DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Rispriset skenar – slår mot världens fattigaste

Ekonomi (TT)

Rispriset i Asien har rusat till det högsta på 15 år. Det riskerar att slå hårt mot världens fattigaste människor som är beroende av basfödan.

– Konsekvenserna kan bli förödande, säger Shon Ferguson, lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet.

De globala rispriserna har stigit 19,7 procent i år och befinner sig på den högsta nivån sedan september 2011, enligt FN:s livsmedelsorganisation FAO.

Ris är en basföda för miljarder människor och stigande priser riskerar att pressa upp inflationen. I delar av Sydostasien och Afrika utgör ris 60 procent av allt kaloriintag, enligt nyhetsbyrån Bloomberg.

– Det är kombinationen av exportstopp i Indien och oro för väderförhållanden i olika delar av Asien. Osäkerhet råder om det blir torka eller för mycket regn på sina håll, säger Shon Ferguson, lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och knuten till Institutet för näringslivsforskning.

Indiskt exportstopp

I juli förbjöd Indien, som är världens största risexportör med 40 procent av marknaden, leveranser av vitt ris som inte är basmati. Målet är att hålla de inhemska priserna på låga nivåer inför det allmänna valet i början av 2024, skriver Bloomberg.

Stoppet väntas främst drabba länder som Bangladesh, Nepal och en del afrikanska länder söder om Sahara.

– Vi får bekymmer om andra länder följer efter Indien. Då blir det en upptrissning av världspriserna och det är en situation som verkligen inte gynnar världens fattigaste, säger Shon Ferguson.

– Det hände 2008 då många länder införde exportstopp samtidigt i samband med att matpriserna också steg kraftigt.

Bättre koordination

Bland nationalekonomer råder viss oenighet om orsakerna bakom den globala matkrisen 2007-2008, som alltså inföll precis innan finanskrisen.

Men fyra faktorer brukar lyftas fram:

Dels en högre efterfrågan på spannmål från användning i produktion av biobränsle och köttproduktion. Dels högre priser på olja och konstgödsel, vilket ledde till ökade kostnader för att producera spannmål.

Sedan visade det sig finnas förvånansvärt lite spannmål i globala lager och det uppstod en prischock när inventarierna stramades till.

Ett resultat av allt detta blev att en rad länder införde exportstopp på spannmål. Åtgärderna förvärrade situationen och ledde till ännu högre världspriser.

Enligt Shon Ferguson lärde sig världen en viktig läxa 2008.

– Samordningen mellan länder är bättre nu, säger han.

– Det bästa exemplet är forumet Amis (Agricultural Market Information System) som skapades efter krisåren, där länder kan dela marknadsinformation med varandra och koordinera.

Förstärker oro

Redan innan rispriserna ökade hade FN larmat om att den nuvarande globala hungerkrisen är enorm, med det väntade antalet 345,2 miljoner människor som kommer att lida av livsmedelsotrygghet.

– Den globala situationen kring spannmål är redan väldigt prekär på grund av kriget i Ukraina. De stigande rispriserna förstärker oron på marknaden, säger Shon Ferguson.

Efter Rysslands fullskaliga invasion slöts ett avtal som möjliggjorde för Ukraina att säkert frakta spannmål genom Svarta havet, men i juli meddelade ryska Kreml att avtalet inte förnyas. Stora mängder spannmål, i synnerhet vete, exporteras från Ukraina och enligt data från FN har avtalet motverkat svält i Mellanöstern och Afrika.

Osäkert väder

En annan orosfaktor i sammanhanget är det naturligt förekommande väderfenomenet El Niño, som förknippas med ökad värme, torka eller nederbörd.

Det är främst länder i Stillahavsområdet som påverkas, framför allt i Oceanien, Indonesien och Sydamerika men även delar av Nordamerika och mer avlägsna områden över Asien och Afrika.

– Osäkerheten kring hur det kommer att slå och drabba olika typer av spannmål skapar en oro på marknaden. Det kan leda till att länder börjar hamstra, säger Ferguson.

Joakim Hugert Lundberg/TT