Favoriterna till Nobelprisen

Vetenskap (TT)

Bakterier som kommunicerar med varandra. Genernas betydelse för bröst- och äggstockscancer. Flexibel "elektronisk hud". Vacciner mot covid.

Dessa är några av de heta kandidaterna till årets naturvetenskapliga Nobelpris.

Pristagarna tillkännages den här veckan. På måndagen avslöjar Karolinska institutet vem eller vilka som får priset i medicin/fysiologi. Därefter, på tisdagen och onsdagen meddelar Vetenskapsakademien vilka som belönas i fysik och kemi.

Intressant nog finns det i år osedvanligt många kvinnor bland dem som tippas vinna, såväl inom kemi som medicin/fysiologi.

Största intresset brukar reserveras för medicinpriset, vilket är naturligt med tanke på att det ofta handlar om hur våra egna kroppar fungerar och hur sjukdomarna vi drabbas av kan botas.

Ett namn som ofta har nämnts i spekulationerna är Mary-Claire King, professor vid University of Washington i Seattle, USA. Hon var först i världen med att visa att bröstcancer kan ärvas som ett resultat av mutationer på den gen hon döpte till BRCA1, sedan dess kallad bröstcancergenen. Hon har i studier påvisat att såväl bröstcancer som äggstockscancer oftast hänger samman med nedärvda faktorer. Hon är också känd för att ha påvisat att människor och schimpanser är 99 procent genetiskt identiska.

En annan kandidat till medicinpriset är Stuart Orkin vid Harvard Medical School i Boston, USA. Han har visat att blodsjukdomar ofta är genetiskt betingade. Han har också tagit fram avancerade behandlingsmetoder i form av genterapier mot sicklecellanemi, världens vanligaste genetiska sjukdom och en plåga i stora delar av Afrika.

Covidvaccin

Icke att förglömma i spekulationerna om medicinpriset är förstås de nya vaccinerna mot covid-19. De bygger på den så kallade mRNA-tekniken som revolutionerat just vaccinframställning. En som i så fall kan komma att belönas är Katalin Kariko, biokemist vid det tyska läkemedelsbolaget Biontech.

Möjligen tycker Nobelkommittén vid Karolinska institutet att det är för tidigt att ge priset till covidforskarna. Å andra sidan är det uppenbart att mRNA-tekniken fungerar väl, så varför inte?

Kemipriset brukar också väcka intresse eftersom det uppfattas som hyfsat lättförståeligt - fast det kanske bara är skenbart för ganska ofta har kemipristagarna visat sig syssla med saker som de flesta har svårt att förstå.

En huvudkandidat i år är Carolyn Bertozzi vid Stanford University i USA. Hon studerar kemiska reaktioner i levande celler och hur dessa påverkar infektioner och sjukdomar som cancer.

En tänkbar vinnare är en annan kvinna, Zhenan Bao, också verksam vid Stanford. Hon har utvecklat nya användningsområden för elektroniska material, inklusive något så märkligt som flexibel "elektronisk hud", det vill säga elektronik som efterliknar vår egen hud, vilket har öppnat för nya typer av proteser och robotar.

När bakterier kommunicerar

En tredje kemikandidat är Bonnie Bassler, molekylärbiolog vid Princeton University i USA. Tillsammans med sin kollega Peter Greenberg har hon undersökt genernas funktion hos bakterier när dessa kommunicerar kemiskt med varandra, något som kan användas vid bekämpning av farliga mikrober.

Fysikpriset är i vanlig ordning det pris som de flesta känner sig osäkra inför, inte så märkligt med tanke på att fysikerna oftast ägnar sig åt avancerad matematik och analyser av hur partiklar, kroppar och ytor är beskaffade.

Bland kandidaterna, enligt analysföretaget Clarivate, finns två japaner, Takashi Taniguchi och Kenji Watanabe, båda verksamma vid det nationella institutet för materialvetenskap i Tsukuba. De har fabricerat sexkantiga kristaller av så kallad bornitrid, vilket i sin tur har möjliggjort en revolution i studierna av tvådimensionella material, det vill säga material med endast ett fåtal lager av atomer vilket innebär att de har unika egenskaper, exempelvis en suverän förmåga att leda el och värme. Grafen är ett sådant material.

En annan favorit är den tyska fysikern Immanuel Bloch som, enligt Clarivate, genomfört banbrytande studier inom kvantfysiken, bland annat genom att använda extremt kalla atomiska och molekylära gaser.

Roland Johansson/TT