Historiskt bud från arbetsgivarna – ”Finns anledning att sätta ner foten”

Facken står fast vid sina krav medan Teknikföretagen överraskade med ett motbud när industrins parter växlade krav på onsdagen. Två procent i löneökningar och 3 000 kronor i en engångssumma är budet. ”Vi måste förhålla oss till den verklighet som vi har”, säger Tomas Undin, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Två procent och 3 000 kronor i en extra summa. Det är Teknikföretagens krav efter att ha växlat avtalskrav med industrifacken under onsdagsförmiddagen.

– Vi förstår att det finns oändligt mycket att vinna på att inte bibehålla den höga inflationsnivån utan att hitta en lönenivå som inte spär på inflationen. Där har vi lika uppfattning med våra motparter, sa Tomas Undin, förhandlingschef på Teknikföretagen under en presskonferens på onsdagen.

– Vi tycker att situationen är sådan att det finns anledning att sätta ner foten om lönerna den här gången.

Han konstaterade att Teknikföretagen genom att ställa ett motyrkande frångår arbetsgivarsidans vanliga förfarande. Utöver yrkandet på två procent och 3 000 kronor vill arbetsgivarsidan se ett ettårigt avtal. Också det ovanligt, då längre avtal anses ge stabilitet på arbetsmarknaden.

– Medlemsföretagen tycker alla med något undantag att det är bättre med långa avtal, för att det skapar förutsägbarhet. Det måste vägas emot att det finns en riskpremie med det. Nu är riskpremien ganska hög att vi kan göra felbedömningar. Vi måste förhålla oss till den verklighet som vi har, sa Tomas Undin.

Svårt ekonomiskt läge

Tomas Undin menar att de löneavtal från och med den 1 april 2023 ska förhandlas fram i ett svårt ekonomiskt läge.

– I förhandlingarna vill vi adressera det allvarliga ekonomiska läget. Det tycker vi inte att fackens krav gör. Därför lägger vi ett motförslag för första gången i den här speciella situationen, det har inte skett tidigare i Industriavtalets historia.

Samtidigt har de tre industrifacken i sin tur begärt ett lönelyft på 4,4 procent på ett år. Det är samma procentsats som de presenterade redan den 31 oktober.

– Vi har lyssnat noga men har inte hört några argument från Teknikföretagen som ger oss anledning att ändra på våra krav, sa Unionens ordförande Martin Linder.

Facken vill se en individgaranti om minst 820 kronor per månad och dessutom att de lägsta lönerna i kollektivavtalen ska höjas med 1 600 kronor. IF Metall har dessutom som specifikt krav att det ska skapas en lönepott på varje arbetsplats, där varje anställd bidrar med 4,4 procent, dock minst 1 192 per anställd.

Arbetsgivarna har sedan tidigare konstaterat att de så kallade låglönesatsningarna innebär att fackens krav ligger över 4,4 procent. Det bekräftade Tomas Undin på presskonferensen.

– Våra beräkningar är att yrkandena de facto innebär ett spann mellan 4,4 och 5,2 procent, sa han.

”Det kommer inte att bli någon lätt övning. Många omvärldsfaktorer som är osäkra.”

Sveriges ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand konstaterade att Teknikavtalet länge har haft en stor betydelse för svensk arbetsmarknad. Första avtalet tecknades 1993 och bidrog till att Industriavtalet kom till stånd fyra år senare.

– Det är viktigt att vi som parter håller fast vid den lönebildningsmodell som så framgångsrikt har fungerat i över 25 år, sa hon.

Hon menar att kraven som facken ställer är rimliga.

– Vår samlade bedömning är att våra avtalskrav är väl avvägda, sa hon.

Målet är att träffa avtal senast 31 mars 2023. Avtalet kommer att bli det märke som avgör lönenormeringen för alla avtal under 2023 års avtalsrörelse. Avtalsrörelsen omfattar runt 450 avtal och cirka 2,2 miljoner anställda.

Många experter menar att den här avtalsrörelsen kommer att bli stökigare än tidigare. Och det tycks parterna inom industrin instämma i.

– Det kommer att bli tuffa och intensiva förhandlingar, sa Martin Linder.

– Det är svårförutsägbart och det kommer att vara svårnavigerat att hitta ett avtal till 31 mars. Vi kommer att göra allt vad vi kan för att klara det, men det kommer inte att bli någon lätt övning. Många omvärldsfaktorer som är osäkra, sa Tomas Undin.

Fler kravväxlingar

Under onsdagen växlar även Industriarbetsgivarna krav med sina motparter, Ledarna, GS-facket, IF Metall, Pappers, Unionen och Sveriges Ingenjörer. Vilka krav som gäller är ännu inte offentligt, men förhandlingschefen Per Widolf kommenterar Teknikföretagens krav i ett pressmeddelande.

– Beträffande det bud som Teknikföretagen har lagt i dag konstaterar vi att ett avtal på den nivån är i enlighet med Industriavtalets syfte att verka för god konkurrenskraft. Nivån driver heller inte på inflationen, säger han.

Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten konstaterar att det överordnade målet med avtalsförhandlingarna är att konkurrenskraften ska stärkas och att de avtal som träffas långsiktigt utvecklar industrin och möjligheten till fler industrijobb.

– Det är det Industriavtalet handlar om, säger han och fortsätter:

– Man kan tyvärr säga att konkurrenskraften har upprätthållits av en svag valuta. Produktivitetsutvecklingen i Sverige har varit svag. Efter finanskrisen har produktiviteten ökat med endast cirka en procent per år. Även utvecklingen under 2022 har varit väldigt svag. Vi har tyvärr inte blivit så mycket mer effektiva.

Prognoserna pekar nedåt

Trä- och Möbelföretagen, TMF, växlar krav med Trä- och Möbelföretagen, TMF, och de fyra fackliga motparterna GS-facket, Unionen, Sveriges Ingenjörerna och Ledarna.

TMF:s förhandlingschef Anna Freij menar att fackens låglönesatsning är problematisk.

– Vi förstår att medarbetarna i våra medlemsföretag har en tuff ekonomisk situation, men en tillfällig lönekompensation skulle bita oss alla i svansen. Den spär på och förlänger inflationen, vilket dels devalverar värdet av en kompensation, dels försvårar företagens möjligheter att klara konkurrensen. Det skulle leda till fler företag som inte klarar sig och det redan ökande antalet varsel skulle accelerera, säger hon i ett pressmeddelande.

”Vi hoppas att våra fackliga motparter förstår allvaret i situationen för våra medlemsföretag.”

TMF konstaterar att prognoserna pekar på att bostadsbyggandet stannar av helt redan under första kvartalet 2023. TMF:s och GS medlemmar är tydligt överrepresenterade i varselstatistiken, skriver organisationen.

– Det är första gången på mycket länge som förhandlingarna sker i en höginflationsekonomi och med en så pass orolig omvärld, Mot den bakgrunden är det orimligt med industrifackens rekordhöga lönekrav på 4,4 procent, säger Anna Freij.

”Den giftiga häxbrygden är nu vardag”

Livsmedelsföretagen växlar avtalskrav med Livsmedelsarbetareförbundet (Livs), Unionen, Ledarna och Sveriges Ingenjörer. Och årets avtalsförhandlingar inleds i ett extremt svårt läge.

− Kraftigt ökande kostnader, skenande elpriser, stenhård internationell konkurrens, en försvagad svensk krona och konsumenter med snabbt minskande köpkraft. Den här giftiga häxbrygden är vardagen för många svenska livsmedelsproducenter som nu kämpar för sin överlevnad. Vi hoppas att våra fackliga motparter förstår allvaret i situationen för våra medlemsföretag, säger Livsmedelsföretagens vd Björn Hellman i ett pressmeddelande.

I Livsmedelsföretagens senaste konjunkturbrev framgår det att företagens lönsamhet sjunker rekordsnabbt för tredje kvartalet i rad samtidigt som försäljningsvolymerna minskar och de kraftiga kostnadsökningarna fortsätter. Enligt Livsmedelsföretagen riskerar volymminskningen det kommande halvåret bli den snabbaste på minst 13 år.

– Företagen behöver lösningar som på allvar och under lång tid framåt gör det fortsatt möjligt att över huvud taget bedriva lönsam livsmedelsproduktion i Sverige. För det krävs moderna och flexibla avtal som ökar företagens konkurrens- och motståndskraft så att de både kan hantera oväntade kriser och satsa på att utveckla och rusta verksamheten för framtiden. Endast på så sätt kan vi trygga befintliga arbetstillfällen och ge företagen möjlighet att expandera och nyanställa, säger Livsmedelsföretagens förhandlingschef Henrik van Rijswijk.

25 procent överväger att varsla

Även inom innovations- och kemiindustrierna är läget tufft just nu.

– 25 procent överväger att varsla personal och sex procent har redan gjort det. I jämförelse med övrig industri är IKEM:s företag mycket elintensiv och längs västkusten beroende av gas. Skenande priser slår hårt mot företagen. 4,4 procent är ett orimligt krav i en ekonomiskt svår tid, säger Jonas Hagelqvist, vd på IKEM i ett pressmeddelande.

Organisationen vill att kollektivavtalen ska ge fortsatt goda villkor för de anställda och vill samtidigt förenkla avtalen och skapa så kallade medarbetaravtal där det inte görs skillnad på anställningsvillkor beroende på om det gäller anställda inom produktion eller kontorspersonal.

– Vi tycker inte att man behöver göra skillnad på yrkesgrupperna. Arbetsmarknaden har förändrats och därför måste kollektivavtalen moderniseras. Lika anställningsvillkor skulle minska arbetsgivarens administration, skapa laganda och en bättre organisationskultur, säger Henrik Stävberg, förhandlingschef på IKEM.