näringslivet nyligen talade med Veli-Pekka Säikkälä lovade han att det skulle komma ett sådant krav även denna gång. Irene Wennemo spår inte i hur ett sådant krav kan komma att se ut, men konstaterar att det emellanåt kan leda till varsel och därmed medlingar där Medlingsinstitutet blir inblandat.

− Det vore enklare om industriavtalet var tydligare på den punkten, men det har gått att hantera, säger hon.

Vilket tror du är viktigast för LO-kollektivet om förbunden måste välja – en låglönesatsning eller en arbetstidsförkortning?

− Det är svårt att säga. Men jag vet ingen LO-samordning där man helt har struntat i en låglöneprofil. Det är en ständig följeslagare. Det är en viktig dimension för dem och det får man ha respekt för.

Tror du att de kommer att lyckas samordna sig?

− Jag vet inte. Det är en öppen fråga, men jag tycker att det vore bra.

Generellt tycker Irene Wennemo att parterna har varit duktiga på att lösa svåra frågor. Det har inte varit några långa konflikter kopplade till avtalsrörelsen på länge.

− Det är en styrka för vår modell.

Men samtidigt som konflikterna är relativt få och såväl antalet konflikter som varsel har sjunkit, så menar många arbetsgivare att facken har ett för starkt konfliktvapen och att även varsel som aldrig bryter ut kostar pengar.

− Jag ser mycket väl att varsel i sig kan vara en stridsåtgärd. Det är det definitivt i vissa branscher, där det händer saker med ekonomin direkt när det kommer ett varsel, säger Irene Wennemo.

Finns det något som talar för att det här kan komma att bli en stökig avtalsrörelse?

− Absolut! Men jag tycker att stämningsläget ändå är ganska gott i privat sektor. Sedan kan ju förhandlingar alltid gå fel av olika skäl och att både fack och arbetsgivare tappar kontrollen över en process som börjar leva sitt eget liv. Men mitt intryck är att det finns en god vilja att hitta bra lösningar.