AVTALSRÖRELSE

Arbetsgivarna säger ja till långt löneavtal – facken tvekar

IF Metalls ordförande Marie Nilsson, IKEM:s förhandlingschef Henrik Stävberg och Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf. Bild: Pontus Lundahl/TT, Bengt Säll, Rikard Westman

Ett långt löneavtal kan skapa stabilitet på arbetsmarknaden, menar arbetsgivarna och tackar ja till medlarnas förslag i de viktiga löneförhandlingarna inom industrin. ”Avtalet måste innehålla en tydlig nedväxling från dagens löneökningstakt”, säger Per Widolf på Industriarbetsgivarna.

Stina Bengtsson

stina.bengtsson@tn.se

Publicerad: 10 mar 2025, 15:15

Uppdaterad: 10 mar 2025, 15:21

En treårig avtalsperiod, med höjningar varje år. Det var vad de så kallade Opartiska Ordförandena (OpO) föreslog när de la fram en första skiss i slutet av förra veckan.

Arbetsgivarna säger ja. Ett längre avtal skapar mer förutsägbarhet än om det skulle bli en ny avtalsrörelse redan om ett år.

– Industriarbetsgivarna är i grunden positiva till OpO:s förslag till en treårig avtalsperiod med ett uppsägningsbart tredje år, men då behöver avtalet innehålla en tydlig nedväxling från dagens löneökningstakt, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf i en kommentar.

”Vi konstaterar att facken ligger kvar med krav på höga löneökningar, det näst högsta kravet i Industriavtalets historia.”

Facken inom industrin har i år krävt 4,2-procentiga löneökningar, ett historiskt högt krav och bara något under märket för 2023, när Sverige hade en skenande inflation.

– Vi konstaterar att facken ligger kvar med krav på höga löneökningar, det näst högsta kravet i Industriavtalets historia, vilket är mycket bekymmersamt givet det allvarliga ekonomiska läget, säger Per Widolf.

Henrik Stävberg, som är förhandlingschef på IKEM, håller med.

− Vi kommer att godkänna skissen med föreslagen tidsperiod, men det är fortfarande väldigt stora frågor som står på spel. Industrin befinner sig i ett mycket utmanande läge, inte minst mot bakgrund av det som händer i USA, och i dagsläget visar facken ingen hänsyn till det, säger han.

Han menar att förhandlingarna går trögt och tycker att facken bara tar hänsyn till de stora industriernas behov.

− Men 99 procent av alla företag i Sverige är små och medelstora. De utgör en mycket viktig del av Industrisverige. Vi kan inte utsätta de mindre företagen för ett för hårt kostnadstryck. Facken måste lyfta blicken för att vi ska komma framåt i förhandlingarna. Det handlar om svenska jobb och svenskt välstånd, säger Henrik Stävberg.

Facken tvekar

Facken inom industrin påpekar i en kommentar att utgångspunkten för deras avtalskrav är ett ettårigt avtal. De skriver dock att de är beredda att förhandla vidare för en längre period än ett år, men menar att det aktuella förhandlingsläget gör det osäkert om det är möjligt.

”Om förbunden ska kunna teckna längre avtal förutsätts att avtalen innehåller löneökningar som är de rätta, att det finns med avsättningar till arbetstidsförkortning och en låglönesatsning på de avtalsområden där detta krav finns med. Dessa reservationer gäller oavsett avtalsperiodens längd”, skriver facken inom industrin.

Detta är OpO

Parterna inom industrin utser så kallade Opartiska Ordföranden (OpO). Enligt Industriavtalet ska märket sättas senast när gällande avtal inom industrin löper ut, vilket vanligtvis är 31 mars, precis som i år. Det innebär att alla andra branscher tecknar sina avtal efter att märket är satt och att deras avtal inte ska ha ett högre värde än avtalen inom industrin. Enligt Industriavtalet har OpO till uppgift att se till att parterna träffar avtal i rätt tid med balanserade resultat som är förenliga med förhandlingsavtalets syfte.

OpO ska vara minst två och max tio personer och helt objektiva i förhållande till parterna. Ledamöterna utses för en period om två år. Förlängt uppdrag kräver nytt förordnande och det är parternas ansvar att säkerställa att OpO alltid är bemannad.

Parterna ska gemensamt och i konsensus bestämma hur stor OpO-gruppen ska vara och vilka ledamöter den ska ha. Bland de utsedda ledamöterna utser parterna en ordförande. Om parterna inte kan enas är det OpO-gruppen som konstituerar sig själv.

OpO kan:

ålägga förbundsavtalsparter att utreda eller precisera enskilda förhandlingsfrågor,
lägga egna förslag till lösning av förhandlingsfrågor,
kalla parterna till en slutförhandling,
lägga slutlig hemställan, alltså ett förslag till avtal,
skjuta upp en varslad stridsåtgärd till dess alla tänkbara möjligheter till en lösning är uttömda, dock längst sju eller i vissa fall fjorton (14) kalenderdagar,
föreslå parterna att låta fråga avgöras genom slutbudsmedling,
kalla parter till möten och sådana kallelser är bindande.

Ledamöter:

Erland Olauson, OpO:s ordförande (tidigare LO:s förste vice ordförande och avtalssekreterare)
Lars-Anders Häggström (tidigare ordförande i Handelsanställdas förbund)
Sverker Rudeberg (tidigare ansvarig för förhandlingssamverkan på Svenskt Näringsliv)
Robert Schön (tidigare förhandlingschef på Industriarbetsgivarna)
Åsa Kjellberg-Kahn (tidigare förhandlingschef på Installatörsföretagen)
Cecilia Fahlberg Pilgren, (tidigare ordförande på Unionen)

Källa: Industriavtalet, Industrirådet

Det här är parterna inom industrin

Det är parterna inom industrin som sätter det så kallade märket, lönenormeringen på svensk arbetsmarknad. Enligt Industriavtalet ska märket tecknas senast den 31 mars. Det innebär att alla andra branscher ska teckna sina avtal efter att märket är satt och att deras avtal ska landa på samma procentsats som industrin.

Arbetsgivarna inom industrin: