AVTALSRÖRELSE

Industritoppen: Avtalsrörelsen pressas av politiska krav och ekonomisk kris

En djup lågkonjunktur, ett osäkert geopolitiskt läge, historiskt höga lönekrav och dessutom politik som försvårar förhandlingarna. Förutsättningarna för avtalsrörelsen är extra kniviga i år, menar Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten. ”Det finns alltid en konfliktrisk”, säger han i en längre intervju med TN.

Avtalsrörelsen är i full gång. Sedan början av januari pågår förhandlingarna inom industrin som ska sätta märket för hela den svenska arbetsmarknaden. Än så länge håller parterna på att känna på varandra och reder ut vilka frågor som är svåra och mindre svåra, berättar Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

Och det kommer att bli extra knivigt i år. Ett av skälen är att facken har ställt krav om kortare arbetstid. Men det är inte bara fackens egna krav, som ställer till det, enligt Per Hidesten.

– Det finns en tydlig politisk prägel på det här. Det försvårar förhandlingarna, säger han till TN.

Politikerna gör förhandlingarna besvärliga

Han menar att den utredning om arbetstidsförkortning som LO gör parallellt med avtalsrörelsen och som påverkar industrifackens krav i sin tur påverkas av politiker inom Socialdemokraterna. Han tycker att politikerna lägger sig i förhandlingarna och gör dem extra besvärliga.

– Vi upplever det som att det finns en påverkan. Och det är negativt för förhandlingarna. Vi från arbetsgivarsidan går ju inte till politikerna och begär en massa saker som redan finns i kollektivavtalen, säger han.

Visst har han varit med om politisk påverkan i tidigare avtalsförhandlingar, men då har det rört frågor som inte redan finns i kollektivavtalen i förbunden, som till exempel pensionsfrågor och föräldraförsäkringen. Det blir annorlunda när det handlar om arbetstid, som sedan lång tid har varit en del av i stort sett alla kollektivavtal och som direkt hänger ihop med lönebildningen.

– Det här är unikt, säger Per Hidesten.

”Vi från arbetsgivarsidan går ju inte till politikerna och begär en massa saker som redan finns i kollektivavtalen.”

Men arbetstidsfrågan är inte den enda knäckfrågan. Facken har begärt historiskt höga löneökningar, 4,2 procent. Det är att jämföra med att i stort sett alla avtalsförhandlingar sedan finanskrisen har landat på drygt två procent, undantaget den senaste, som skedde i en skenande inflation. Nu har inflationen lagt sig och Per Hidesten förväntar sig därför en återgång till något slags normalläge. Men med fackens krav blir det inte enkelt.

– Vi står långt ifrån varandra, säger han.

– Det är det näst högsta utgångskravet vi har mött. Och det får vi i ett enormt besvärligt läge med en utdragen lågkonjunktur och geopolitisk osäkerhet.

Konkurrenskraften gynnas av ekonomisk balans

Industriavtalets huvudsyfte är att stärka den svenska konkurrenskraften och inte att förhålla sig till inflationen. Men Per Hidesten betonar att konkurrenskraften, med ökad produktivitet, gynnas av att det finns en ekonomisk balans.

– Det ger reallöneökningar och ökad köpkraft, säger han.

Innan industriavtalet kom till genomgick Sverige en period av skenande nominella löneökningar, men faktiska reallönesänkningar. Det resulterade bland annat i många konflikter på arbetsmarknaden, men inte minst också försämrad konkurrenskraft. Per Hidesten varnar för att det kan bli verklighet nu också, om lönenormeringen, alltså märket, landar alltför högt.

– Det är det som händer om man bara eldar på med löneökningar som inte motsvarar produktivitetsförbättringen. Idag ligger produktivitetstillväxten på strax över en procent – och samtidigt begär facken löneökningar på 4,2 procent. Det riskerar den samhällsekonomiska utvecklingen, säger han.

Krisen i Tyskland är bara en av alla faktorer som ställer till det i årets avtalsrörelse. Både svensk stål- och skogsindustri är beroende av exporten till Tyskland. Stiger de svenska priserna, vilket de riskerar att göra om lönerna rusar i höjden, så minskar den svenska konkurrenskraften. En redan djup lågkonjunktur riskerar att bita sig fast ännu hårdare.

– Och så har vi nya geopolitiska risker som har aviserats av den nya amerikanska presidenten.

”Idag ligger produktivitetstillväxten på strax över en procent – och samtidigt begär facken löneökningar på 4,2 procent. Det riskerar den samhällsekonomiska utvecklingen.”

Han syftar på de tullar som president Trump har hotat om. De kommer sannolikt att drabba svensk basindustri. Exakt hur är svårt att säga, men att de kommer få en negativ ekonomisk effekt är helt klart.

– Det kommer att ha en negativ påverkan på exporten. Det höjer kostnaden och blir som en extra skatt, säger Per Hidesten och betonar att tullarna påverkar den för industrin ständigt aktuella konkurrenskraften.

Kan allt det här sammantaget innebära att företag tvingas varsla och säga upp medarbetare?

– Ja, absolut, säger Per Hidesten.

Det är svårt att uppskatta hur akut hotet om uppsägningar är, förklarar han, men basindustrins produktion 2024 har utvecklats svagt och var cirka sju procent lägre i november jämfört med slutet av 2023. Och 2023 var sämre än 2022. Den negativa spiralen i kombination med ett alltför högt märke ger uppenbara risker för att fler ska behöva lämna sina anställningar.

– Vi hade höga varseltal redan under föregående år.

Inför årets avtalsrörelse har många varnat för att det kan bli extra stökigt. Inte minst beror det på de höga fackliga kraven i kombination med lågkonjunkturen.

Hur ser du på risken för konflikter?

– När man sitter i avtalsförhandlingar så finns det ju alltid med i bilden. Det finns alltid en konfliktrisk, säger Per Hidesten.