DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Källkritik i all ära – men självkritik minst lika viktigt att lära ut”

Ett ökat fokus på källkritik är bra men nog så viktigt är det att idka självkritik. Carl-Fredrik Jaensson skriver om risker med att dra fel slutsatser är minst lika angeläget att diskutera.

Trumps genomslag för faktaresistent opinionsbildning var en chock, även i akademiska kretsar. Det har fått delar av de mest teoretiska disciplinerna inom filosofin att titta ut ur sina forskarrum och fundera på vad som händer med synen på kunskap i samhällssamtalen. Epistemologerna ägnar sig nu mindre åt att försöka lösa teoretiska kunskapsparadoxer och mer åt att fråga sig vilka personliga karaktärer som är bra för vårt individuella och kollektiva kunskapsinhämtande. En renässans för klassisk, aristotelisk filosofi kan man säga.

En trio forskare som arbetar i gränslandet mellan filosofi och psykologi har visat att det bland vuxna amerikaner fanns ett starkt samband mellan personliga karaktärsdrag och mytbildning om Covid-19. Personer som helt eller delvis instämde i påståenden såsom ”jag är inte så väldigt intresserad av att förstå saker” och ”jag har ofta starka åsikter om saker jag inte vet så mycket om” trodde också i hög grad på då aktuella pandemirelaterade myter, till exempel att handtorkar är effektiva för att döda coronavirus.

Vi människor är ju på flera sätt dåligt utrustade för att förstå världen. Känslor styr mer än förnuftet.

Jag vet inte hur motsvarande test i Sverige hade fallit ut men i studien från 2020 självskattade sig så många som 45 procent som minst delvis rigida i sina åsikter. Och man behöver inte hänga länge på Twitter för att göra bedömningen att likgiltighet och rigiditet är tillräckligt utbredda drag för att vara ett problem även för den svenska samhällsdebatten.

Det leder till frågan om det egna ansvaret för kunskaps- och åsiktsbildning. Vi människor är ju på flera sätt dåligt utrustade för att förstå världen. Känslor styr mer än förnuftet. Vi litar mer på vänner än experter, och drar oftare slutsatser utifrån egna erfarenheter än från statistiska fakta. Därtill kommer kognitiva misstag som alla människor tenderar att göra oavsett bildningsnivå – inte minst att vi söker bekräftelse på det vi redan tror men undviker fakta som utmanar oss. Evolutionen har primärt rustat oss för andra saker än att fatta rationella politiska beslut.

Företrädare för stiftelsen Gapminder och Lärarnas Riksförbunds ordförande, slog huvudet på spiken i en debattartikel i Dagens Samhälle 2018: ”Det är bra och viktigt att lära ut källkritik. Vi anser dock att det är minst lika viktigt att lära ut ”självkritik”.

Det vore ju inte jättekonstigt om ett skolsystem som lär ut hela generationer att det är viktigt att ifrågasätta det man ser och hör, som har höga jämlikhetsambitioner och ständigt påminner ungarna om att ”du är bra som du är” leder till en samhällsdiskussion där experter inte har särskilt mycket större talan än allsköns tyckare. Det ursvenska uttrycket en ann’ är så god som en ann’ kan ganska lätt övergå till min åsikt är lika god som din.

Granska källor är stort, men granska sig själv är större.

Det måste förstås inte bli så men det kräver i så fall att vi fostras att inte bara kolla upp fakta och tänka själva, utan också får verktyg att upptäcka när vi själva lätt drar fel slutsatser av fakta som i sig inte är felaktiga. Vi behöver också lära oss att avgöra när ens egen åsikt faktiskt inte är lika god som någon annans, som kanske är mer sakkunnig eller på annat sätt förtjänar hög trovärdighet.

Idén att skolan ska fostra oss i kritiskt tänkande kan mycket väl ha lett till det kontraproduktiva resultatet att alla åsikter blir lika mycket värda – och banat väg för ökat stöd till populism – därför att det inte medföljts av att vi också måste vara kritiska mot vår egen förmåga? Har moderna anti-auktoritära ideal skapat ett kunskapsrelativistiskt monster?

I så fall kan möjligen den nutida filosofins återuppväckta intresse för god karaktär erbjuda en motrörelse, som förstärker klassiska kunskapsideal och motarbetar osund polarisering. På många olika nivåer skulle vi i högre utsträckning behöva reflektera kring hur man är både intellektuellt vital och ödmjuk – varken vårdslös eller överdrivet envis, varken självbelåten eller godtrogen.

Granska källor är stort, men granska sig själv är större.