AVTALSRÖRELSE

IKEM: Så snabbt försämras konjunkturen − ”Mer instabilt vecka för vecka”

Efter sommaren förändrades konjunkturläget för företagen i kemiindustrin. ”Trodde att vi var på väg mot ljusare tider, men nu ser vi en så kraftig osäkerhet i omvärlden”, säger Henrik Stävberg på IKEM och beskriver varför deras kollektivavtal redan är på bristningsgränsen.

− Våra medlemsföretag har det kämpigt. De har mindre i sina orderböcker och de ser inte när vändningen i konjunkturen kommer. Även läkemedelsföretagen har det svårt. Det är annorlunda, för den branschen brukar ju tuffa på både i högkonjunktur och lågkonjunktur, men de har ett väsentligt tuffare läge.

Det säger Henrik Stävberg, som är förhandlingschef på IKEM, Innovations- och kemiindustrierna. Han menar att det generellt är en tröghet för alla de branscher som han arbetar med. En av anledningarna är att läget i Tyskland är tufft just nu.

− Vi exporterar mycket till tysk kemiindustri. Dessutom gör konjunkturen och världsläget det mer instabilt för plastföretagen.

IKEM trodde att det skulle komma en vändning redan efter sommaren. I stället har situationen gradvis försämrats.

− Nu har vi en situation där det blir mer instabilt vecka för vecka.

Tullar förväntas slå hårt

Ett ytterligare orosmoln är de tullar som USA:s president Donald Trump hotar införa mot EU. Exakt hur de skulle slå kan Henrik Stävberg inte säga, inte minst för att ingen vet om det blir några tullar, hur höga de skulle bli eller vilka varor som skulle omfattas. Men enligt en konjunkturbarometer från IKEM menar nästan hälften, 47 procent, av plastföretagen att tullar skulle påverka dem starkt negativt indirekt. Av de plastföretag som har handel med USA säger 60 procent att tullarna skulle påverka dem starkt negativt direkt. Av samtliga IKEM:s medlemsföretag menar 76 procent, tre fjärdedelar, att tullarna skulle påverka dem negativt eller starkt negativt indirekt.

− Det är varierande eftersom vi har många olika branscher. Men vi ser med oro på tullarna, säger Henrik Stävberg.

IKEM tillhör arbetsgivarna inom industrin. Med andra ord är Henrik Stävberg en av dem som förhandlar industrins kollektivavtal och är med och sätter det så kallade märket, lönenormeringen på svensk arbetsmarknad.

Vad tänkte du när du hörde att facken inom industrin krävde historiskt höga 4,2 procent i löneökningar?

− Vi blev väldigt förvånade. Det är en orimligt hög siffra. Vi hade fått vissa indikationer på att de ville fortsätta med höga löneökningar, men vi trodde inte att de skulle lägga sig så högt.

Men även om Henrik Stävberg blev förvånad då, så är han ännu mer orolig nu, när konjunkturen fortsatt har gått neråt samtidigt som facken inom industrin så sent som för någon vecka sedan offentligt vidhöll sitt höga lönekrav.

− Det är tondövt och anmärkningsvärt. Men jag förutsätter att de har tagit notis om omvärldsläget, även om de inte kommunicerar det, säger han.

Varnar för konkurser

Även om kravet är just det – ett krav–och att slutsiffran förmodligen landar lägre, så är Henrik Stävberg orolig för vad som kan hända om kostnadsökningarna blir alltför höga.

− Det skulle vara svårt att hantera. Företagen skulle kunna behöva dra ner på personal och vissa skulle till och med gå omkull. Våra små- och medelstora företag uttrycker redan nu allt tydligare hur de kämpar på med ökade kostnader för material och högre elpriser.

Inte nog med det. Med en inflation som nu vänder uppåt igen och utan räntesänkningar i sikte så blir kostnaderna för råvaror ännu högre. Det, menar Henrik Stävberg, får direktverkningar för IKEM:s medlemsföretag och de kommer att bli försiktigare med att investera.

Är du orolig för konkurser?

− Ja, det är jag.

Han påtalar också att den svenska konkurrenskraften skulle drabbas om löneökningarna blir för höga. En del av industriavtalet är att parterna ska värna konkurrenskraften och i det ligger att ta hänsyn till utvecklingen i våra närmaste konkurrentländer. I ett av dem, Finland, tecknade parterna nyligen avtal som ligger på 2,6 procent på årsbasis över tre år, alltså betydligt lägre än vad de svenska facken har krävt. I Tyskland landade avtalet på liknande nivåer.

− Det har betydelse. Ska vi bibehålla vår konkurrenskraft så bör vi inte landa högre än dem, säger Henrik Stävberg.

Redan arbetstidsförkortningar i avtalen

Utöver kravet på höga löneökningar så vill facken inom industrin även se en generell arbetstidsförkortning. Det, menar han, inte fungerar för IKEM:s medlemsföretag, som redan nu har arbetstidsförkortningar inskrivna i sina avtal. För arbetarsidan handlar det bland annat om sex lediga dagar utöver semester och för tjänstemannasidan om sju lediga dagar.

− Tjänstemännen kan alltså ta ut 37 lediga dagar om de har bortavtalad övertidsersättning, vilket inte är ovanligt. Vi har välutbyggda system i våra kollektivavtal och de är förmånliga. Vi är redan på bristningsgränsen. Nu behöver vi hålla i det, för att inte tappa konkurrenskraft, säger Henrik Stävberg.

”Det är svårare än jag trodde att det skulle vara den här gången.”

Att sätta märket innebär att påverka vad alla andra branscher, utöver industrin, ska landa på i sina förhandlingar. Det är ett tungt ansvar som vilar på bland andra Henrik Stävberg. I år är det ungefär 500 kollektivavtal som berör 3,4 miljoner anställda som påverkas.

− Det är jätteviktigt. Vi är väldigt angelägna om att behålla vårt industriavtal och i år har vi ännu högre tryck på oss än vanligt att komma i mål den sista mars.

Även om industrin tecknar sitt eget avtal, så är alltså alla andra branscher starkt beroende av vad de landar på. Branscher, som många gånger består av företag som har det ännu tuffare än industrins.

− Vi har signalerna från övriga branscher med oss när vi förhandlar. Vi vet vad som kommer att bli svåra frågor för dem som kommer efter oss, säger Henrik Stävberg.

Är den här avtalsrörelsen extra komplicerad?

− Den är komplicerad på ett annat sätt än övriga. Det var komplicerat under pandemin och det var komplicerat när vi förra gången hade en inflation på 10,6 procent. Det här är ett annat komplicerat läge, eftersom vi förra året trodde att vi var på väg mot ljusare tider, men nu ser vi en så kraftig osäkerhet i omvärlden. När då frågan om arbetstidsförkortning läggs in, så blir det extra svårt.

− Så ja, jag skulle säga att det är svårare än jag trodde att det skulle vara den här gången, säger Henrik Stävberg.

Snart dags att teckna avtal

Nyligen presenterade OpO, de Opartiska ordförandena som är industrins medlare, en så kallad skiss, det vill säga ett förslag på hur långt avtal som ska tecknas. OpO föreslog tre år, vilket arbetsgivarna svarade ja på, medan facken sa sig tveka.

Enligt tidplanen ska OpO presentera en hemställan, det vill säga ett konkret bud, den 20 mars, som parterna ska svara på senast 21 mars.

Vad förväntar du dig av den hemställan?

− Jag förväntar mig att de lägger ett förslag på tre år med rimliga kostnadsökningar. Och att det är väsentligen lägre än kravet som facken inom industrin kom med.

Kommer ni att klara av att teckna avtal innan mars slut?

− Alla är väldigt angelägna om att vi ska lyckas att komma i mål, lyckas träffa ett märke för industrin och göra det i tid så att alla andra branscher kan följa efter. Så jag tror att vi klarar det den här gången.

Är du orolig för konflikt?

− Inte särskilt, ska jag ärligt säga. Men risken finns ju, säger Henrik Stävberg.