KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Varningen: Även med regeringsbeslut dröjer besked om slutförvaret

Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Trots massiv kritik dröjer regeringen med ett beslut om slutförvaringen av använt kärnbränsle. ”Vi har tio år bakom oss, men vi har många år framför oss också”, säger Anna Porelius på SKB och varnar för fler prövningar även efter ett regeringsbeslut.

Det har tagit tid sedan SKB, som ägs av kärnkraftsbolagen, presenterade sitt förslag om ett slutförvar av utbränt bränsle. Tillståndsansökan lämnades in 2011. Och när Per Bolund i somras pressades att lösa den akuta krisen om den så kallade mellanlagringen så tog han inte chansen att samtidigt besluta om slutförvaret.

– Nu är processen framåt väldigt osäker. Vi hade en ansökan om ett sammanhängande system som också lagen kräver. Vi ville utöka mellanlagret, kapsla in bränsle och lösa slutförvaringen av bränslet. Nu valde regeringen att bryta ut mellanlagringen – det är problematiskt eftersom vår ansökan handlar om helheten. Det är osäkert hur domstolen ställer sig till det, sade Anna Porelius, kommunikationschef på SKB under ett panel-samtal som arrangerades av Svenskt Näringsliv.

Ett problem är att kapaciteten i mellanlagret i Oskarshamn är begränsad, vilket snabbt kan få negativa konsekvenser för den fortsatta driften av de svenska kärnkraftverken.

– Efter tio års process saknar vi fortfarande beslut i frågan. Mellanlagret för bränslet börjar bli fullt. I våras larmade reaktorägarna att det kan hindra oss att köra kärnkraften vidare inom en ganska kort framtid, sade Lina Håkansdotter, avdelningschef för hållbarhet och infrastruktur, på Svenskt Näringsliv.

Kritiken har bitvis varit hård mot att processen har tagit så lång tid, inte minst från näringslivshåll som oroar sig över den svenska energiförsörjningen. SKB varnar för ytterligare fördröjningar och vågar inte ge en deadline för slutförvaringen mer än att man hoppas kunna påbörja byggandet i Östhammar under 2020-talet. Det är i den uppländska kommunen som slutförvaret för radioaktivt avfall och använt kärnbränsle ska ligga.

– Man ska komma ihåg att det kommer att vara en milstolpe att få ett regeringsbeslut, men sedan fortsätter ju prövningen. Det tar ju inte slut här. Vi har tio år bakom oss, men vi har många år framför oss också där vi stegvis ska få det här godkänt av strålsäkerhetsmyndigheten. Vi ska lämna in förnyade säkerhetsredovisningar. Mark- och miljödomstolen ska fastställa villkor för vår verksamhet, sade Anna Porelius.

Hon anser att grundarbetet är gjort, fakta är insamlad. Regeringen har alltså allt det underlag som behövs i frågan för att fatta ett snabbt beslut.

– Men det som kanske saknas är långsiktigheten och möjligtvis modet att ta det här steget. Det är ingenting som återstår faktamässigt egentligen, sade hon.

I Finland fattades beslutet redan 2015.

– Jag tror att i Finland är det mer en fråga om att det här är ett avfall från en elproduktion som ska tas omhand på ett ansvarsfullt sätt. Det är mer en teknisk fråga. Man har mer en pragmatisk inställning till den. Man är överens även över partigränserna att det är ett ansvar man ska ta, sade Anna Porelius.

Jukka Relander, kommunikationschef på Finsk Energi, menar att den finska allmänhetens syn på kärnkraft spiller över på synen på slutförvaret.

– Det finns en viss pragmatism i Finland. Men frågan har varit politiserad tidigare. De gröna har lämnat regeringen två gånger på grund av kärnkraften. Men något har förändrats, – det är klimatfrågan som har kommit upp som den nya principen och då har kärnkraftsfrågan tagits bort från den politiska agendan, sade han.