OSUND KONKURRENS

Anställer dem som Samhall ratar – men får halva skattepengen

För halva den statliga ersättningen anställer Skoopis medlemsföretag personer som inte har tillräcklig arbetsförmåga för Samhall. ”Ändå vill de nu ha 900 miljoner till”, säger Ulrica Persson på Skoopi.

Långtidsarbetslösheten för människor med funktionsnedsättning biter sig fast, oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur.

− Det är ett underbetyg för dagens system, säger Ulrica Persson, ordförande för Skoopi, intresseorganisationen för arbetsintegrerande sociala företag, (ASF).

Skoopis 150 medlemsföretag har arbetsintegration som främsta syfte och anställer människor som annars har svårt att få eller behålla ett arbete. Men trots att de, precis som alla arbetsgivare som skapar anpassade anställningar för personer med funktionshinder, får bidrag från staten för att anställa, tar de, enligt Ulrica Persson, alltid ut marknadsmässiga priser för det arbete de utför. Eventuellt överskott återinvesteras i företagen.

− Företagen tar inte ut någon vinst, utan jobbar för att behålla de anställda de har och kunna utveckla verksamheten. De allra flesta av våra medlemsföretag ägs av de anställda själva. Det är människor med egna svårigheter som har slutit sig samman för att skapa anställningsmöjligheter för sig själva och andra.

− Det är ett pussel att få ihop det. Någon är bra på en del, någon annan är bra på en annan del och så får man ihop det så att det fungerar, säger Ulrica Persson.

Stannar kvar i företaget

Ibland kan de som jobbar i ASF-företag efter ett tag gå vidare till andra arbetsgivare. Många har bestående behov av anpassningar i sin anställning och stannar kvar i företaget. Då har de en arbetsplats att gå till i stället för att sitta hemma.

Ulrica Persson driver själv ett ASF-företag. Grunden till det är hennes många år som socionom, där hon kände att hon aldrig kunde hjälpa människor med kärnan – att faktiskt få ett jobb att gå till och stanna kvar på.

− Jag hade mött så många människor som aldrig fick fäste på arbetsmarknaden, för det fanns inga anställningsmöjligheter som var anpassade för dem. När jag sedan själv behövde anlita hjälp för att röja en skogsfastighet och inte hittade något företag i Sverige som kunde hjälpa mig, så blev det grunden till att jag startade företaget.

Ulrica Persson är starkt kritisk till att Samhall, som hon menar borde ta emot dem med störst behov av stöd, ofta gör tvärtom. TN har intervjuat Anna Ytell, som sitter i Skoopis styrelse och som bedömdes ha för låg arbetsförmåga för Samhall, men som nu är verksamhetsledare och delägare i ett ASF-företag. Och hon är inte ensam. Enligt Ulrica Persson är det inte ovanligt att Skoopis medlemsföretag anställer personer som Arbetsförmedlingen har menat inte passar för Samhall.

− Det finns ingen exakt statistik, men när jag har frågat våra medlemsföretag om hur många av dem som har anställda som har bedömts ha för låg arbetsförmåga för Samhall, så har svaret blivit att det är ganska många.

Skiljer 43 procent

Men trots att ASF-företagen alltså anställer människor som inte får komma till Samhall och gör anpassningar utifrån individuella behov, så blir ersättningen från staten betydligt lägre än vad det statligt ägda bolaget får. Enligt en uträkning av Skoopi får Samhall 32 200 kronor per person och månad i merkostnadsersättning från statliga bidrag.

Bidragen, som ASF-företagen får och som sätts individuellt, kan som mest uppgå till 27 000 kronor. Men i praktiken är de mycket lägre. Enligt Skoopis uträkningar ligger det genomsnittliga bidraget, som framför allt handlar om lönebidrag, på 18 400 kronor per person och månad, alltså ungefär 43 procent lägre än Samhalls merkostnadsersättning eller 165 600 kronor mindre per person och år.

− Det skiljer jättemycket, säger Ulrica Persson.

ASF-företagen får dessutom ersättningen uträknad per person och lönebidraget bestäms utifrån personens förmågor och behov. Samhalls merkostnadsersättning är ett generellt bidrag som företaget får för alla anställda, utan individuell prövning och oavsett grad av funktionsnedsättning.

− Jag förstår inte. Samhall har en merkostnadsersättning som är högre än lönekostnaden. Ändå vill de nu ha 900 miljoner till. Och ändå kan de inte skapa vettiga anpassningar sina anställda.

− Bara det faktum att vi har ca 150 medlemsföretag som har tagit på sig samma uppdrag som Samhall – eller till och med många gånger svårare uppdrag − och hittills har lyckats överleva trots extremt mycket sämre ekonomiska förutsättningar borde stämma till eftertanke.

Enligt Samhalls presschef Maria Soläng har Samhall högre kostnader än andra bolag. ”De högre kostnaderna till följd av individanpassningar gäller också för arbetsintegrerande sociala företag”, skriver hon i en kommentar till TN och menar att Samhall-anställda har en större anställningstrygghet än andra bolag erbjuder.

Tuffare arbetsmarknad

Ulrica Persson menar att bakgrunden till att Samhall över huvud taget finns går att spåra i skrivningar från Saltsjöbadsavtalet, där arbetsmarknadens parter inte ville befatta sig med den ”sekunda” arbetskraften. Det skulle det offentliga sköta.

− Som tur är har mycket hänt sedan dess, säger hon, men menar att det samtidigt också har blivit tuffare i takt med att tekniken går framåt.

Hur ser arbetsmarknaden ut?

− Vi har generellt snävat in vår arbetsmarknad. Vi ställer idag krav på egenskaper som är personliga. Du ska vara stresstålig, du ska vara flexibel, du ska kunna arbeta självständigt, du ska kunna arbeta i grupp. Men alla människor kan inte det, säger Ulrica Persson.

Hon berättar om sina egna anställda. När de gick ut skolan, om de ens klarade att gå klart, så fick de jobb på sågverk och industrier. Även inom offentlig sektor fanns det jobb att få.

− Men sedan händer det saker och de strular till det för sig själva eller så kommer det en lågkonjunktur. Och efter det kommer de inte in på arbetsmarknaden igen, för jobbet som funkade för dem har vi lagt in i arbetsrotation, automatiserat bort eller outsourcat.

− Vi har farit i väg för långt med att vi ska vara en kunskapsnation och att vi inte ska ha några enkla jobb. Men vi måste ha respekt för att vissa människor inte är flexibla och inte är så bra på att samarbeta.

Får arbeta på sitt eget sätt

På Ulrica Perssons eget företag tillverkas bland annat lastpallar. Hon berättar om en av sina medarbetare, som har varit i företaget i ungefär nio år. Av cirka 150 olika produkter som företaget tillverkar så spikar han bara ihop ett fåtal olika lastpallar.

− Och han gör det i sitt hörn. Han måste få göra det på sitt sätt. Vi kan inte ha någon arbetsrotation. Och vi kan inte ha något löpande band, för det blir alldeles för stressande för personalen.

− Vi har också valt att inte ha någon automatiserad kapning av virket, utan vi har en mer manuell hantering. På så sätt har två personer som inte klarar av att spika, men som klarar av att såga, faktiskt jobb.

”Vi ställer idag krav på egenskaper som är personliga. Du ska vara stresstålig, du ska vara flexibel, du ska kunna arbeta självständigt, du ska kunna arbeta i grupp. Men alla människor kan inte det.”

Ulrica Persson understryker att bland det viktigaste med Skoopis medlemsföretag är att de som jobbar där får vara som de är och att de får vara kvar.

− Personer med svårigheter ska inte alltid behöva vara på väg någon annanstans, säger hon.

Arbetsförmedlingen gör bedömningarna

När TN kontaktar Samhall för en kommentar svarar presschef Maria Soläng att det är Arbetsförmedlingen som bedömer om Samhall är rätt insats för en person eller om någon annan insats är bättre lämpad för den personen. ”Det är alltså först när alla andra arbetsmarknadsinsatser är uttömda som Arbetsförmedlingen ska göra bedömningen om en person bör få ett jobb på Samhall eller ej. Det innebär att Samhall oftast inte är rätt insats för en person som bedöms kunna jobba på ett arbetsintegrerat socialt företag”, skriver hon.

Emil Johansson är enhetschef på avdelningen för stärkta förutsättningar på Arbetsförmedlingen. Han berättar för TN att Arbetsförmedlingen kan anvisa individer till Samhall för det han kallar ”det klassiska grunduppdraget för Samhall”, det vill säga så kallat skyddat arbete.

− För att bli anvisad så har vi bedömt individen mot samtliga andra möjligheter enligt vår förordning om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, säger han.

− Men samtidigt måste ju individen ha någon typ av arbetsförmåga, för det handlar ju om att få en anställning på Samhall. Och arbetsförmåga är ju inte något som är statiskt. Den kan ju utvecklas och den är ju också delvis kontextuell beroende på vilken typ av arbete det är.

Maria Soläng menar att det är vanskligt att jämföra Samhalls ersättning med andra stöd ”eftersom de riktar sig mot olika målgrupper och syftar till att kompensera för olika behov”. Hon poängterar att Samhalls ersättning från staten är ett av många arbetsmarknadspolitiska stöd och att det är något högre än det lönebidrag som arbetsgivare kan få, men poängterar att det finns tillägg att få. Det är alltså tillägg som enligt Skoopis uträkningar gör att en person kan få individuellt stöd på max 27 000 kronor i månaden. ”Det är stöd som Samhall, enligt en statlig förordning, inte kan ta del av. Givet vår merkostnadsersättning är det rätt och rimligt”, skriver Maria Soläng.

Samhall får generell merkostnadsersättning

När Arbetsförmedlingen anvisar personer till Samhall för skyddat arbete så administrerar Arbetsförmedlingen inget lönebidrag, utan statens ersättning till Samhall är det bidrag som företaget får i form av den så kallade merkostnadsersättningen.

TN har fått beskrivet för sig hur ni har bedömt att människor har för låg arbetsförmåga för Samhall, får jobb via ASF för att sedan få frågan om de vill flytta till Samhall, alternativt så dras lönebidraget in och så tvingas de flytta till Samhall. Vad är din kommentar till det?

− Jag kan inte uttala mig om specifika fall, men en bedömning görs alltid utifrån tillgänglig information som vi har om individen och de anställningsmöjligheter som finns på Samhall. Men det finns inga regelverk och inga riktlinjer som säger att vi ska gå in och avbryta en anställning, säger Emil Johansson.

− Om en person får lönebidrag på ett ASF så är det att klassa som ett steg innan Samhall utifrån rangordningen, säger Emil Johansson och poängterar samtidigt att det inte är ovanligt att individer kan vara på arbetsträning på ett ASF innan de får komma till Samhall.

Förstår jag dig rätt att Samhall, som själva skriver att alla ska ses som en tillgång på arbetsmarknaden, alltså inte är till för de svåraste fallen?

− Samhalls uppdrag är att anställa arbetssökande med funktionsnedsättning. De anställer personer som vi har prövat mot samtliga andra insatser. Det är viktigt att inte likställa en Samhall-anställning med en icke-arbetande sysselsättning. Sedan ska ju Samhall anpassa sina arbetstillfällen, beroende på vilken anpassning som behövs och vilka affärer som Samhall har, säger Emil Johansson.

Även ASF:er anpassar ju och anställer. Vad är skillnaden?

− Det är två aktörer som är jätteviktiga. Den ena konkurrerar ju inte med den andra enligt vårt uppdrag. Vi använder helst ett ASF innan det är aktuellt att gå till Samhall.

Emil Johansson poängterar att den skillnad i ersättning som utgår till Samhall jämfört med ASF eller andra företag som tar emot personer med lönebidrag är beslutade av politiken och inte Arbetsförmedlingen.

Tycker du att skillnaden är rimlig?

− Samhalls hela verksamhet bygger på att skapa en arbetstillfällen för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden på grund av sin arbetsförmåga. Utifrån det har Samhall gjort en bedömning att man behöver ett merkostnadsstöd för att kunna ge den anpassning och den arbetsledning som krävs.

Tar ASF:erna ett lägre ansvar än Samhall för individerna?

− Nej, båda parter är jätteviktiga för att vi ska få en mer inkluderande arbetsmarknad.

På senare år har Arbetsförmedlingen sett över hur anvisningarna till Samhall går till och enligt Emil Johansson finns förbättringspotential. En slutrapport ska presenteras av myndigheten den 15 juni i år, men redan under förra året presenterades en återrapport.

− Vi konstaterade då att det har funnits en osäkerhet bland arbetsförmedlare kring om vi gjorde en tillförlitlig, korrekt och fullständig bedömning. Sedan dess har vi infört tvingande beslutsmoment i våra systemstöd som kräver en betydligt bättre dokumentation, säger Emil Johansson och förklarar att Arbetsförmedlingen för en nära dialog med Samhall på alla nivåer när det gäller hur personer ska anvisas till företaget.

− Vi kan konstatera att båda parter har ett utvecklingsarbete att göra, säger han.

*Källa: Skoopi