FRIHANDELNS FRAMTID
”Ibland är vår värsta fiende inte diktaturerna, utan vi själva”
I en tid som domineras av säkerhetsoro är fri världshandel inte problemet, utan lösningen. Det skriver Johan Norberg i en krönika.
Häromveckan varnade den republikanske senatorn Rick Scott för en importvara som utgör ett “existentiellt hot” mot USA:s nationella säkerhet. Vad kan vara så avgörande för den amerikanska ekonomin, tänker du?
Jo, vitlök – ”hel eller delad i klyftor, skalad, kyld, fryst, konserverad eller förpackad i vatten eller annan neutral substans”.
Det är lätt att ironisera över hur protektionister utnyttjar den nya säkerhetsoron för att sälja in den gamla önskan om begränsad konkurrens. Men det finns förstås en allvarlig bakgrund. Putins aggression har visat på faran med att göra sig beroende av diktaturer för t ex naturgas, och Kina har visat att de entusiastiskt använder handel som vapen för att påverka andras politik. Det finns skäl att granska utländska investeringar och inventera handelsmönster. Men som min genomgång av handelsrelaterade säkerhetshot för Frivärld visar är en fri världshandel inte problemet, utan lösningen.
”Lika svårt kan det vara att skada en handelspartners export.”
När tankesmedjan ECIPE går igenom 8 750 olika produktkategorier finner de bara ett beroende av Kina för 82 varor – 0,3 procent av vår import. Här återfinns en hel del som knappast är helt avgörande för våra ekonomier, som ginseng, svinborst, kaninpäls, askar för klockor, ätpinnar av bambu och lösskägg. Men också viktiga kemikalier samt sällsynta jordartsmetaller, som behövs i många högteknologiska produkter.
Vad händer om vi blir utan det? 2010 begränsade Kina exporten av jordartsämnen och priserna rusade. Det skapade emellertid drivkrafter att begränsa användningen, öka återvinningen och öppna nya gruvor i USA, Japan och Australien. Plötsligt var sällsynta jordartsmetaller inte så sällsynta, priserna föll tillbaka och Kinas andel av världsproduktionen minskade från 97 procent till mellan 60 och 70 procent.
Lika svårt kan det vara att skada en handelspartners export. 2020 Kina införde tuffa handelshinder mot Australien efter deras krav på en utredning om Covid-19:s ursprung. Australien backade inte, utan anmälde tullarna till WTO, medan företag fann nya exportmarknader, kol till Indien, korn till Mexiko och Japan samt Shiraz till undertecknad.
”Det internationella regelverket är av enormt vikt och behöver större muskler.”
Kina insåg snabbt att beroendet var ömsesidigt och tog bort tullarna på bomull, koppar och kol för att undvika brister och höga priser och till slut även på korn och vin i utbyte mot att WTO lämnades utanför.
Enligt Australiens produktivitetskommission var omställningen av exporten så framgångsrik att exportvärdet bara minskade 0,2 procent. Kinas försök att lamslå landets ekonomi resulterade blott i en minskning av BNP med 0,009 procent. Kommissionens slutsats är att ”det internationella handelssystemet kan tillhandahålla en stabiliserade källa till resiliens”.
Skadan kan bli större för ett land som Kina är mindre beroende av, som Litauen. Där har Kina inte sett sig tvunget att retirera. Förmågan att stå emot påtryckningar uppstår alltså när man har en så stark position på världsmarknaden att en handelspartner förlorar mer än vi på att avbryta handeln. Det får vi genom specialisering och ständig uppgradering av produktionen, vilket global handel bidrar till, inte genom att stänga oss inne. Dessutom visar Kinas rädsla för WTO att det internationella regelverket är av enormt vikt och behöver större muskler.
”Regleringar försvårar all verksamhet.”
Slutligen behövs fri företagsamhet och en flexibel ekonomi på hemmaplan så att vi snabbt kan ställa om när det behövs. LKAB har funnit Europas största kända fyndighet av sällsynta jordartsmineraler i Kiruna, men menar att det med dagens tillståndsprocesser skulle ta 10-15 år att få exploatera dem. Och då handlar det ändå om Kiruna, där LKAB redan har brutit malm i 130 år! Sådana regleringar försvårar all verksamhet, och omöjliggör snabb anpassning i en krissituation.
Ibland är vår värsta fiende inte diktaturerna, utan vi själva.
