AVTALSRÖRELSE
Parterna oense om Transports löneökningar: ”Rent hittepå”
Transport kräver mer än alla andra i årets avtalsrörelse. Uppseendeväckande, menar Transportföretagens vd Marcus Dahlsten och varnar för vad som kan hända om facket får igenom sina krav. ”Blir en himla oreda”, säger han till TN.
När LO presenterade sina krav inför avtalsrörelsen 2025 var det många som höjde på ögonbrynen. Förvisso trodde de flesta att kraven skulle bli ovanligt höga, men att de skulle bli så höga som de är förvånade de flesta. Det är en historiskt hög siffra. Bara en enda gång har LO-förbunden krävt mer, nämligen vid förra avtalsrörelsen, när Sverige hade en rusande inflation.
Men trots de höga kraven om ett märke på 4,2 procent har ett LO-förbund valt att stå utanför samordningen och kräva ännu mer. Transportarbetareförbundet vill ha löneökningar på 4,5 procent år 2025.
– Det är uppseendeväckande. Jag kan inte göra någon annan tolkning än att de tycker att just de företag som Transport har som motparter generellt har den extra betalningsförmågan – att just de företagen går lite bättre än alla andra.
”Generellt är det ett besvärligare läge nu än vid förra avtalsrörelsen.”
Det säger Marcus Dahlsten, som är vd för Transportföretagen. Han är oförstående inför att Transport menar att det finns en löneglidning mellan inom industrin på 0,3 procent per år som inte transportsektorn får.
– Det är rent hittepå.
Han betonar att innan han blev vd för Transportföretagen arbetade på Teknikföretagen och har förhandlat teknikavtalet med facken inom industrin under större delen av sin karriär som förhandlare. Med den erfarenheten konstaterar han att den påstådda löneglidningen helt enkelt inte finns.
– Under hela tiotalet var det dikt an på märket.
Än så länge har inte parterna börjat förhandla, utan bara växlat krav. Förhandlingarna kommer att intensifieras i februari. Mer än så vill inte Marcus Dahlsten säga om dem i dagsläget. Men givet att Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten nyligen sa till TN att parterna inom industrin står långt ifrån varandra är det inte orimligt att påstå att parterna inom transportsektorn står ännu längre ifrån varandra.
Kommer att hålla sig till märket
Marcus Dahlsten konstaterar att det är industrins förhandlingar som ska vara vägledande.
– Vi kommer att hålla oss till märket precis som vi gjorde förra gången. Det är viktigt. Det är grunden för lönebildningsmodellen som vi har. Den är inte utan fel och brister, men den är en stabil ordning.
Han ger en passning till LO.
– De har ett stort ansvar i att hålla ihop det om de vill fortsätta med den här modellen.
– Om de inte håller ihop blir den en himla oreda där de starka facken lyckas bra och där förvisso även starka arbetsgivarna som har svaga och oorganiserade arbetstagare kommer att kunna hålla igen.
Alternativet är lagstiftning, konstaterar Marcus Dahlsten. Det vill ingen av parterna. Men realiseras det hotet måste konfliktregelverket förändras, menar han.
– Det måste snävas in, helt enkelt. Om vi ska behålla den här lönebildningsmodellen kan vi inte ha en i grund och botten helt frisläppt konflikträtt. Och det är klart att Transport har en väldigt stor konfliktstyrka, säger han och varnar för vad som kan hända om det tunga facket lyckas tillskansa sig mer än alla andra.
Skulle Transport – efter konflikt eller hot om konflikt – lyckas förhandla till sig mer än resten av LO-kollektivet kommer Transportföretagen att ställa krav på en förändring. Det kan handla om proportionalitetsprinciper, en ökad diskussion om vad som är en samhällsfarlig konflikt eller något annat.
– Jag vill inte låsa mig exakt på det jag vill ha i ett sådant läge, men då kommer det behövas snävas in betydligt.
Bekymmersamt läge
Att det ska gå så långt i år är dock inte troligt. Även tidigare år, när diverse olika fackförbund har ställt sig utanför LO-samordningen, har förhandlingarna ändå hamnat på märket.
– Vi brukar kunna förhandla oss ur besvärliga situationer. Men det är klart att läget just nu är bekymmersamt, säger Marcus Dahlsten.
”Det är ett bekymmer för LO, tycker jag. Det ska ju finnas något slags solidaritet mellan förbunden. Då ställer sig ett välbetalt mansdominerat förbund med stor konfliktstyrka vid sidan av.”
I sin intervju med TN konstaterade Per Hidesten att den svenska industrin pressas av den utdragna lågkonjunkturen som Sverige befinner sig i, men också av krisen i Tyskland och det osäkra geopolitiska läget. Det är omständigheter som självklart även påverkar den svenska transportnäringen. Transporter är en spegling av hur det går för alla andra branscher, konstaterar Marcus Dahlsten.
– Våra medlemsföretag vittnar om att det är tuffare nu. Det är ett ökat antal konkurser, fler lastbilar är ute till försäljning, nybilsförsäljningen går ner för sjunde året i rad, exemplifierar han.
– Så rent generellt är det ett besvärligare läge nu än vid förra avtalsrörelsen.
Transportavtalet är ett av de avtal som har högst snittlön, konstaterar Marcus Dahlsten.
Och då kräver Transport ännu mer än resten av LO. Vad tänker du om det?
– Det är ett bekymmer för LO, tycker jag. Det ska ju finnas något slags solidaritet mellan förbunden. Då ställer sig ett välbetalt mansdominerat förbund med stor konfliktstyrka vid sidan av. Med LO-glasögon på kan man ju tycka att det finns mer prioriterade grupper än de relativt välbetalda på transportområdet.
