DE SVENSKA KRISSTÖDEN

Ett år med krisen: Företagen går på knäna – ”Värsta på 122 år”

Strandade flyg, strypt färjetrafik och inställda buss- och taxiresor. Coronarestriktionerna har försatt den svenska transportbranschen i sin djupaste kris någonsin – och stiltjen pågår fortfarande. ”Den värsta och mest utmanande perioden någonsin”, säger företagaren Satish Sen.

Nu har det gått ett år sedan de första coronarestriktionerna trädde i kraft i Sverige. Över en natt gick möjligheten att ta sig till jobbet, affären och till restauranger från att vara en självklarhet till att bli mycket komplicerat. Det ledde till förödande konsekvenser för transportnäringen.

– Det var en tid då alla sektorer drabbades. Delar av godstransporterna mot industrin berördes eftersom Volvo och Scania stod stilla i ett antal veckor. Om man tittar på persontransporter hamnade taxi, sjöfart, flyg och buss i ett väldigt allvarligt läge efter restriktionerna, säger Transportföretagens vd Marcus Dahlsten.

För Helen Bergh, vd och grundare av MK Bussresor, var förändringen så tydlig att hon kan dela upp 2020 i ett ”före” och ”efter”.

– De första vikande siffrorna kom vecka sju när sportlovet hade börjat. Några veckor senare, i mitten på mars, blev det totalstopp, säger hon.

Liknande kontrast bevittnade Erika Janson, kommunikationschef på Tallink Silja.

– Året inleddes starkt med rekordhöga passagerarsiffror i januari och februari, men i mars slog krisen till och våra förutsättningar förändrades helt över en natt, säger hon.

Thomas Andersson, vd för Stockholms hamnar, bekräftar bilden av en stillastående kryssningstrafik.

– På Stockholms hamnar, som tillhör världens största passagerarhamn, försvann lejonparten av de passagerare som vi vanligtvis har. Det gjorde att vi tappade ungefär en tredjedel av våra totala intäkter under 2020, säger han.

Saknar motstycke

Satish Sen, tillförordnad vd på Taxi Stockholm beskriver en kris som saknar motstycke.

– 2020 var ett år som vände upp och ner på vår bransch. Omsättningen halverades jämfört med året innan. Nästan alla våra traditionella kanaler ströps. Vi fick inga affärsresenärer och när besöksnäringen och eventbranschen, som har varit så viktiga för oss, slogs ut försvann nästan alla privata resenärer. Om man summerar det så är det den värsta och mest utmanande perioden under vår 122-åriga historia, säger Satish Sen.

Efter den initiala chocken hoppades företagen att regeringen skulle räcka ut en hjälpande hand. Till en början såg det lovande ut. De första stöden betalades ut rekordsnabbt. Dessutom övervägde regeringen att införa riktade stöd till de hårdast drabbade branscherna och Transportföretagens vd Marcus Dahlsten räknade med att hjälp snart var på väg. Men tiden gick och inget hände.

– Det har varit utlovat från regeringen sida att det först skulle komma breda övergripande åtgärder som korttidspermittering, omställningsstöd och sänkta arbetsgivaravgifter och i ett senare skede komma mer riktade stöd. Där har det kommit riktade stöd till flyget men inte så mycket till andra branscher, säger han.

Regeringen hade kunnat gå längre

Transportnäringen fick i stället hålla tillgodo med de generella stöden, däribland korttidspermitteringarna. Men här hade regeringen kunnat gå så mycket längre, menar Marcus Dahlsten.

– Om man tittar på korttidspermittering så har det varit till hjälp för ett stort antal men inte för alla. Det är ju ett stöd som i grunden är anpassat för industrin där man har en förutsägbar produktion som man själv kan styra. Persontransporter är inte en sådan typ av verksamhet eftersom den är efterfrågestyrd och man hanterar nya affärer dag för dag, säger han.

Situationen förvärras av att de utlovade stödpaketen dröjer. Enligt Erika Janson på Tallink Silja har beslutsfattarnas och myndigheternas hantering av regler och restriktioner kännetecknats av bristande förutsägbarhet och framförhållning.

– Bristerna har legat i att det har varit stor osäkerhet och att regeringen i Sverige varit väldigt sen med att lämna besked om olika stöd. Beskedet om en förlängning av möjligheten till korttidspermittering kom exempelvis bara några veckor innan denna möjlighet skulle löpa ut efter 6+3 månader. Då hade vi redan nödgats lägga ett varsel på hela vår besättning på 500 personer – ett varsel som vi sedan kunde dra tillbaka när beskedet väl kom. Sena besked skapar otroligt mycket stress och osäkerhet, säger hon.

Hon får medhåll av Satish Sen på Taxi Stockholm.

– Problemet är att den ena handen inte vet vad den andra gör. På en sida delar man ut omställningsstöd medan den andra handen inte klarar av att betala ut de stöden. Det är den här oförutsägbarheten i de politiska besluten som har varit mest utmanande, säger han.

Bättre hjälp i andra länder

Under återstoden av 2020 utgick den svenska regeringen från mer eller mindre samma stödmodell som i våras. Men grannländerna Norge och Danmark agerade annorlunda och började successivt rulla ut den typ av riktade stöd som medlemsföretag inom Transportföretagen länge har efterfrågat. Under sommaren delade Danmark ut ett tilläggsstöd för näringar som kunde påvisa stora tapp under pandemin, både direkt drabbade näringar och underentreprenörer till företag i dessa näringar. Vidare har landets regioner enhälligt ingått i en överenskommelse med trafikföretagens organisation Dansk Persontransport som garanterar viss bibehållen avtalsersättning, samt avdrag för eventuellt statliga lättnader och uteblivna personalkostnader.

Satish Sen på Taxi Stockholm är förbryllad över att den svenska regeringen inte har stöttat transportbranschen på liknande sätt som sina nordiska kollegor.

– Det stöd som har gjorts för omsättningstapp i andra länder har fungerat mycket bättre. Om vi tappar affärer på grund av att man stänger ner samhället då borde man få kompensation i förhållande till den förlorade omsättningen. Då kunde vi också ha ute bilarna i trafik och göra de viktiga samhällsuppdragen, säger han.

Läget oförändrat

Nu, ett år efter första smällen, fortsätter restriktionerna att sätta press på transportnäringen. För vissa bolag är läget mer eller mindre oförändrat sedan krisen bröt ut.

– Halva vår flotta ligger nu upplagd i princip sedan i mars och antalet anställda i koncernen har under året minskat från 7 240 i slutet av 2019 till 4 237 i slutet av 2020, säger Erika Janson, kommunikationschef på Tallink Silja.

– Sedan krisen bröt ut har vi tappat ungefär 98 procent av omsättningen och sedan dess har vi mer eller mindre till stått till, säger Helen Bergh på MK Bussresor.

Det påverkar inte bara transportnäringen. Medan branschen blöder pengar riskerar det också att slå mot delar av den svenska infrastrukturen och därigenom förlänga återhämtningsprocessen. Marcus Dahlsten använder flyget som exempel.

– När det inte flygs så kommer inga pengar in till flygplatsverksamheten vilket innebär att de förlorar olika typer av certifikat och licenser. Det gör att startsträckan blir längre när ekonomin väl sätter igång igen, säger han.

Vad företagen saknar i stöd väger de upp för i uthållighet, flexibilitet och kämpaglöd. För Helen Berg på MK Bussresor har de här faktorerna varit avgörande för att stå pall i de svåra tiderna.

– Vi har drivit det här företaget i 36 år och har haft många motgångar, men den här krisen har man inte kunnat hantera på ett annat sätt. Allt det handlar om nu är att ha ett jädra anamma och att inte ge upp, säger hon.

Vissa ljusglimtar

Om Satish Sen på Taxi Stockholm kan se någon ljusglimt i det hela så är det att organisationen har visat vad den går för även under kristider.

– Vi har lyckats förvånansvärt bra med att upprätthålla en god service till kunden. Vi har haft bra svarstider och reklamationerna har inte ökat. Ett annan positiv sak är att vi har lyckats ställa om ganska snabbt för att vara en så stor organisation. Vi har ställt om till att köra ut PCR-tester, logistikuppdrag som vi annars inte vana vid, säger han.

Företagen sätter nu tilltro till att vaccinet snart kan ta oss tillbaka till det normala. Med lite tur det leda till ett större resande under sommaren, önskar Thomas Andersson på Stockholms hamnar.

– Jag hoppas att vi inte tappar den här högsäsongen igen och att vi kan komma igång med trafik i juni, säger han.

Limbotillstånd

Men till dess hänger osäkerheten kvar i luften. Helen Bergh på MK Bussresor beskriver det som ett slags limbotillstånd där alla vill röra på sig men ingen vågar ta första steget.

– Det märks att alla tänker likadant, att folk är mer avvaktande nu än de var i somras. Man vågar inte planera sina resor förrän man har fått vaccinet och restriktionerna har lyfts, säger hon.

Även med vaccinet i land måste mobiliteten öka på flera plan för att det ska bli tal om en riktig återhämtning, menar hon.

– För våra utomlandsresor har vi till exempel samarbete med Viking Line och därför är det viktigt att det går bra även för dem när krisen är över. Vi är också beroende av vad som händer i de andra länderna eftersom de byter regler från dag till dag, säger Helen Bergh.

Satish Sen anser att så länge det finns restriktioner vilar ett stort ansvar på regeringen att kompensera för de stora omsättningstappen.

– Vi lever precis som besöksnäringen och eventbranschen med en tom kassa som måste fyllas på under dagen. Finns det ingen mobilitet i samhället finns det ingenting att transportera. Samtidigt sitter vi som alla andra med fasta kostnader – personal, bilar, hus, utrustning. När Bolund sa att alla borde skaffa sig en stor reserv så är det lättare sagt än gjort i en lågmarginalbransch. Dessutom driver häften av våra förare egen firma och det gör det ännu svårare att bygga reserver än i ett aktiebolag.