Svenska lagar skrivs om när fler kör privat i rymden
Rymden (TT)
Gamla raketdelar och annat rymdskrot i växande mängd. Satelliter som trängs i omloppsbanorna. Snart kanske turistresor för gemene man.
Klart det behövs lite ordning och reda i rymden. För svensk del innebär det en ny rymdlag.
Den 10 februari 2009. Den amerikanska satelliten Iridium 33 färdas på sin polära bana, 780 kilometer från jorden.
På samma höjd går den uttjänta, ryska satelliten Kosmos 2251.
Båda rymdfarkosterna väger hundratals kilo, Kosmos 2251 nästan ett ton. De rusar fram i uppskattningsvis 35 000 kilometer i timmen när deras omloppsbanor plötsligt korsas ovanför norra Sibirien. Smällen är oundviklig och monumental. Den första, stora krocken mellan två rymdfarkoster är ett faktum.
Satellitkrocken pekar på behovet av ett mer detaljerat regelverk för rymdverksamhet. De konventioner som slöts i rymdålderns inledning räcker helt enkelt inte längre.
Trångt där uppe
Sedan den första satelliten, Sputnik 1, sköts upp har mer än 12 000 satelliter lagts i omloppsbana runt jorden. 7 600 befinner sig fortfarande i rymden, varav 4 700 i bruk. Och fler blir det, i takt med att nya, omfattande satellitprojekt genomförs. Och eftersom satelliterna behöver befinna sig på ett visst avstånd från jorden för att göra nytta börjar det bli trångt, med rymdmått mätt.
Den annalkande trafikstockningen påverkar alla. Satelliterna förser inte bara forskare, meteorologer och militärer med bilder och data för analyser, planering och spaning. I svårtillgängliga eller outvecklade områden är satelliter en förutsättning för internetuppkoppling och telefoni. Och vem som helst som använder kartfunktioner med positionering i sin mobil, kanske i en banal jakt på närmaste bensinmack, gör ju det tack vare satelliter.
– Om du äter bröd använder du rymdteknologi indirekt, eftersom EU:s jordbruksstöd monitoreras helt genom rymdteknik, tar rymdrättsexperten Katrin Nyman Metcalf, adjungerad professor vid Tallinns universitet, som ytterligare ett exempel.
Så hur hålla ordning på all rymdtrafik?
– Det pratas nu om trafikregler för rymden, i form av licenser för uppskjutning. Det är på det sättet man kan kontrollera att det inte blir för trångt. Samhället är ju helt beroende av att satelliter kan skjutas upp utan att krocka och utan att inkräkta på andras positioner, säger Katrin Nyman Metcalf.
Till kyrkogården
Runt jorden cirklar också rester av tidigare farkoster i form av oräkneliga mängder småskräp och tiotusentals skrotbitar av större storlek, från en decimeter och uppåt. Med tanke på den fart de håller kan även en ganska liten skrotbit ställa till med förödelse.
– Rymdskrotet är både ett miljö- och ett säkerhetsproblem. Med mer och mer skrot blir det mindre plats kvar för de rymdaktiviteter som behövs. Det finns riktlinjer om hur skrot ska hanteras, men några bindande regler finns inte. Det har varit svårt att få stater att komma överens om regler, så det som sker nu är tack vare riktlinjer, konstaterar Karin Nyman Metcalf.
Enligt riktlinjerna ska uttjänta satelliter puttas ned så att de brinner upp i atmosfären, eller förpassas till en kyrkogårdsbana, det vill säga en högre omloppsbana där de inte är i vägen för de aktiva satelliterna.
Förr eller senare behövs dock en storstädning. Den europeiska rymdstyrelsen Esa ligger långt framme i planerna på att skicka upp en specialkonstruerad skrotsamlarfarkost, Clearspace-1, men även om projektet skulle lyckas måste fler insatser till.
Locka företag
Just rymdmiljön berörs i det kommande förslaget till en uppdaterad svensk rymdlag. Jo, det finns en sådan men den omfattar endast sex paragrafer och har gällt i snart 40 år.
När den skrevs var rymdverksamhet en statlig angelägenhet för ett fåtal länder. Nu, i den epok som Esa kallar Space 4.0, är rymden kommersiellt högintressant.
– Man kan sammanfatta behovet av en ny rymdlag i två ord: privata aktörer. I dag är ju rymden i princip tillgänglig för alla. Så om man i Sverige vill bedriva kommersiell rymdverksamhet är det väldigt viktigt att reglerna är glasklara, vad gäller till exempel ansvarsförsäkringar och skadestånd om något skulle hända. Nya rymdlagar poppar upp i princip alla länder nu, så Sverige måste också ha en för att inte riskera att kommersiella aktörer avstår från etablera verksamhet här, säger Christer Nilsson, ställföreträdande generaldirektör vid Rymdstyrelsen.
Saken blir inte mindre angelägen av det faktum att Sverige har ambitionen att kunna skjuta upp satelliter i omloppsbana från rymdbasen Esrange, öster om Kiruna.
– Oavsett vem som äger satelliten har den stat där uppskjutningen sker ett ansvar. Därför måste vi ha en klar och tydlig rymdlag på plats, säger Christer Nilsson.
Andra baser, bland andra Andøya i Nordnorge, konkurrerar om att bli den första i Europa med kapacitet att skjuta upp satelliter i omloppsbana. Det land som hinner först sällar sig då till ett dussintal andra i världen.
Skydda intressen
En annan viktig aspekt är att Sverige måste kunna skydda sina säkerhetsintressen i rymden.
Detta innebär att berörda myndigheter – Rymdstyrelsen i samråd med Säpo och försvarsmakten – måste kunna kontrollera att tillstånd till rymdverksamhet från svenskt territorium inte utnyttjas till att störa eller skada vitala svenska funktioner och att tillstånd kan suspenderas om så krävs, förklarar Christer Nilsson.
– Den nya rymdlagen kommer att vara betydligt mer utförlig i hur detta ska ske.
En moderniserad rymdlag kommer sannolikt också att konkretisera rymdaktörernas miljöansvar. Den som får tillstånd att bedriva verksamhet från Sverige förbinder sig också att lämna så lite spår efter sig som möjligt.
Utredningen ska också blicka framåt och peka på vilken lagreglering som kan behövas om Sverige ska vara med och locka till sig framtida rymdturister.
Förslaget till en moderniserad svensk rymdlag skulle ha överlämnats till högskole- och forskningsminister Matilda Ernkrans (S) senast den 17 november, men överlämnandet har skjutits fram.
Anna Lena Wallström/TT
Fakta
Verksamheten i rymden regleras av rymdfördraget med kompletterande avtal, vilka förhandlats fram inom FN.
Rymdfördraget (1967) slår bland annat fast att rymden är till för alla och att ingen stat får göra anspråk på himlakroppar, eller hindra andra från att utforska dem. Ockupation av exempelvis månen är alltså ett brott mot fördraget.
Räddningsavtalet (1968) är en överenskommelse om att vid behov undsätta andra länders astronauter vid återkomsten till jorden.
Skadeståndskonventionen (1972) slår fast ett strikt ansvar med ersättningsskyldighet för skada orsakad av rymdfarkoster och andra föremål som faller ned på jorden.
Registreringskonventionen (1975) innebär en skyldighet att föranmäla till FN inför uppskjutning av föremål i rymden.
Månavtalet (1979) stadgar att månen och andra himlakroppar enbart får användas för fredliga ändamål. Kärnvapen får inte placeras i banor runt månen.
Källa: NE
Fakta
Den 4 oktober 1957 sköt Sovjetunionen upp den första satelliten från jorden: Sputnik 1.
Sputnik 1 var klotformad och hade fyra långa antenner. Satelliten befann sig i omloppsbana till 4 januari 1958 då den brann upp i atmosfären.
I november 1957 sändes Sputnik 2 upp. Den hade en fyrbent passagerare: hunden Lajka.
Lajka dog bara några timmar efter uppskjutningen. Den 508 kilo tunga satelliten fortsatte i omloppsbana runt jorden fram till den 14 april 1958, då även den brann upp i atmosfären.
USA:s första satellit var Explorer 1, uppsänd den 31 januari 1958.
Den första bemannade rymdfärden ägde rum 12 april 1961 med den sovjetiske kosmonauten Jurij Gagarin. Han färdades i rymdskeppet Vostok ett varv runt jorden innan han oskadd kunde landa på jorden.
Den första kvinnan i rymden blev Valentina Teresjkova, som i juni 1963 färdades 48 varv runt jorden i rymdskeppet Vostok 6.
Sex år senare, i juli 1969, blev USA först med en landstigning på månen, efter färd med Apollo 11.
Den 21 juli 1969 steg Neil Armstrong ned från månlandaren och ut på månens yta, med orden ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”.
Sveriges rymdverksamhet startade i augusti 1961 då den första svenska raketuppskjutningen genomfördes. Forskningsraketen, med smeknamnet Plutnik, sköts upp från Vidsel i Älvsbyns kommun.
Källor: NE, Rymstyrelsen
Fakta
Forskningssatellit: Exempelvis den svenskbyggda Odin, fortfarande igång efter 20 år i rymden. Förser forskare med data om den övre atmosfären och har därmed bidragit till kartläggning av förändringar i ozonlagret.
Vädersatellit: Exempelvis europeiska satellitsystemet Meteosat, med fyra geostationära satelliter. SMHI använder sig av Meteosat-10 och Meteosat-11 som båda täcker Europa.
Kommunikationssatelliter: Den första privat bekostade kommunikationssatelliten var Telstar, som Nasa sände upp i juli 1962. Telstar provade för första gången överföring av tv-bilder mellan USA och Europa. Det nutida och uppmärksammade Starlink-satsningen har som mål att förse hela världen med snabbt bredband via tiotusentals satelliter.
Satelliter för navigering: Det mest kända satellitnavigationssystemet är GPS, utvecklat av det amerikanska försvaret. Det ryska systemet benämns Glonass, det kinesiska Beidou och det europeiska, civila systemet Galileo.
Källor: NE, SMHI, Rymdstyrelsen