FRAMTIDENS PENSIONER
Forskare: Här är förlorarna i dagens pensionssystem – höjda avgifter ökar orättvisan
Höjda pensionsavgifter riskerar att förvärra generationsklyftorna och kan än en gång innebära att yngre får betala priset för äldres pensioner, visar ny forskning från IFN. ”Jag ser hellre ett transparent pensionssystem än ett lapptäcke av populistiska förslag”, säger Anna Tenje, socialförsäkringsminister och ordförande i pensionsgruppen.
Dagens pensionssystem, som infördes på 1990-talet, ersatte ATP-systemet där generationer födda fram till 1938 blev kraftigt överkompenserade, på bekostnad av yngre generationer som fick stå för notan.
– De som föddes under de första decennierna av 1900-talet tog del av ATP-systemet och fick en årlig avkastning efter inflation på uppemot 30–40 procent. Jag vet inte ens om det finns någon hedgefond som kan leverera den typen av avkastning, säger Jacob Lundberg, som presenterade ny forskning samband med IFN: seminarium ”Framtidens pensioner – vem vinner och vem förlorar?” nyligen.
Generellt innebar de låga avgifterna och generösa utbetalningarna under ATP-tiden att de som tillhör generationen som fick full pension på 1980-talet fick upp till 13 procent högre livsinkomst vid tiden de tog ut sina pensioner.
– Det motsvarar i kronor en check på cirka 700 000 kronor i dagens penningvärde vid 65-årsdagen, säger Jacob Lundberg.
Livsinkomstförluster för unga
Idag betalar vi fortfarande priset för ATP-tiden. Då inkomstpensionen bygger på ett så kallat ofonderat system, där nuvarande inbetalningar finansierar dagens pension, förlorar den yngre generationer åtta procent av sin livsinkomst, visar hans forskning.
– Det här skapade en sorts arvsynd i pensionssystemet som vi faktiskt fortfarande lever med, säger han.
Hade vi stället sparat till pensionen i ett fonderat system, som vi till viss del har i form av premiepensionen, hade det förväntats ge en realavkastning runt fem procent på deras inbetalningar till pensionssystemet, att jämföra med dagens 1,5 procent.
– Hade varje generation sparat till sig själv på det här sättet, till exempel i AP-fonderna, hade pensionerna idag varit 15 000 miljarder kronor större. Ungefär i samma storleksordning som den norska oljefonden, säger Jacob Lundberg.
Överskott i systemet
I takt med att arbetskraften har vuxit och AP-fonderna gett god avkastning har det byggts upp överskott på omkring 1 300 miljarder kronor i inkomstpensionssystemet, med prognoser som pekar på fortsatt tillväxt, enligt Pensionsmyndigheten.
Detta överskott skulle kunna komma framtida generationer till del, förutsatt att den blocköverskridande pensionsgruppen går vidare med planerna på en så kallad ”gas”, som i goda tider höjer pensionerna (i kontrast till dagens ” broms”, som sänker pensionerna när skulderna överstiger tillgångarna), menar Jacob Lundberg.
– Tack vare överskottet kan gasen minska bördan för framtida generationer från åtta till sju procent av livsinkomsten, säger han.
”Då gör vi ett ATP-beslut i miniformat ”all over again” och ytterligare ökar bördan för framtida pensioner”
Däremot är han orolig för den pågående diskussionen om att höja pensionsavgifterna, då dessa i kombination med överskott och en införd ”gas” riskerar att retroaktivt överföras till den äldre generationen.
– Då gör vi ett ATP-beslut i miniformat ”all over again” och ytterligare ökar bördan för framtida pensioner. Även om det inte är avsikten ser jag en risk att det blir så, säger Jacob Lundberg.
Måste löna sig att arbeta
Saco hör till de fackförbund och partier som står bakom en höjd pensionsavgift.
– Även om pensionssystemet är mer stabilt med sitt beräkningsmässiga system, är det många som arbetat ett helt yrkesliv och ändå inte får tillräcklig utväxling av sin allmänna pension, trots att de har arbetat hela livet, säger Sacos ordförande Göran Arrius, som också deltog på seminariet.
Samtidigt ser han en trend där den allmänna pensionen utgör en allt mindre del av den totala pensionen för många.
– Om vi som ett modernt, välutvecklat land ska ha ett pensionssystem som gör att det lönar sig att arbeta, tror jag att en höjd pensionsavgift är den enda vägen i det system vi har i dag, säger han.
En fråga som förtjänar respekt
Anna Tenje (M), socialförsäkringsminister och ordförande i pensionsgruppen, är avvaktande till en höjning, inte minst för att undvika generationsorättvisor, som Jacob Lundbergs forskning pekat på.
– Skulle man välja att höja avgiften så ställs det ju lika många nya frågor igen. Vem vill man kompensera, vems pension vill man stärka och framför allt vem ska betala? Ska det tas från löneutrymmet och betalas av arbetsgivarna, eller är det skattebetalarna som ska stå för det och på bekostnad av annat reformutrymme? Vad händer med löneutrymmet och möjligheterna till reallöneutveckling? Det påverkar ju tillväxt, konkurrenskraft och liknande, säger Anna Tenje.
Det här en fråga som förtjänar mycket respekt då det får många ringar på vattnet för framtiden, menar hon.
– När folk säger att det bara är att höja pensionerna genom höjd avgift, så är det inte så enkelt. Inte om man vill ha ett ansvarsfullt system med hållbar finansiering och undvika oönskade konsekvenser, säger hon.
Avgiftshöjning inte enda lösningen
Eva Erlandsson, seniorekonom på Svensk Försäkring, lyfter ett annat perspektiv och framhåller att höjd riktålder redan har höjt pensionerna med sex till sju procentenheter, vilket visar vilken stor betydelse ett förlängt arbetsliv har.
”Det är viktigt att ha med sig att jobba ett år längre är viktigare än att höja avgiften”
– Genom längre arbetsliv och ökade avsättningar till tjänstepension, som nu omfattar 90 procent av alla anställda, har pensionerna redan stärkts mer än vad en avgiftshöjning skulle göra. Så det är viktigt att ha med sig att jobba ett år längre är viktigare än att höja avgiften, och det bör även speglas tydligare i livsinkomstprincipen, säger Eva Erlandsson.
Anna Tenje instämmer i att det finns flera sätt att förbättra pensionerna och det är viktigt att dessa lyfts som alternativ till avgiftshöjningar.
– Jag ser hellre att vi framöver skapar ett transparent pensionssystem än ett lapptäcke av populistiska förslag där nu vi tvingas lappa och laga, och där vi förlorar stora resurser genom att pensionera bort kompetens och erfarenhet. Medellivslängden ökar, vi får fler friska år, mår bättre och kan arbeta längre. Det finns ett egenvärde i detta, eftersom det är så vi kan höja pensionerna och samtidigt stärka tillväxten, säger Anna Tenje.
Utdrag ur ”Vinnare och förlorare i det svenska pensionssystemet”
- Stora överföringar i ATP-systemet: Generationer födda 1896–1937 fick upp till 13 procent högre livsinkomst tack vare ATP. Det motsvarar 15 200 miljarder kronor i dagens penningvärde – i nivå med den norska oljefonden.
- Dagens generationer betalar priset: För yngre generationer innebär det lägre avkastning: Bara 1,5 procent jämfört med 5 procent i ett fonderat system. 70 procent av dagens pensionsavgifter går till att täcka tidigare överföringar.
- Ofonderat kontra fonderat system: ATP och inkomstpensionen bygger på ett så kallat ofonderat system (pay-as-you-go), där nuvarande inbetalningar finansierar dagens pensioner. Premiepensionen och tjänstepensionen är däremot fonderade.
- Vad är rätt avkastning? Första ATP-generationerna fick tiotals procent i real avkastning. Dagens unga får knappt tillbaka vad de betalat in, sett till förväntad livslängd och avkastning.
- Reformen på 1990-talet bromsade snedfördelningen: Dagens avgiftsbestämda system har stabiliserat generationsfördelningen – men tidigare överföringar fortsätter påverka pensionsnivåerna.
- Överskott i dagens system: Överskottet i inkomstpensionssystemet är omkring 1 300 miljarder kronor. Detta kan användas för en så kallad ”gas” som ökar pensionerna i goda tider.
- Risk vid höjd avgift En höjning av pensionsavgiften riskerar att skapa nya omfördelningar om överskottet används för att höja dagens pensioner.
Källa: Ekonomisk Debatt 2/2025 (årgång 53)