DEBATTEN OM KORTARE ARBETSTID

Calmfors varnar för kortare arbetstid: ”Går inte ihop”

Fallande produktion, minskade reallöneökningar, försvårad kompetensbrist, sämre välfärdstjänster. Nackdelarna med förkortad arbetstid är fler än vad som antyds i debatten, menar professor Lars Calmfors. ”Det är lätt att tänka på vinsten för sig själv, men inte lika lätt att tänka på samhällsförlusterna”, säger han till TN.

I debatten om en generell arbetstidsförkortning är fördelarna som lyfts fram överskattade och nackdelarna underskattade. Det menar Lars Calmfors, professor i nationalekonomi.

Förespråkarna av förkortad arbetstid lyfter bland annat fram hälsoeffekterna det skulle ge, men här är forskningen inte entydig, enligt Lars Calmfors. Sådana positiva hälsoeffekter är tydliga när arbetstiden reduceras från höga nivåer, men när det kommer ner på de nivåer som vi har i Sverige är resultaten mer blandade.

– Det finns en hel del studier som pekar på att den upplevda välfärden ökar, men det är inte lika tydligt när objektiva hälsokriterier granskas. Att upplevd välfärd verkar öka ska förstås inte förringas. Det är högst rimligt att det kan vara på det sättet och det är förstås positivt, säger han.

Samtidigt påpekar han att nackdelarna med en generell arbetstidsförkortning är underskattade.

– Framför allt överskattas produktivitetsvinsterna av de som vill se en arbetstidsförkortning. Det betyder att man inte räknar med de stora produktionsförluster som det de facto blir.

Eldar på kompetensbristen

Lars Calmfors tror att sysselsättningen till en början kan öka när fler behöver tas in i produktionen. Men eftersom de förslag som har förts fram handlar om att minska arbetstiden med bibehållen lön innebär det att timlönekostnaden går upp för de anställda.

– Förmodligen blir en eventuell positiv sysselsättningseffekt på kort sikt svag. Finns det inte personer med rätt kvalifikationer att anställa uppstår dessutom i stället en situation med brist på arbetskraft.

”Det förvånar mig att det finns en vilja att prioritera att korta arbetstiden i stället för att öka reallönerna tillbaka till den nivå som var tidigare.”

De flesta ekonomer är överens om att en arbetstidsförkortning gör det mindre lönsamt för företagen att investera, vilket på längre sikt leder till en sämre utveckling av kapitalstocken. Det gör i sin tur att arbetstagare inte kan behålla samma lön per månad som de hade kunnat med längre arbetstid.

Vad händer då med lönernas utveckling?

– Med en mindre kapitalstock att arbeta med blir efterfrågan på arbetskraft gradvis mindre, och det slår på lönerna. Den ekonomiska standardmodellen säger att det på sikt måste vara samma avkastning på kapital i Sverige som i andra länder. Om kapitalavkastningen i Sverige sjunker under den internationella, går många investeringar någon annanstans ända tills avkastningen återställts.

Menar du att anställda som inledningsvis får behålla sin lön när de går ner från 40 till 35 timmars arbetsvecka så småningom ändå hamnar på en ”35-timmarslön”?

– Ja, men det handlar inte om lönesänkningar utan om lägre löneökningar över tid. Annars skulle vi ha en lägre avkastning på investeringar i Sverige än i andra länder, vilket som sagt inte är hållbart på sikt. Det kommer att utjämnas.

Tycke och smak

Samtidigt som facken kräver arbetstidsförkortning så säger arbetsgivarna att fler måste jobba mer. Enligt Lars Calmfors är det till syvende och sist en avvägningsfråga. Sveriges produktivitetstillväxt kan vi antingen ta ut i form av högre reallöner eller i form av kortare arbetstid.

– Rent vetenskapligt går det inte att säga att det rätt eller fel att korta arbetstiden, utan det är ett val vi gör som samhälle och som individer. Om vi vill kan vi välja att ta ut vår standardstegring i form av kortare arbetstid och mer fritid. Det är en fråga om preferenser.

Samtidigt anser Lars Calmfors att det är lite konstigt att diskussionen om förkortad arbetstid kommer just nu, efter ett par år med stora reallönefall.

– Det förvånar mig att det finns en vilja att prioritera att korta arbetstiden i stället för att öka reallönerna tillbaka till den nivå som var tidigare.

”Inte logiskt”

Minskad arbetstid motiveras även med att många tjänstemän efter pandemin har fått större möjligheter att arbeta på distans, och att det är en förmån som många inte har, exempelvis de med kontaktnära yrken.

– Det är ju riktigt men problemet går inte att lösa med en arbetslivsförkortning som gäller generellt för alla, så det är inte logiskt. Dessutom tänker jag på hur välfärds- och samhällstjänster skulle påverkas. Redan dag har vi brist på sjuksköterskor, utbildade lärare, socionomer och personal inom försvaret till exempel. Att vi skulle arbeta färre timmar går inte ihop med det.

Studier visar att de som skulle kunna jobba i hybridform värdesätter det så mycket att de skulle acceptera en lite lägre lön i utbyte mot att kunna göra det, förklarar Lars Calmfors.

– Argumentet skulle då vara att de som inte har den möjligheten borde få högre löneökningar än andra, eller kunna förhandla sig till en arbetstidsförkortning i utbyte mot att ge upp lite av lönen. Men då har vi dilemmat att det råder en bristsituation i många av de kontaktnära yrkena.

”Bättre att förhandla lokalt”

Preferenserna ser troligen olika ut på olika avtalsområden bland annat beroende på hur arbetet är organiserat, vilket talar för att det är bättre att förhandla om arbetstiden på enskilda avtalsområden i stället för att lagstifta generellt, menar han. Då måste arbetstagarna väga värdet av kortare arbetstid mot att ge upp lite i lön.

Ett problem är dock att hela kostnaden av en arbetstidsförkortning inte bärs enbart av de anställda i sektorn. Eftersom det leder till lägre skatteintäkter för samhället i stort betyder det att andra också bär en del av kostnaden.

– Det talar för att det i så fall behövs någon form av samordning av arbetstidsförkortningar mellan olika avtalsområden, där större samhällsekonomiska effekter beaktas, så att inte alla bara förhandlar med tanke på sitt avtalsområde.

Tror du att gemene man inser vad det kostar med förkortad arbetstid?

– Nej, det är lätt att tänka på vinsten för sig själv, men inte lika lätt att tänka på samhällsförlusterna som uppstår. Att det innebär mindre tillgång till välfärdstjänster till exempel är inte lika tydligt. Underblåst av pilotprojektens glädjekalkyler verkar många bortse från de samhällsekonomiska konsekvenserna, säger Lars Calmfors.

De som anser att arbetstiden bör kortas grundar ofta sina argument på pilotprojekt som har genomförts, och det är han tveksam till.

– Vi forskare brukar betona att experiment helst ska göras med slumpmässigt utvalda arbetsplatser eller företag, som får göra en arbetstidsförkortning i det här fallet. Risken att försöken bara sker på vissa typer av arbetsplatser måste minimeras, säger han.

Han konstaterar att det finns anledning att tro att de parter som är involverade i sådana pilotprojekt har bedömt att det skulle fungera bra just där, och att det innebär att resultaten inte kan generaliseras. Det kan också vara fråga om effekter av placebokaraktär.

På tvärs mot utbyggd välfärd

Att gå från 40 till 35 timmars arbetsvecka är en betydande förkortning, konstaterar Lars Calmfors. 12,5 procent för dem som jobbar heltid. Eftersom många idag arbetar deltid eller heltid som är kortare än 40 timmar skulle dock det faktiska antalet arbetade timmar gå ner med runt åtta procent, enligt Svenskt Näringslivs beräkningar.

– Det är en stor förändring, men den ligger långt fram i tiden eftersom Socialdemokraterna föreslår att det genomförs år 2030–2035. Jag vet inte hur det ska tolkas. Är det ett radikalt förslag eller är det ett sätt att begrava frågan? Att den ska glömmas bort innan den blir aktuell?

Lars Calmfors kommer att följa utvecklingen framåt med stort intresse.

– Förmodligen finns det ingen masterplan. Det är väl olika krafter som drar ut olika håll. Traditionellt har socialdemokratin stått för en arbetslinje och för en utbyggd välfärdssektor och det här förslaget går ju helt på tvärs mot det.