DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Högutbildad, erfaren och arbetslös – "Arbetsförmedlingen är en bluff"

Hon är uppväxt på Östermalm i Stockholm, har en akademisk examen och har jobbat i hela sitt liv. Sedan drygt ett år tillbaka är Ulrika Martin arbetslös – något som hon aldrig trodde skulle hända henne. Men Arbetsförmedlingen har hon inget förtroende för. ”De har inte förstått sitt uppdrag”, säger hon.

Ulrika Martin hade varit egenföretagare inom marknadsföring och kommunikation i 15 år när pandemin slog till. Kunderna drog ner marknadsföringen på sparlåga och efter sommaren förra året hade hon inga uppdrag kvar.

– Allting tvärdog och vid det laget hade jag varit utan inkomst så länge att jag inte hade rätt till a-kassa.

Riktade in sig på 100 dagar

Först letade hon nya uppdrag men sedan ett tag tillbaka söker hon mestadels anställning, för att få vara i ett sammanhang men också för att kunna jobba mer långsiktigt. Hon riktade tidigt in sig på att det nog kunde ta uppåt 100 dagar innan hon fick ett jobb men nu ett år senare är hon fortfarande arbetslös.

Innan karriären inom marknadsföring och kommunikation jobbade Ulrika Martin i 15 år på olika befattningar inom detaljhandeln.

Nu söker hon allt från kassajobb på Systembolaget till gruppchef på Arbetsförmedlingen, samtidigt som hon drömmer om att få sätta alla sina samlade erfarenheter i mer kvalificerat arbete.

Men nio av tio gånger säger arbetsgivarna att de vill anställa någon yngre och hon är frustrerad över hur ointressant det verkar vara att anställa någon som är som hon i ålder, 50 år. Det borde vara tvärtom, konstaterar hon. Det blir inget vabbande då båda sönerna är tonåren, ingen tjänstledighet för studier och hon är inte i partyåldern och kommer därför inte bakfull till jobbet.

”Jag har massor av kunskap, erfarenheter och energi och jag sover bra på nätterna – sätt mig i arbete!”

– I stället har jag massor av kunskap, erfarenheter och energi och jag sover bra på nätterna – sätt mig i arbete! Det var ju nu när småbarnsåren är över som det riktigt roliga skulle börja. Jag har sett fram emot det. Det är resursslöseri att jag inte har ett jobb.

Har alltid jobbat

Hon har aldrig varit arbetslös tidigare och hon trodde aldrig att hon kunde hamna där.

– Det handlar inte om att jag skulle vara så himla bra utan om att jag alltid har jobbat. Jag började som 14-åring med att städa frisersalonger och under hela mitt liv har jag alltid haft minst ett jobb.

Hon har ett stort kontaktnät, bor med sin man på Gärdet och har en son som pluggar på högskola och en annan som går i gymnasiet och är elitsimmare. Alla blir förvånade när hon säger att hon är arbetslös.

– De tror mig inte först och sedan säger de ofta att ”du som är så driven, rolig och smart kommer att få jobb på nolltid”. Men det får jag ju inte.

Jobbigt att peppa sig själv

Även om arbetslösheten gör att självförtroendet sviktar ibland är hon tacksam för att hon har en god självkänsla, berättar hon.

– Utan den hade jag gått under. Jag ser utmaningar i stället för problem och har aldrig varit en person som ger upp. Men det är jobbigt att hela tiden peppa sig själv och hålla geisten uppe både hos sig själv och hos alla runt omkring som oroar sig för en.

Det senaste året har förändrat henne som person, förklarar hon.

– Jag drar mig undan socialt på ett sätt som jag aldrig har gjort förut. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Jag har inte har råd att göra lika mycket som tidigare men jag vill heller inte tacka ja när folk erbjuder sig att betala för mig. Det är snällt men det är inte så jag vill har det.

Samtidigt är hon inte ensam. Det finns en hel del i bekantskapskretsen som blev uppsagda i samband med pandemin och eller driver eget och står utan uppdrag.

”Arbetslöshet finns verkligen inte bara i utanförskapsområdena”

– Arbetslöshet finns verkligen inte bara i utanförskapsområdena. Jag är uppväxt på Östermalm, har en akademisk examen och jag har jobbat i hela mitt liv.

Håller på rutinerna

För att hålla i gång gamla rutiner ser hon till att gå upp tidigt varje morgon, sminka sig och klä på sig. Mjukisbralla är no-no.

– Jag tror att det är bra att hålla på vissa saker även om man inte har ett jobb att gå till. En kvinna jag pratade med på Arbetsförmedlingen här om veckan sa nöjt till mig att ”idag har jag satt på mig en bh”. Haha, ja någonstans måste man ju sätta ribban.

Arbetsförmedlingen ”en bluff”

Hon tycker att hon har en riktigt bra jobbcoach men att det bara handlar om just den personen. Själva programmet som Arbetsförmedlingen erbjuder upplever hon som ”en bluff”. Två gånger i veckan är det obligatorisk föreläsning och första gången hon var där trodde hon att hon kommit fel.

– Den verkade rikta sig till någon som aldrig hade jobbat i Sverige förut eller till någon som precis slutat gymnasiet. Men när jag frågade fick jag svaret att den är för alla. Det måste gå att göra bättre. Som det är nu är det ett missbruk både av skattepengar, människor och deras tid.

Skarpt kritisk till Arbetsförmedlingen

Dagens upplägg passar istället ingen och därför vore det bättre ha ett par olika nivåer, anser hon.

– Det säger sig självt att 500–600 personer i olika stadier i livet inte kan tillgodogöra sig samma föreläsning om hur de ska skriva sitt cv, komplettera kontaktnät/utbildning/LinkedIn och bygga sitt personliga varumärke.

– Jag får ju hålla mig i stolen för att inte springa därifrån skrikande.

I våras blev Ulrika Martins man uppsagd och när hon jämför med den privata karriärcoach som han har tillgång till fick hon bekräftat att det går att göra bättre.

”En arbetsförmedling ska väl förmedla jobb och hålla sig à jour med arbetsmarknaden?”

Även om hon tror att Arbetsförmedlingen kan var bra för den som aldrig har jobbat förut och som inte vet hur man söker jobb, så är det inget för henne.

– Jag vill inte ha med dem att göra. De har inte förstått sitt uppdrag. En arbetsförmedling ska väl förmedla jobb och hålla sig à jour med arbetsmarknaden? Efter att de under brinnande pandemi och rådande restriktioner rekommenderat mig att utbilda mig inom hotell och restaurang gav jag upp hoppet om dem.

Myndigheten svarar

Johanna Schumacher, enhetschef Leverantörsuppföljning på Arbetsförmedlingen, besvarar kritiken:

– Det är naturligtvis tråkig läsning när en arbetssökande, som i det här fallet, inte är nöjd med det program som hon har genomgått. Vårt mål är ju att få ut den arbetssökande i arbete eller studier så fort som möjligt.

Enligt Arbetsförmedlingen handlar det troligen om tjänsten Stöd och matchning, som är upphandlad enligt lagen om valfrihet, LOV. Leverantörerna har frihet att utforma tjänsten tillsammans med deltagaren så att den passar dennes behov. Det svar som Ulrika Martin fått från leverantören är därför inte i enlighet med avtalets syfte, förutsatt att det handlar om just Stöd och matchning, menar Johanna Schumacher.

– De som är missnöjda med leverantör eller tjänstens innehåll kan därför byta leverantör när de önskar. Vårt mål är att skattepengarna ska användas på ett seriöst och ändamålsenligt sätt och med LOV-tjänster kommer leverantörer som inte håller måttet att slås ut när de väljs bort av de arbetssökande.