DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Äldre nekas jobb trots kompetenskris – kostar samhället 70 miljarder

Att äldre stängs ute från arbetsmarknaden medför en samhällskostnad på 70 miljarder kronor per år, visar nya siffror. ”Många äldre avhåller sig från att ens söka utlysta jobb då chanserna upplevs för små”, säger John Mellkvist, generalsekreterare på Pluskommissionen.

Ålderismen är ett stort problem i Sverige. Trots att det för 15 år sedan blev olagligt att diskriminera på grund av ålder, är det vanligt att äldre arbetssökande sorteras bort tidigt i en anställningsprocess.

Nationalekonomen Stefan Eriksson visar i IFAU-rapporten ”Vid 43 är man passé” att chansen att gå vidare i en anställningsprocess minskar i 40-årsåldern. För en arbetssökande över 60 år är chansen i princip noll.

Samtidigt skriker de flesta branscher efter kompetens och nyligen beslutade Riksdagen att riktåldern för att gå i pension är 67 år.

Det visar att det finns en knut att lösa i den här frågan, menar Pluskommissionen, som arbetar för att fler äldre ska ha möjlighet att verka på arbetsmarknaden. De räknar med att samhällskostnaden för utestängda plussare (55-74 år) uppgår till över 70 miljarder kronor per år.

– Vi vet sedan tidigare att många äldre avhåller sig från att ens söka utlysta jobb då chanserna upplevs för små. Detta samtidigt som vi förväntas arbeta allt högre upp i åldrarna och många branscher skriker efter kompetens, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen.

Nu har Pluskommissionen tagit fram ett Plusindex i samarbete med Demoskop som varje år ska mäta och analysera attityderna till äldre arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden.

Tydligt attitydgap

När Pluskommissionen presenterade resultatet från sin första analys på ett seminarium nyligen avslöjades ett tydligt attitydgap mellan hur arbetsgivarna ser på problemet och hur allmänheten upplever situationen.

Medan arbetsgivare ger sig själva ett indexvärde på 60, för hur attraktiva de anser att 60-plussare är på arbetsmarknaden landar allmänhetens bedömning på 46 på indexskalan. Konkret betyder det att bara en fjärdedel av allmänheten anser att arbetsgivare värdesätter äldre medarbetare, medan nio av tio arbetsgivare säger sig göra det.

– Det har blivit värre. Det saknas ett institutionellt ledarskap i form av att attraktiva företag som är populära arbetsgivare går före och visar vägen. Man har blivit kvar i gamla hjulspår och nu står vi här med ett stort kompetensbehov trots att kompetensen finns, säger John Mellqvist.

Saknas strukturer för att våga satsa på äldre

Marie Thorslund, affärsområdeschef på rekryterings- och konsultföretaget KIMM Wise Professionals, anser också att det saknas strukturer för hur företag ska våga satsa på äldre.

– Det är inte av illvilja från företagens håll som det har blivit så här, utan på grund av just en avsaknad av strukturer, mod och insikt för hur man ska agera i praktiken, säger hon och fortsätter:

– Jag möter dagligen människor som känner skam för att de är arbetssökande. Och det handlar inte om personer över 60, utan personer som är 40–50 plussare, som har varit arbetslösa länge och mår dåligt av det.

Arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) konstaterar att ålderismen är ett stort resursslöseri.

– Det är den klart lägst hängande frukten för att lösa kompetensbristen i samhället – att se till att folk som har ett jobb kan arbeta några år extra, säger han.

Mats Persson lyfte på seminariet fram en undersökning från World Values Survey som visar att Sverige tillhör bottenskiktet i attityd och respekt mot äldre.

– Vi verkar ha en stark norm i samhället att om någonting uppfattas som modernt är det alltid bättre. Jag tror att vi har glömt bort och tappat bort faktorer som erfarenhet, kunskap, samt att människor med livserfarenhet och kunskaper har någonting att erbjuda.

Danmark betydligt bättre

På seminariet konstaterades att det går dubbelt så snabbt för en arbetssökande som är över 50 att få ett nytt arbete i Danmark än i Sverige.

– Danmarks arbetsmarknad uppmuntrar till en större rörlighet. Det ger en trygghet. Det är inte så farligt att byta jobb. I Sverige är det vanligare att man har ”ett jobb” i sin karriär, menade Marie Thorslund.

John Mellqvist lyfte också fram Danmark som ett positivt exempel.

– Att gå ut i arbetslöshet i Danmark som senior är totalt avstigmatiserat jämfört med Sverige. I Sverige får man nästan be om ursäkt för att man vill jobba. I Danmark är man helt inställd på att snabbt komma tillbaka.

Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia och moderator på seminariet, lyfte fram en OECD-rapport från förra året som visar att ju större rörlighet som råder på arbetsmarknaden desto lättare är det att snabbt hitta ett nytt arbete, samt att få möjligheten att kunna arbeta längre upp i åldrarna.

Men det kräver också att arbetstagarna är på alerten, menade John Mellqvist.

– Det kanske är det största trygghetskapitalet. Att man är känslig för hur saker och ting utvecklas och vad man behöver göra för att hålla sig relevant på arbetsmarknaden.

Plusindexet ska som sagt presenteras varje år och frågan är om situationen kommer att förbättras. John Mellqvist menar att det till stor del är upp till arbetsgivarna.

– Den pessimistiska attityden som finns hos allmänheten för chansen att få ett nytt arbete efter 60 är allvarlig och jag tror att arbetsgivarna måste visa mer ledarskap och goda exempel för att vara det samhällsbidrag som ett företag kan vara, säger han.

– Det blir en tydlig signalpolitik som kan leda till att fler bland de missmodiga som har sökt många jobb utan att lyckas faktiskt söker jobb och visar sin intention. Då kommer fler arbetsgivare att kunna gå dem till mötes och inse att 60-plussare vill arbeta och att de är en värdefull resurs på arbetsmarknaden.