DEN SVENSKA INTEGRATIONEN

Så blev fabriksjobbet räddningen för Fabian: ”Eldsjälarna gör det varje dag”

När Fabian Ortega Cavieres kom till Sverige ville han ha ett jobb direkt. Trots bristande svenskkunskaper tog han saken i egna händer och knackade på hos den lilla fabriken i Tyresö. Idag är han en nyckelperson på företaget. ”Jag vill bara fortsätta klättra”, säger han till TN.

Fabian Ortega Cavieres lämnade Chile för åtta år sedan. Han ville till Sverige av två skäl. Dels lockades han av det svenska löneläget, dels av våra arbetsvillkor. Och han var beredd att jobba hårt för att lyckas.

– Min fru jobbade på ett äldreboende. Där tipsade en av hennes kollegor om Artaplast. Personen sa till min fru att det finns en fabrik i Tyresö och att de ibland tar in personer och hjälper dem som inte kan bra svenska, säger Fabian Ortega Cavieres.

Han hade läst SFI ett tag, men det hade inte alls funkat. Så han tog med sig en tolk och begav sig på vinst och förlust till fabriken i Tyresö. Kanske skulle de ge honom ett jobb om han bara kunde övertyga dem om sin potential och fick chansen att berätta om sin industribakgrund i Chile. Han hade bland annat gått en industriutbildning i sitt hemland.

På fabriken mötte produktionschefen Andro Raihana upp. Han såg snabbt att Fabian Ortega Cavieres var en bra kille.

– Men han hade problem med svenska språket, och jag ville så gärna ge honom en chans, så jag började googla lite. Då upptäckte jag Arbetsförmedlingens nystartsjobb. Jag skickade in en ansökan för Fabian och jag fick den beviljad, berättar Andro Raihana.

Fabian Ortega Cavieres mod som nykommen till Sverige hade gett resultat. Samtidigt insåg han att det hårda arbetet låg framför honom. Nu måste han visa för sina nya arbetskamrater och chefer att han kunde lära sig svenska tillräckligt bra och inte minst arbetsuppgifterna på företaget. Han ville så gärna ha ett fast jobb.

– Jag kom varje dag till jobbet. Jag kom hit tidigt. Jag slutade inte förrän sent. Jag var inte sjukledig. Jag kämpade. Jag ville att de skulle se att jag ville jobba här trots att min dåliga svenska inte hjälpte mig. Jag ville kämpa mig till ett jobb i fabriken, säger han.

”När han fick sin första lön hos oss kom han in till mig med lönebeskedet och ville ta mig i hand.”

Artaplast är en plastindustri som ligger mitt i ett industriområde en liten bit från Tyresö centrum i västra Storstockholm. Företaget har växt snabbt sedan en omstrukturering på 00-talet då vd:n Helge Steg och de andra ägarna tog över. Idag är Artaplast medelstort företag med en tillväxt på mellan 10 och 15 procent per år och en omsättning på 230 miljoner kronor. Målet för 2025 är 250 miljoner kronor. Kunderna återfinns främst inom livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin.

Bland personalen är Helge Steg känd som en kreativ innovatör.

– Slarvigt brukar jag säga att det här är min lekstuga. Det är här jag kan förverkliga mina drömmar, säger han.

Många av företagets innovationer får också spridning. De stora konkurrenterna i förpackningsbranschen kopierar helt sonika företagets lösningar.

– Vi gör saker som är bra för miljön. Vi reducerar till exempel mängden plast med 70 procent i vår FiberCup-lösning (en miljövänlig förpackning, red. anm.) Vi har också en lösning där vi förseglar locket direkt mot burken. Det är sådana innovationer som kommer från det här lilla Tyresöföretaget, säger Helge Steg.

För att klara tillväxten är han hela tiden på jakt efter ny kompetens. Som alla företag löser Artaplast det på lite olika sätt, och en av metoderna är just att hitta fler som Fabian Ortega Cavieres. Det kan vara ungdomar eller personer som precis har kommit från en utbildning, men ofta är det invandrare med bristande kunskaper i svenska.

Engagemanget för personer som står från långt från arbetsmarknaden har funnits med Helge Steg sedan barndomen. Han berättar om sin vän Tommy, som hade en funktionsnedsättning. Men det var inte så Helge Steg tänkte när han umgicks med honom:

– För mig var det alltid Tommy, ett helt vanligt barn, min kompis, säger han.

– Visst hade han sina begränsningar. Men får de med ett särskilt behov, oavsett om det är ett fysiskt eller mentalt handikapp, chansen att umgås med vanliga människor i ett vanligt samhälle så pushas de framåt, säger han.

Integrationsfrågorna är viktiga för Helge Steg. Han berättar om en man som kommit till Sverige från det forna Jugoslavien med stora förhoppningar och drömmar. Han var driftig och vägrade att passiviseras och hade därför tvingats jobba svart under många år. Till sist fick han ett jobb på Artaplast.

– När han fick sin första lön hos oss kom han in till mig med lönebeskedet och ville ta mig i hand och tacka för att han hade fått sin första lön. Jag sa: ”Du är här och jobbar och då betalar vi dig. Det är part of the deal. Det är så det funkar.” Då svarade han: ”Nej, nej, titta här. Jag betalar skatt. Jag är med nu”, berättar Helge Steg

– För första gången på två år kände han att han var en del av det svenska samhället.

”Jag såg 140 000 möjligheter som kom över bron 2015.”

Att flyktingvågen för snart tio år sedan blev till en väckarklocka för Sverige och har lett till en stramare invandringspolitik har knappast undgått någon. Gängkriminalitet och stort utanförskap kommer att hanteras i många många år framöver.

Men det finns en annan sida av myntet. Det handlar om alla de människor som kom hit för att starta en ny tillvaro och vill göra rätt för sig.

– Jag såg 140 000 möjligheter som kom över bron 2015 när flyktingströmmen kom från Syrien. Våra politiker såg 140 000 problem. Så vad gjorde vi? Vi skickade dem till förvar någonstans och så satt de där, unga män som ville skaffa ett nytt liv och göra något, säger Helge Steg.

Språket är a och o

Vi återkommer till Fabian Ortega Cavieres. Även om Artaplast under många år har varit en integrationsmotor, så var det han som var startskottet på ett mer strukturerat arbetssätt att ta in personer som står långt från arbetsmarknaden.

Det praktiska arbetet sköts av Andro Raihana och fabrikschefen Alexandra Fromme. Under åren har de två arbetat upp goda kontakter med Tyresö kommun som har lärt sig att förstå vilken typ av kompetens som passar på Arta.

Det första som möter dem som kommer till Artaplast är ett jobb vid den så kallade kvarnen där överbliven plast mals ned för att sedan säljas vidare. Det är inte en lönsam affär, men har blivit ett perfekt första steg i företagets integrationsarbete.

Förklaringen till att de inte direkt får jobb i fabriken är bland annat att svenska språket är så betydelsefullt.

– Säkerhet och spårbarhet är jätteviktigt för det vi jobbar med, alltså våra medicintekniska produkter och livsmedelspackningar. Vi har ett gediget kvalitetssystem där man måste förstå vad man ska göra. Man måste också kunna dokumentera för att ha koll på spårbarhet och säkerhet. De maskinerna vi har, formsprutningsmaskinerna, är också klassade som särskilt farliga maskiner, säger Alexandra Fromme.

Ofta får de nyanställda också möjlighet att läsa svenska, en kurs som Artaplast betalar. Den chansen fick bland andra Fabian Ortega Cavieres när han kom till företaget.

Men språkkursen som verkligen gör skillnad är den som sker precis hela tiden i kontakten med kollegorna. För Fabian Ortega Cavieres var det en spansktalande kollega som gjorde att han steg för steg kunde förbättra sin svenska.

– Jag pratade ofta med honom. Han sa vad olika saker hette på svenska och jag bad honom att gå till kontoret och berätta om jag behövde någon sak som en jacka, vantar eller en kniv, säger Fabian Ortega Cavieres.

”Det har varit så till och med att jag har gått ut och tagit med personen upp till fikarummet när de inte vågar gå dit.”

Både Alexandra Fromme och Andro Raihana understryker hur tidskrävande det är att jobba med och stötta personer som har så svårt med språket och inte kan det svenska samhället.

– Jag måste själv stå där och visa alla steg, gå igenom och repetera allt. Det har varit så till och med att jag har gått ut och tagit med personen upp till fikarummet när de inte vågar gå dit. Vissa skäms så. De kan ju inte språket, säger Andro Raihana.

Om introduktionen går väl är chansen stor att det blir en fast anställning på Artaplast. Det är alltid det som är målet.

Inom den politiska vänstern kan det ibland vara svårt att förstå vilken positiv drivkraft egenintresset är, det vill säga viljan att tjäna pengar går att kombinera med ett starkt engagemang att få personer i arbete, rädda miljön eller vad det nu handlar om.

Artaplast är en verksamhet som måste växa, den måste vara effektiv och lönsam. Men det är också ett företag som anställer personer kanske inte hade fått ett jobb i en annan verksamhet. Vinstmaximering i kombination med ett verkligt engagemang banar väg för kostnadseffektiva åtgärder som fungerar i praktiken. Den nyanställde invandraren måste bli produktiv.

– Jag brukar vara jätteärlig mot de här personerna och tidigt tala om för dem att de kan få ett jobb i produktion efter bidragsperioden. Men kravet ligger på dem. Det är de som måste lära sig svenska. Det får de höra från mig från dag ett, säger Andro Raihana.´

Det finns en paradox på svensk arbetsmarknad, ett strukturellt problem som har stötts och blötts i åratal i medier och bland forskare. Det handlar om den relativt sett höga arbetslösheten i kombination med att företagen skriker efter arbetskraft. Det är inte så i alla branscher, och det svänger lite upp och ned beroende på konjunktur, men över lag är det en träffande beskrivning av svensk arbetsmarknad anno 2024.

Helge Steg exemplifierar med hur svårt det är att hitta kunniga tekniker. Artaplast behöver tekniker av den gamla stammen, personer som kan maskiner i praktiken, inte nödvändigtvis topputbildade ingenjörer eller projektledare.

Men på sistone har han också märkt att det har blivit allt svårare att hitta folk som kan jobba på fabriksgolvet. Det gör att satsningen att få in personer, som kanske brottas med språket eller av en annan anledning har svårt att få ett jobb, blir extra viktig.

– Om vi skulle komma till en situation där vi inte får folk som kan packa produkterna och skicka ut dem på kajen så att vi kan leverera och skicka fakturan går det fort utför för oss. Då spelar det ingen roll hur duktiga tekniker vi har, säger han.

Myndigheterna skapar krångel

När Fabian Ortega Cavieres kom till Artaplast var det för att vi via våra skattsedlar betalar en del av kostnaden för att han ska få chansen att komma in på arbetsmarknaden. Han hade ett så kallat nystartsjobb. Om en lön ligger på cirka 26 000 kronor inklusive arbetsgivaravgift blir ersättningen till arbetsgivaren drygt 10 000 kronor. Det är helt avgörande för att Artaplast ska ta risken att satsa på en person som kanske inte kan svenska språket.

Men det finns en baksida. Det är att med de subventionerade jobben följer att företaget och den anställde måste ha upprepade kontakter med Myndighetssverige, som Arbetsförmedlingen. Det bäddar för krångel, misstag och missförstånd.

För Fabian Ortega Cavieres hade det kunnat ta stopp redan i samband med att nystartsjobbs-avtalet skulle förnyas. När myndigheten gjorde ett misstag – med konsekvensen att avtalet inte förlängdes – såg Helge Steg ingen annan utväg än att stå för hans lön tills frågan hade löst sig.

Han var förvissad om att det bara var en formsak, men det visade sig att han hade fel.

– De sa att eftersom vi hade betalt en lön till Fabian var han inte längre kvalificerad för ett nystartsjobb, säger Helge Steg.

– Jag svarade: Men det är ju ni som har gjort bort er. Jag täcker bara upp så att killen kan gå och handla mat till sin fru och sin son och dotter.

Det är inte säkert att ett annat företag, som hade hamnat i en liknande byråkratisk mardröm, hade lagt ned lika mycket pengar och engagemang som Helge Steg. Men i detta fall slutade historien lyckligt. Fabian Ortega Cavieres fick ett fast jobb.

– Det är bekymmersamt när myndighetsutövare inte ta sitt personliga ansvar och det drabbar enskilda personer och företag ekonomiskt. Eftersom näringslivet i slutändan står för alla kostnader i samhället är det grundläggande att våra myndigheter stöttar dem, säger Helge Steg.

”Två månader senare hade Österrike berikats med två välutbildade unga personer och vi här på Artaplast tvingades börja om.”

Ofta kan det bli en krock mellan det långsamma och rigida och detta kvicka och snabbfotade. Myndighet vs. entreprenör. Mest frustration skapar kontakterna med Migrationsverket, menar Helge Steg som exemplifierar med en nyckelperson som nyligen hade gift sig med en serbisk kvinna som bodde i Österrike där hon jobbade som ekonom. De nygifta ville starta sitt gemensamma liv i Sverige. Men beskedet från Migrationsverket dröjde.

Efter 1,5 års väntan ringde Helge Steg själv upp en handläggare.

– Under samtalet tar handläggaren fram akten. Han säger att det är inga problem, det kommer att bli godkänt. ”Men du vet, vi har så mycket ansökningar nu med flyktingar som ska ta hit sina släktingar, så vi tar dem i tur och ordning.”

Helge Steg bad handläggaren ändå att lösa det under telefonsamtalet, det handlade ju om en person som var gift med en person med svenskt medborgarskap som redan var etablerad på svensk arbetsmarknad, en person vars kompetens Artaplast hade investerat stora summor i och var i stort behov av. Hur svårt kunde det vara att hantera ansökan som uppenbarligen handläggaren bedömde som ett rutinärende?

Men inte heller nu gav handläggaren med sig. I stället föreslog han att ansökan om anhörighetsinvandring drogs tillbaka. Det skulle gå mycket fortare om kvinnan erbjöds ett jobb på Artaplast och sedan ansökte om arbetskraftstillstånd. Det skulle korta handläggningstiden.

– Det hela slutade med att vår tekniker sökte två jobb på orten där hans fru hade arbetat. Han fick båda jobben inom en vecka och frun togs tack och lov emot av sin gamla arbetsgivare med öppna armar, säger Helge Steg.

– Två månader senare hade Österrike berikats med två välutbildade unga personer och vi här på Artaplast tvingades börja om. Det här är ett typexempel på handläggarens och Migrationsverkets totala avsaknad av förståelse för sitt uppdrag.

Mer än bara en arbetsgivare

Helge Steg och hans personal har ofta lagt ned mycket tid och engagemang för att hjälpa invandrarna som kommer till företaget, inte minst när det handlar om att hitta rätt i den svenska byråkratin.

– Vi blir inte bara chefer och deras arbetsgivare, utan vi kan hjälpa dem med allt från att skaffa en lägenhet och att förklara vad frågan från banken betyder till kontakterna med Migrationsverket. Vad betyder det när de ställer den här frågan? Det kan också vara om deras mamma blivit sjuk. Vad betyder diagnosen som de fått på sjukhuset? Vad menar egentligen läkaren, berättar Alexandra Fromme.

Nyligen fick hon också ett litet kvitto på det lyckosamma arbetet. Engagemanget har gett genklang lokalt när Artaplast fick ta emot priset Årets eldsjäl av Tyresö kommun.

Först ville kommunen enkom prisa Helge Steg för hans engagemang, men då sa han blankt nej.

– Det är min organisation som har gjort det här. Det är inte bara jag som är eldsjälen. Jag har initierat det, men eldsjälarna är de som gör det här varje dag, säger han.

Men hur har det gått för Fabian Ortega Cavieres? Idag är han en nyckelperson på Artaplast och har avancerat till skiftesledare. Hans trivs på företaget även om arbetet ibland är stressigt:

– Det är roligt. Tiden går snabbt i fabriken när du gör många grejer. Du sitter aldrig still på en stol och bara väntar. Du går runt i fabriken. Du packar dina maskiner. Du hjälper dina kompisar. Du plastar balen. Du rapporterar, säger han.

Skiftesarbetet funkar bra med familjelivet. Han vill hela tiden framåt:

– Jag vill fortsätta att klättra uppåt. Kanske finns det ytterligare någon plats här på fabriken i framtiden, vem vet, säger han.