DE SVENSKA LÖNERNA
Ny forskning: Därför kan höga ingångslöner förvärra utanförskapet
Höjda ingångslöner riskerar att stänga ute redan utsatta grupper från arbetsmarknaden, visar en ny forskningsstudie. "Sambandet är särskilt tydligt för Sverige", säger rapportförfattaren Niklas Elert till TN.
Den nya rapporten”Lönesättningsmakt och minimilöner” granskar den populära arbetsmarknadsteorin som utgår från att arbetsgivaren har lönesättningsmakt (även kallad monopsoni-teori). Enligt denna teori borde det finnas utrymme att höja ingångslöner utan att företagen behöver säga upp personal, eftersom rådande löner borde vara för lågt satta.
Men ekonomiforskarna Niklas Elert och Hans Seerar Westerberg vid Handelns Forskningsinstitut, visar att teorin inte går att tillämpa på svenska förhållanden. Här är det tvärtom så att höjda ingångslöner får negativa effekter på sysselsättningen.
– Det finns en fara med att göra för kraftfulla löneanspråk, särskilt när det kommer till ingångslönerna. Det kan resultera i att trösklarna höjs för de grupper som befinner sig utanför på arbetsmarknaden och förvärra utanförskapet, säger Niklas Elert till TN.
Slutsatser baserade på minimilöner
Teorin om lönesättningsmakt baserar främst sina slutsatser på studier av USA och andra länder med lagstiftade minimilöner. Men arbetsmarknaderna i de länderna skiljer sig markant från den svenska arbetsmarknaden där löner bestäms genom kollektivavtalsförhandlingar mellan fack och arbetsgivare, menar Niklas Elert.
Enligt rapporten måste frågan ställas om arbetsgivaren verkligen har lönesättningsmakt och hur väl det fungerar praktiken. Att de flesta arbetsgivare har en teoretisk potential till lönesättningsmakt är inget författarna ifrågasätter.
– Monopsoni-teorin listar två huvudsakliga anledningar till att arbetsgivare borde kunna sätta löner som är lägre än de anställdas bidrag till produktionen. För det första handlar det om att det kan ta tid för den som är missnöjd med sin lön att hitta ett nytt jobb. Det är ingenting man gör över en kafferast. Och även om du hittar ett annat jobb så kommer du antagligen inte veta exakt vad du kommer att få för lön då. Det är sådant som man brukar kalla för sökfriktioner, säger Niklas Elert.
”Det är lite paradoxalt att fackförbundet accepterar en teori som säger att det bara är arbetsgivarna som har lönesättningsmakt.”
För det andra är det viktigt att ta hänsyn till att arbetstagaren värderar annat än bara lönen i sitt jobb, menar han.
– Det kan det vara allting från pendlingsavstånd, flexibilitet på arbetet till att du har en trevliga arbetskollegor. Monopsoni-teorin visar alltså att det finns rimliga skäl att tro att de flesta arbetsgivare har teoretisk potential till lönesättningsmakt. Men det vi argumenterar för i den här rapporten är att det säger väldigt lite om huruvida arbetsgivarna faktiskt utnyttjar den potentialen, säger Niklas Elert.
Trots bristerna i teorin används den som ett argument i den svenska lönebildningsdebatten. Stefan Carlén, chefsekonom på Handelsanställdas förbund, har exempelvis i ett debattinlägg försvarat sina höga lönekrav genom att hänvisa till monopsoni-perspektivet och att arbetsgivarna har lönesättningsmakt. Därmed är lönerna för låga och så även sysselsättningen.
Perspektivet har även anammats av Arena Idé som nyligen presenterade en forskningsöversikt av Emil Bustos rapport ”Är arbetsgivarna slavar under den perfekta marknaden?”.
Daniel Lind, forskningsledare för facken inom industrins produktivitetskommission, sammanfattade rapportens resultat så här:
”Den sammantagna bilden av den empiriska forskningen är att höjda lägstalöner inte har någon, eller närmast försumbar, negativ effekt på sysselsättningen. Ibland är sysselsättningseffekten snarare något positiv”.
Unga och invandrare påverkas mest
Niklas Elert och Seerar Westerberg ifrågasätter den bilden. Deras översikt visar att nästan alla studier av höjda ingångslöner i kollektivavtalsländer finner negativa sysselsättningseffekter.
– Det negativa sambandet mellan höjda ingångslöner och sysselsättning är särskilt tydligt för Sverige. Resultaten är starkast för unga, invandrare och andra grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, säger Niklas Elert.
Anledningen är sannolikt de starka facken. Enligt författarna har fackföreningarna under lång tid utgjort en motvikt till arbetsgivarnas lönesättningsmakt i Sverige och andra länder där löner bestäms i kollektivavtalsförhandlingar. Den fackliga motvikten har lett till att de avtalade ingångslönerna i Sverige och andra kollektivavtalsländer generellt blivit högre än lagstadgade minimilöner i länder som i stället valt en modell där politiken sätter lägstalönerna. Därmed är det svårt att vänta sig annat än negativa sysselsättningseffekter av ytterligare höjningar.
– Under den här tiden har facket fungerat som en motvikt till arbetsgivarna. Genom att gradvis ställa måttliga lönekrav där ökningarna har motsvarat produktivitetsutvecklingen har man helt enkelt gjort så att det inte finns något lönegap kvar. Det är därför lite paradoxalt att fackförbundet accepterar en teori som säger att det bara är arbetsgivarna som har lönesättningsmakt. Det är som att underkänna sig själva. De borde väl tycka att de har varit med och påverkat lönebildningen och gjort att deras medlemmars löner är så höga som de kan vara, säger Niklas Elert.
Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt tycker att det är positivt att rapportförfattarna har granskat en fråga som sällan får utrymme i arbetsmarknadsforskningen.
– Forskarna har trovärdigt visat att den inte går att tillämpa på svenska förhållanden. Som rapporten visar saknas det evidens för att höjda ingångslöner påverkar sysselsättningen positivt. Om vi höjer ingångslönerna kommer vi stänga ute människor från arbetsmarknaden. Det kommer att leda till att färre kommer att få jobb och att antalet arbetade timmar kommer att minska.
Det här gäller framför allt branscher där ingångslöner så att säga ”binder”, alltså att facken har drivit upp lönerna så pass högt att det finns arbetstagare som skulle kunna jobba till den lönen men som inte blir anställda, menar han.
Sven-Olov Daunfeldt understryker vikten av att studera arbetsmarknadsförhållanden på hemmaplan för att mer tydligt kunna bedöma effekterna på den svenska sysselsättningsmarknaden.
– Vi har redan enorma utanförskapsproblem i Sverige, så det här är väldigt viktig och relevant forskning. Vi har redan en stor arbetsmarknadsforskning i Sverige, men det verkar som att man har helt glömt bort företagen och näringslivet. Jag tror det finns jättemycket mer vi kan göra på det här området. Om ingångslöner verkar stänga ute många från arbetsmarknaden, hur ska vi då reformera vårt system så att vi faktiskt blir mer inkluderade utan att göra avkall på den svenska modellen? säger han.
